Recension


Fria Tidningen

Det ekonomiska helvetet

Mats O. Svensson har läst Dan Jönssons reportagebok Ingenmansland.

Ingenmansland. Något som befinner sig mitt emellan, ett stycke land inklämt mellan två fronter, en plats som ingen bor på, ingen bryr sig om eller gör anspråk på. Ordet kan verka provocerande som titel på en reportagebok om svenska småorter och en avfolkad landsbygd. Det är ju uppenbarligen folk som bor där, som lever, skrattar och gråter. Kanske kan man se det som ett ekonomiskt ingenmansland: en plats som övergivits, som den osynliga handen inte vill kännas vid. Baksidan på ett Ikea-varuhus, byggarbetsplatsen som ingen bygger på, det övergivna centrumet.

Dan Jönssons ambition i reportageboken Ingenmansland är att resa genom detta land utan förberedelser eller planerade intervjuer och därigenom se det på nytt. Med sig har han tunga ekonomiska och filosofiska verk bland annat Karl Marx, nobelpristagaren Elinor Ostrom, Tim Jackson och Paul Lafargues. Jönsson prövar dem med de svenska småstäderna som fond och ser de ofta systemkritiska texterna som en öppning mot ett annat samhälle. Men han synliggör även gapet mellan teori och praktik. Lafargues stridsskrift mot lönearbetet Rätten till lättja är en frisk fläkt i dagens arbetsivrande samhälle, men vad säger den till en arbetslös i Sandviken som inte vill annat än arbeta?

Jönssons redogörelser av ekonomisk teori tillhör bokens bästa sidor, han skriver om det lätt och ledigt. En gruva i Grängesberg som sakta tas över av naturen blir ett tecken på civilisationens förgänglighet och det ekonomiska systemets bräcklighet. Den skånska orten Bjuvs enda bankautomat visar att trots att det finns mer pengar nu än någonsin så finns de någon annanstans. Det sporrar Jönsson till ett resonemang om hur pengar i sig skapar klassklyftor.

Boken är ett försök att beskriva ekonomin. Jönsson söker denna ogripbara väv av relationer, osynliga transaktioner, makt och vanmakt och försöker göra ekonomin synlig. Ekonomin, menar Jönsson, är till stor del en fråga om språk. När bankens säljare blir ”rådgivare”, en moderat finansminister ”oberoende expert” eller när välfärd och hållbar utveckling omtalas som privatekonomiska val så har vänstern förlorat. Det finns dock en utväg enligt Jönsson, att åter ta språket i besittning och denna vilja att skriva fram mening och genom språket göra världen begriplig driver Jönsson.

Ingenmansland är en personlig bok. Jönssons personliga revanschlusta gör den kanske för personlig. Som kulturjournalist har han fått en allt hårdare marknad att anpassa sig till efter finanskrisen. Färre vill betala för hans arbete, telefonen slutar ringa, Jönsson har förpassats ut ur centrum och in i periferin vilket leder till en svartsyn som löper genom texten. Han föreställer sig ett liv i Ånge med konditorianställda Anna till fru och visionen gör honom deprimerad. Det går nästan inte att föreställa sig livet i Ånge. ”Det känns för dystert”. Det är provocerande att läsa och Jönsson har fått ta emot mycket kritik.

Jönssons alienation är tydlig. Han försöker närma sig sin omgivning men förmår inte blir deltagare i samhället. I ett avsnitt är han i Ullared. Han läser Marx och försöker förstå varför människor tar ut semester för att åka hit och shoppa. Han bestämmer sig för att bli en del av den konsumistiska glädjen; fyller den överdimensionerade kundvagnen med fryspåsar, strumpor och godis – men drabbas av tomhet och utmattning och lämnar tillbaka varorna.

Jag tror att Ingenmansland kan läsas i skenet av Dantes Inferno. Ledsagaren är här inte Vergilius utan Marx, Ostrom och Schlichter och vandringen går inte genom helvetets nivåer utan samhällets, förödelsen är inte ett resultat av synd utan av kapitalismens härjningar. Denna helvetesvandring är både personlig och strukturell, det vi möter i Ingenmansland är både Jönssons och vårt gemensamma helvete.

Fakta: 

Litteratur

Ingenmansland. Ett år på Sveriges baksida

Författare: Dan Jönsson

Förlag: Leopard

Annons

Rekommenderade artiklar

Stilsäker lovsång för upplysningen

Recension

När författaren och kritikern Torsten Ekbom samlar 50 års essäistik går upplysningen som en röd tråd genom texterna. Mats O. Svensson avundas Ekboms ovanligt lediga stil.

Fria Tidningen

Makt är en förintande kraft

Recension

Den kenyanske författaren Ngugi wa Thiong'o är en stor afrikansk romanförfattare, dubbelt aktuell med en självbiografi och en nyöversättning av En blomma av blod. Mats O. Svensson har läst dem.

Fria Tidningen

En mustig förväxlingskomedi

Recension

Teater Iris sommarföreställningar har blivit något av en tradition på Café Lyran i Mälarhöjden.

Stockholms Fria

© 2014 Fria.Nu