Debatt


Ingemar Siby • Samhällsdebattör och amatörhistoriker
Fria Tidningen

Lär av historien, kvinnokämpar

Det är lätt att tänka att patriarkatet är något mycket gammalt och därför blir svårt att bekämpa. Men faktum är att patriarkatet i Norden nog är yngre än 1 000 år, skriver Ingemar Siby, samhällsdebattör och amatörhistoriker.

Det är en vanlig åsikt bland feminister och kvinnokämpar att det patriarkat de bekämpar är uråldrigt. Genom modern arkeologisk och historisk forskning kan vi dock nu slå fast att, det finns idéer om kvinnligt och manligt som påstås vara uråldriga, men som inte är äldre än de mosaiska religionerna. I Norden är patriarkatet yngre än 1 000 år.

1939 hittades en nästan 9 000 år gammal grav i Barum i Skåne. Eftersom arkeologerna hittade en spjutspets i graven, fastslog man att det var en man. När sedan osteologer tittat närmare på skelettet, visade det sig att ”mannen” fött minst tio barn! Den nutida idén att kvinnor inte kan vara jägare, hade lett arkeologerna fel. Kvarlevorna döptes därför snabbt om till Bäckaskogskvinnan.

På samma sätt förhåller det sig med gravar med vapen i. Ända till nyligen har arkeologerna utgått ifrån att vapenbruk och krig varit förbehållet män. Även här har osteologerna ändrat på idéerna.

Ju fler skelett från vapengravar som granskas, ju fler kvinnor hittas – även i Sverige! Åldern på gravarna är från 500 f.v.t. till 1 000 e.v.t. Dessa gravar bekräftar grekiska, romerska och isländska källor, som beskriver kvinnliga krigare. Krigare, som i norden brukar kallas ”sköldmöer”.

Alla känner till Jeanne d'Arc (1300-tal). Hon brukar anses som ett unikum. Verkligheten är att hon var den sista kvinnliga krigaren i Europa. Så sent som på 1200-talet var det vanligt att änkor till härskare ledde sina arméer i fält. På många andra håll i världen är fortfarande kvinnliga soldater vanliga.

Kvinnliga jägare och soldater. Fanns det också kvinnliga ”kungar”? Jodå, det finns rikligt med kvinnliga ledare både i gravar och källor. Om detta går inte att läsa i skolans historieböcker, eftersom det inte ingår i dessa författares – manliga – idévärld att det funnits kvinnliga härskare. Jo, unionsdrottningen Margareta (runt år 1400) och drottning Kristina, har man inte lyckats gå förbi. Men forskarna känner till övriga, och härskerskor finns ju än idag: I Storbritannien till exempel.

För vårt nordliga vidkommande är det tänkvärt att de två rikaste, förnämsta gravarna på Skandinaviska halvön är kvinnogravar. (Osebergskeppet i Oslo, cirka 850 e.v.t och Badelunda i Västerås, cirka 300 e.v.t.) Även de rika gravhögarna vid Gamla Uppsala – Uppsala högar, 600 e.v.t – innehåller kvinnor, trots göticism och nationalromantik!

Kvinnor behövde knappast ens vara ”kungar” för att ha haft största inflytandet. Gravar och källor har bekräftat förekomsten av spåkvinnor, ”völvor”. (Grav med en völva har bland annat hittats i Birka.) Dessa mångkunniga kvinnor kunde bland annat förutse framtiden. Den som har den förmågan har alltid haft stort informellt inflytande i samhället. Se bara på våra dagars ekonomer och deras matematiska spåkonst!

Det kan till och med ha varit så att ättelinjen länge räknades på mödernesidan. Runt år 1200 blev det vanligt med efternamn i Norden. Många högättade män, och några kvinnor, valde namn av typ Katarinasson, Kristinedotter. Den mest kände var dansk kung år 1080: Sven Estridsen. Det kan bara berott på att i deras släkter räknades arvet på mödernesidan. Detta namnbruk fanns kvar ända in på 1500-talet.

De nordiska gudasagorna anses oftast vara just sagor, men många forskare anser att verklighetsbakgrunden är så stark att ”sägner” är en riktigare beteckning. Otvivelaktigt speglar de det förkristna samhället i Norden och bland annat förhållandet mellan manligt och kvinnligt. Gudinnorna, speciellt Frigg och Freja, är mycket kraftfulla gestalter. De väljer sexpartner allt efter eget tycke och sinnelag. Friggs make Oden knystar inte. Partnerbyte verkar vara en del av kulturen. Inte ens tanken på våldtäkt verkar förekomma – av den enkla anledningen att sexuellt umgänge tycks utan tyglar. Dessutom verkar det som att det är kvinnorna som väljer partner. En sed som förekommer på många håll i världen än idag, till exempel hos tuaregerna i Sahara.

Så feminister och kvinnokämpar: Återvänd till edra förmödrars seder! Traditionens restriktioner är endast cirka 3 000 år gamla, 1 000 år i Norden, medan människor funnits i minst 100 000 år.

Fakta: 

Osteolog: arkeolog specialiserad på ben och skelett.

F.v.t.: Före vår tideräknings början.

E.v.t.: Efter vår tideräknings början.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2014 Fria.Nu