Synpunkten


Caroline Loohufvud
Fria Tidningen

En spansk sommar

Asturien sommaren 2012. Lite molnigare och svalare men samma krisrubriker som i resten av Spanien. På min resa genom det hänförande landskapet snappar jag upp fragment av nyhetsflödet: nya rekordhöga arbetslöshetssiffror, sänkta löner och indragna subventioner av mediciner.

Tåget och sedan bussen tar mig genom kuperad och svindlande grönska, kastanjerna och persikoträden sveper förbi. I varje trädgård odlas det grönsaker, rotfrukter, bär och frukter för husbehov. Av tradition och glädje tycks det, snarare än på grund av måste eller kris. Men dock en bra beredskap för svårare tider. Bland kålen, bönorna, löken, potatisen och tomaterna springer hönor och ankor. Ibland också några får eller getter.

När jag kommer fram till det familjedrivna och miljöinriktade hotellet där jag trodde att jag kunde få jobba och tälta några dagar så visar sig en miss i kommunikationen mellan mannen och hustrun som resulterar i att han avvisar mig med ett tack och adjö och tillägget att hans hotell minsann inte är någon camping. Utan allemansrätt kvarstår alternativet att tjuvtälta eller att gå fem mil till närmaste by där det finns en camping. Eller att fråga någon om det skulle kunna få gå att sätta upp ett tält på deras mark.

Efter en stunds uppgiven promenad träffar jag en gubbe och hans son som är ute och slår hö. De erbjuder mig att sova i ladan. I dessa ögon skymtar inget vinstintresse eller värnande av äganderätten, det är bara fyra mörkbruna irisar som ler vänligt mot mig och tycker det är fantastiskt att jag kan prata spanska. Till denna lilla bergsby kommer inte många turister, och av dem som gör det håller sig de flesta kring vandringsleden och hotellet.

Morgonen därpå vandrar jag ner till centrum: huvudgatan med livsmedelsaffär, post, bank, restaurang och pub. I matbutiken hittar jag bara industriägg, konserver och giftbananer. Jag köper vatten och hoppas att min torkade frukt (från Turkiet via Sverige) ska räcka tills jag hittar någon som säljer mer lokalt odlad mat.

Efter en dags vandring på snirklande vägar i ett bergigt landskap beger jag mig ner mot byn igen. Jag träffar på en man och hans mor som står och rensar ogräs i ett stort grönsaksland. Den gamla tanten visar glatt runt bland kål, sallad, lök och rotfrukter – hon har ett av de rynkigaste ansikten jag sett och samtidigt ett av de piggaste. Jag går därifrån med två salladshuvuden som jag inte vet hur jag ska tvätta. Några ägg kunde jag inte få köpa eftersom barnbarnen nyss varit och hämtat de senaste men de tipsar mig om en kvinna i byn som nog ska kunna sälja några.

Jag frågar mig fram till huset där kvinnan bor. Hon öppnar dörren och plirar med ögonen medan jag framför mitt ärende. Självklart kan jag få köpa ägg men först ska hon visa mig vad vildsvinen gjort med hennes trädgård. Hon kliver runt med de jättelika träskorna och pekar och ojar sig. I takt med att folk i byn inte längre samlar och äter kastanjer i samma utsträckning får vildsvinen alltmer föda under hösten och vintern, med följden att de förökar sig snabbt och varje vår och sommar ställer till med allt större bekymmer i sin jakt efter mat i trädgårdarna. Människan påverkar ekosystemen också genom att inte göra.

Till kvällen tittar jag in på den lokala restaurangen och bjuds på cider ur ett glas som går runt. Den ska hällas från hög höjd och konsten är att träffa glaset utan att spilla. Men gubbarna har övat i femtio år och mer därtill så inte en droppe går förlorad. Jag beställer in vildsvin från trakten och snackar jakt med gubbarna. De tycker nog att jag är en udda typ som letar ”naturliga” grönsaker och ”hemmagjorda” ägg, och som bjuder in sig själv till höstens kastanjeplock. Men jag är välkommen både att plocka kastanjer och skjuta vildsvin, och det slår mig att bägge faktiskt kan vara riktig miljömat.

Fakta: 

<h2>Caroline Loohufvud, kulturgeograf och stadsodlare, är fristående krönikör för Fria Tidningen.</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Att skala bananer och att skapa jobb

Häromdagen höll jag och en vän på att plocka äpplen från trädgården till ett av stadens gamla läroverk. Vi hade planerat tilltaget väl och tagit med fyra cykelkorgar och varsin äppelplockare. När vi stod och smakade oss igenom sorterna berättade min vän att hen sett färdigskalade bananer förpackade i plastpåse till salu i närmaste så kallade välsorterade matbutik. Jag höll på att sätta äpplet i halsen. Jo, det är sant! Skalade bananer.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Gud vilket väder!

Jag börjar bli lite trött på vädrets plötsliga vredesutbrott, det är sol ena minuten och nästa öser regnet ner. Det är svårt att veta när man ska kunna skörda på kolonilotten, och när jag cyklar ut till bonden på landet måste en av cykelkorgarna fyllas med ombyteskläder för alla upptänkliga temperaturer.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Den oansvarige individen

Jag ringde Studio Ett:s telefonväkteri för att fråga Fredrik hur han ser på Individens roll för att skapa ett mer hållbart samhälle. Jag ville veta hur han tycker att Individens eget ansvar för miljöfrågor stärks av regeringens politik. Det nyliberala gardet är ju inte sena att poängtera att Individen själv ska ta ansvar för sina egna beslut, statsmakten ska inte lägga sig i. Staten ska bara skapa förutsättningar för Individen att agera utifrån sin egen vilja och sina egna behov.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Förstatligad solidaritet

I begynnelsen av det storartade projektet välfärdssamhället Sverige skulle vi alla hjälpas åt, kollektivt, att skapa ett folkhem. Detta folkhem skulle vara tryggt och säkert och bygga på gemensamma värden. Ingen skulle behöva gå hungrig eller utan tak över huvudet. Staten ombesörjde via skattsedeln de nödvändigheter som ansågs vara grundläggande. I välfärdslandet fanns myndigheter som styrde samhällsutvecklingen, som byggde skyddsnät och som gav råd åt vilsna medborgare. Bilen gav frihet och utveckling. Miljonprogrammen var välplanerade och hygieniska. Och att äta sju skivor bröd om dagen var nyttigt.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu