Klas Lundström

Inledare


Klas Lundström
Fria Tidningen

Azorerna – EU-krisens glömda hörn

Azorerna. Här tar Europa slut, på en autonom, isolerad vulkanögrupp tillhörande Portugal. Eurokrisen slår hårt mot Portugal. På Azorerna, 160 mil från Lissabon, slår den dubbelt, menar öborna. Kanske är det därför som många upplever det förflutna återvända i annan skepnad. I samband med ”nejlikerevolutionen” 1974, som dräpte Portugals fascistdiktatur, ämnade en separatiströrelse infria självständighet åt Azorerna. De bakomliggande krafterna var främst skräck för kommunism och nationaliseringar av marker tillhörande storgodsägarna – en penningstark samhällsgrupp med rötter i örikets jordägande samhällsklass och med goda kontakter i Washington.

Vad hade hänt ifall Azorerna hade följt samma väg som Portugals kolonier i Afrika på 1970-talet? USA hade troligen haft ytterligare ett stabilt brobygge till EU och Portugal hade gått miste om välkomna inkomster från öarnas turism, mejeriprodukter och rikliga fiske. Hade Azorernas fiskevatten utgjort potentiella zoner för geopolitiska konflikter? Separatistprojektet kom halvvägs, Azorerna upplever i dag visst själv¿styre, men avgörande beslut fattas ändå i Lissabon. I praktiken står Azorerna i krisens inferno med armarna bundna kring Portugals krispaket, utan att till fullo påverka sin egen framtid. I Portugal är siffrorna talande för landets sociala och ekonomiska tillstånd: lågkonjunktur, arbetslösheten närmar sig 15 procent, sedan 2010 har statsskulden ökat med nära 20 procent. Ett kvitto på politikens misslyckande, är de flesta överens om.

På Azorerna stundar lokalval under hösten. Val¿affischer har redan sprungit fram längs vägar och i rondeller. Azorisk press rapporterar alltmer frekvent om partiernas utspel och löften. Farmaceuten Madalena Suares säger kryptiskt: ”Partierna på Azorerna skiljer sig inte väsentligt från varandra. Men vad som än väntar efter valet i oktober blir det en överraskning.” Vad överraskningen skulle bestå av går hon inte närmare in på. Framtidens oskrivna blad? Kanske vet Madalena något om politikens rytmik på Azorerna som inte når det ovana ögat.

Vad som däremot når ögat är sociala frågetecken. Antalet som lever på ¿socialbidrag ökar, den senaste mätningen visade att den siffran i stadig takt klättrar mot 20 000 – eller tolv procent av Azorernas befolkning. Att många är sysslolösa och ställer sig undrande till vad framtiden har i sitt sköte för dem är talande varje morgon vid kaféerna som vetter mot havet. De med ett arbete stannar en kort stund, och dricker kaffe. De utan arbete stannar hela förmiddagen, och dricker öl. Kostnaden är densamma, ölen släcker kanske den påtagliga känslan av vanmakt. Någon läser en dagstidning, jobbannonserna sades täcka flera sidor när ekonomin gick bra för några år sedan, särskilt inom service- och turistsektorn (till och med fisket), nu är de sidorna indragna, ersatta med svulstiga bildcollage från tillställningar med lokal prägel.

På Azorerna träder krisen fram med ett säreget ansikte, olikt krisens uttryck i exempelvis Spanien. Dragen är främmande för EU:s mäktiga makter: en växande önskan att inte bara bryta med euron som valuta, utan även med Europa som identitetsgrund. Det är ur historiens brunn som separatismen åter trätt fram som ”alternativ” för azoriska politiker, men vad ett självständigt Azorerna skulle innebära för ögruppens invånare är lika oklart som det är ett omöjligt scenario för centralregeringen i Lissabon att ge upp kontrollen över Azorerna.

Klart är ändå att EU:s sista utpost, i hjärtat av Atlanten, är ett av krisens minst kända offer. ”Vi ger hälften av våra inkomster till fastlandet”, säger en kvinnlig egenföretagare. På Azorerna är otack världens lön, tycks det. Kvinnan summerar läget: ”Om EU fortsätter att diktera Portugals ekonomi, och i förlängningen även Azorernas, är det snart bara Gud som har råd att leva här.”

Annons

© 2014 Fria.Nu