Emma Missne, inledarskribent.

Inledare


Emma Missne
Fria Tidningen

Mjölken och propagandan

Jordgubbar och glass till midsommar? Den slentrianmässigt inköpta sommarglassen gömmer en historia om en av de värsta former av djurhållning som finns i Sverige.

I Arlas propaganda släpps kossor på bete under strålande majdagar. I kött- och mjölkindustrins ägande av matfrågan är komjölk en självklar del i människors kost. Men verkligheten bakom mjölken är naturligtvis en annan. En verklighet som smusslas undan av starka ekonomiska krafter och som många inte har en aning om. En verklighet som är lätt att glömma bort, även för den som känner till den. 

Det är ju så lätt att köpa den där glassen. Utanför tåg- och bilfönster ser vi kor som betar och det ser över huvud taget rätt bra ut faktiskt. Men det där är tyvärr bara att glömma. Om sommarglassen, pannkakorna eller osten är gjorda på komjölk bidrar konsumtionen av dem till en av de vidrigaste former av djurutnyttjande som finns.

På bakgården till Arlas betessläpp hittar vi någonting helt annat än ystra kor. Det finns en verklighet bakom propagandan och ickeproblematiseringen av mjölkkonsumtionen. Om betesreglerna följs exakt så lever mjölkorna över 90 procent av sina liv inomhus. Och kontrollen av att korna verkligen får komma ut på sommarbete är mycket dålig. Dessutom arbetar organisationen Sveriges mjölkbönder för att avskaffa beteskravet helt.

Som bekant måste kor få kalvar för att kunna producera mjölk. Mjölkkor insemineras till att föda en kalv om året. Kalven tas från mamman direkt, eller efter ett par dagar. Tre månader efter förlossningen insemineras kon igen. Två månader efter att mjölken efter den förra kalven sinat föder hon en ny kalv. Efter fem år är mjölkkons roll som produktionsenhet i regel slut och hon slaktas. Då har hon inte ens levt en tredjedel av det liv hon skulle kunna leva.

Hankalvarna föds upp till slakt. Kalvarna skiljs från sin mamma och ställs i en eller två månader ensamma i minimala boxar för att de skall växa så fort som möjligt och för att de inte ska tillfredsställa sitt sugbehov genom att suga på andra kalvar. Om kalven och kon fick leva tillsammans skulle kalven ha diat i upp till ett år. De allra flesta hankalvar slaktas efter 18 månader.

Det är lätt att se att kött- och mjölkindustrin går hand i hand och förutsätter varandra. 65 procent av nötköttet i Sverige kommer från djur inom mjölkindustrin.

Och passa på att titta noga när du ser korna i hagen. Du ser dem inte när de står inomhus på hårda betonggolv. Mer än 50 procent av dem är uppbundna, kan inte vända sig om eller klia sig på bakkroppen, inte ha kontakt med andra kor. De kan bara stå upp eller ligga ner. Den framavlade förmågan att producera 5–10 gånger mer mjölk än naturligt leder till en rad sjukdomar, till exempel juverinflammationer.

Arlas kosläpp är en välbehövlig propaganda för att dölja en verklighet jag tror att få skulle acceptera om de kände till den. Vi har fått lära oss att vi behöver komjölk, det är hög tid att vi får lära oss någonting annat. För Sveriges 350 000 mjölkkor spelar det roll om vi äter soja- eller havreglass istället.

Annons

© 2014 Fria.Nu