Fria Tidningen

Wanås utforskar det okända

När megastjärnan Yoko Ono deltog i Wanås Konst i nordöstra Skåne 2011 väckte det rabalder. Som konstnär ställde hon frågor om hur nödvändiga förändringar i tänkande och livsstil ska åstadkommas och hur människor ska våga möta det okända. Sådana frågor ställs också 2012.

Av tradition har konstnärerna signerat sina verk. Den indiske konstnären Srinivasa Prasad har vänt på saken och gjort en labyrint av sitt namn. Labyrintens väggar består av pilträd som snart ska översållas av vita klematisblommor. Vägen genom labyrinten markeras av träflis och vandringen är tillräckligt lång för att man ska känna sig utanför det vanliga. Kanske är labyrinten, som heter In & Out, en resa som livet, ett ställningstagande mot det andefattiga. Vi kan kliva in i ett annat sammanhang och vara på väg någon annanstans än nyss: in och ut.

Verket är inget förhärligande av konstnärens varumärke utan snarare ett pedagogiskt grepp för att gestalta språket kannada, som talas i Prasads hemstat Karnatakka och som i skriftform är slingrande som arabesker.

Astrid Svangren är en målare som med plastsjok i sina bilder närmar sig skulpturen. Ofta blandar hon föreställande och abstrakt måleri, och hennes till synes slumpmässiga komposition skildrar händelseföljder som inte är alldeles lätta att förstå.

I Wanås har hon valt en glänta i parkens periferi och installerat fyra smäckra träkonstruktioner som bär tätare eller glesare bitar av tyg och plast, men även några borstar och en fjäderboa. En av konstruktionerna är formad som ett kors. På korset det hänger en vit, halvt genomskinlig plastduk. Den enkla associationen är det kristna korset och världens lamm (Jesus), medan platsens helhet med de grupperade verkdelarna har schamanska drag. Verket saknar klara gränser, ger plats för fria, viktlösa associationer. Liksom Srinivasa Prasad gör hon inga anspråk på att veta något mer än andra, så alla är inbjudna att med konsten utforska det okända.

Vinden denna dag får plasten, tyget och fjädrarna att röra sig kraftfullt, och man kan tänka sig platsen för möten oavsett tro, kanske också för minnen av barndomens längtan efter hemliga tecken och heliga rum.

Med kameror kopplade till rörelsedetektorer har Henrik Håkansson tidigare undersökt djurlivet i Wanåsparken. Nu fortsätter arbetet på ett rätt brutalt vis, med ett klassiskt Gunnebostängsel som inhägnar 50x50 meter av en vildare del av parken. Verket heter Reserve (Reservat) och förebilden är den vetenskapliga metoden att göra jämförande studier av förändringar i markkvadrater. Hans stora kvadrat ska så långt det är möjligt vara opåverkad av mänskliga aktiviteter.

Jag uppfattar att verket har två sidor – dels gestaltar det ett försvar mot förstörelsen av naturen, dels vittnar metallstängslet om kolonisering, en mänsklig vana att skilja på saker som inte går att skilja åt. Det finns en sorg i detta stängsel, som om det är det yttersta men egentligen hopplösa försvaret, en lika osäker lösning som Noaks ark före Syndafloden.

På Wanås har man på senare år infört en Återblick, som i år gäller den norska konstnären Sissel Tolaas, som 1989 skapade skulpturen Terra Maximus, en sju meter hög portal av järn och glas från ett gammalt växthus på Wanås. Portalens åtta glasvåningar fylldes med löv från den omgivande bokskogen. Under de 23 år som löven legat där har en del torkat, andra multnat.

Sedan 1989 har Sissel Toolas arbetat med lukter. Hon har försökt rekonstruera hur första världskriget luktade, gjort en karta över Mexico Citys olika lukter och samlat in lukten av ångestsvett som hon blandat i färg och målat, så att besökarna kan skrapa på färgen och förnimma hur ångest kan lukta... Tyvärr var hennes verk inte på plats vid pressvisningen, men hon ska visa ett tiotal luktverk i Wanås konsthall.

I konsthallen visas också Farmers gold, ett hantverksprojekt med många förgreningar. I centrum står halmslöjden (bondens guld), som var en stor framgång i Dalsland med en stor export av halmhattar under slutet av 1800-talet. I botten ligger den eviga frågan om hantverk kontra det massproducerade. Tydligt är att de som ligger bakom utställningen (Editions in Craft, Halmens hus, Steneby och Uglycute) pekar på ett par framgångsfaktorer: arbeta tillsammans med dem som bevarat hantverket och hitta ett formspråk som går hem i dag.

Fakta: 

Wanås Konst

Wanås Konst firar 25 år i år. Sedan starten 1987 har över 200 konstnärer ställt ut i parken kring slottet Wanås i närheten av Hässleholm. De flesta verken har förstörts eller flyttats, men 53 verk är kvar. Parken är öppen dagtid året om och konsthallen har öppet t o m oktober.

Annons

Rekommenderade artiklar

Munch målade själens källarskrubb

I år firas konstnären Edvard Munchs 150-årsjubileum. Niels Hebert påminner om några centrala verk och tecknar en skiss av konstnärens bakgrund, som lär ha varit ett rent helvete.

Fria Tidningen

SVT sätter ord på tystnaden

SVT:s dokusåpa Konstkuppen och dess programledare Lena Philipsson har sågats av kritikerna. Niels Hebert tycker att programmet är ett exempel på genial folkbildning.

Fria Tidningen

Krönika: Måttfullhet en grogrund till censur

Vad handlade revolutionen i Egypten om, på ett allmänmänskligt plan? Hur såg Egypten ut innan den 25 januari 2011? Niels Hebert reflekterar kring ett möte med filmaren Amal Ramsis, vars dokumentär Forbidden hade Sverigepremiär i förra veckan.

Fria Tidningen

© 2014 Fria.Nu