Lalehs indianshow väcker nostalgi
Laleh spelade på festivalen Stockholm music & arts på Skeppsholmen den 4 augusti. Sista stoppet på hennes turné är Way out west i Göteborg 9-11 augusti.
Laleh står som en medicinkvinna samlad mitt i den storm hon skapat. Hennes gestalt, draperad i dova pastellfärger, vajar som ett träd i vinden när bandet runt omkring henne låter publiken bada i ljud. Hon avtecknar sig som ett negativ när den enorma scenen pulserar av stroboskop. Det är poppigt.
Men så rycker hon till och sätter sig nästan ned vid sista tonen. Hon tar fram sin viskning, i brott med takt och ton, som får oss att spänna öronen. Och sedan dra efter andan när hon i samma andetag och ett underbarns känsla och precision nynnar och sen slår ut i full ton igen.
Då inte bara Gyllene Tider-hoppar jag utan tindrar också med ögonen för att Laleh fortfarande blottar sig.
Hon har ju förändrats, den nu 30-åriga sångerskan som var ett flyktingbarn och sen har bott i Hammarkullen, Skellefteå och nu Tullinge. Våren 2007 såg jag henne på Nefertiti i Göteborg och hon fick tränga sig in genom publiken. I baren efteråt var alla i bandet själva andäktiga över upplevelsen. Basisten Magnus Larsson sa: "folk fattar inte hur skör den här konserten är."
Nu är distansen stor och showen robust. Kanske måste det bli så när man blir tillräckligt framgångsrik. För att hinna nå många fans. Men då, i sin tidiga musik, var Lalehs musik lika spröd och naken som hon själv var i publikkontakten. Jag sörjer förlusten av den intimiteten, som gjorde att Lalehs musik om passion, liv och trots gick rakt in i blodomloppet.
Klart jag skulle kunna undra om hon tappat det. Om hon inte orkar bry sig så hjärtslitande intensivt längre. Eller om branschfolk påverkat henne till att göra mer lättsmält musik.
Men hon har nog helt enkelt bara gått vidare. Från melankoli till adrenalin. Från spruckna visor till böljande schlager. Det är väl sådant som artister gör, särskilt genier som byter genre som andra byter mobiltelefon.
Laleh indianvirvlar, pratar tankspritt om Nintendo och kramar om sitt band. Hon kom från Urkult och Uppsala och for strax vidare till Karlskrona. Må Lalehs formidabla konstnärsstig också föra henne åter till det hudnära, både i formatet och uttrycket.
Andreas Hedfors är frilansjournalist. Hans recension av Lalehs spelning i mars 2007 är publicerad på http://www.fria.nu/artikel/18831.
