Privatiseringarna behöver utvärderas | Fria.Nu

Debatt


Åke Sandberg
Fria Tidningen

Privatiseringarna behöver utvärderas

Privatiseringarna av välfärden har skett utan förberedelser och utan utvärderingar. Om de första stegen på privatiseringens väg togs i god tro tas fortsatta steg med berått mod av en regering som är förblindad av sin marknadsliberala dogmatism, skriver Åke Sandberg.

Mycket är anmärkningsvärt med privatiseringarna i välfärden, kanske mest att denna revolution drevs igenom utan föregående beredning: utan undersökningar av nuläge, alternativ och bedömda konsekvenser. Och nu när vi ser resultat, som med förlov sagt inte är odelat fördelaktiga, fortsätter revolutionen och, än mer anmärkningsvärt, utan utvärdering, omprövning och förändringar i strategin.

Visst finns fläckvisa goda utvärderingar och kunskapsöversikter, som till exempel SNS rapport Konkurrensens konsekvenser. Den visar att privatiseringarna inte hade de positiva effekter på kvalitet och effektivitet som revolutionärerna utlovat, och att kunskapsläget är dåligt: vi vet inte.

Undersökningar av helheten av privatiseringar i välfärden, i skola, vård, omsorg, apotek behövs nu som underlag för samlade ställningstaganden.

För Miljöpartiet och Socialdemokraterna borde det vara en självklarhet med självrannsakan och utvärdering. De har båda på olika sätt genom åren medverkat till valfrihet i välfärden. Men i dag hyser båda tveksamheter särskilt till konsekvenserna av vinstdrivna bolag. Idén med privatiseringarna var att personalkooperativ och stiftelser med eldsjälar skulle ta över lokalt, istället gjorde internationella koncerner och riskkapitalbolag stora vinster, som genom aggressiv skatteplanering plockats ut i skatteparadis.

Med en pragmatisk erfarenhetsbaserad ansats vill man ha ett bra underlag för beslut. Och i väntan på det skyndar man långsamt, skapar rådrum. Socialdemokrater ger dubbla budskap – ja till vinst men inga skattepengar i ägarnas fickor. Miljöpartister i Stockholms län vill ha stopp för privatiseringar och vårdval tills seriösa utvärderingar genomförts.

För dessa pragmatiska partier är det väsentligt med kunskapsöversikter och utvärderingar så att de kan ta välgrundad ställning. Görs inga utvärderingar kan beslut komma att tas inte på basis av kunskap utan tillfälliga opinioner. Pragmatismen kan urarta till opportunism. Välfärdsfrågorna är för viktiga för att avgöras på det sättet.

Om de första stegen på privatiseringens väg togs i god tro och med fromma förhoppningar tas fortsatta steg i dag med berått mod av en regering som gärna vill framställa sig som pragmatisk, men är förblindad av sin marknadsliberala dogmatism.

Vad har styrt förändringarna i offentligt finansierade verksamheter, både i offentlig och privat regi? Bakgrunden är ekonomiska kriser, globalisering och ett tryck mot reduktion av skatter. På ideologiplanet har en nyliberal agenda rått, med oreglerade marknader och privatisering till vinstdrivna bolag som problems lösning.

En annan metod har varit decentralisering till kommuner och till lägre nivåer i myndigheter, med bibehållen offentlig drift. I båda fallen har nya managementmetoder för målstyrning och kostnadsminskning kommit till användning, som köp-säljmodeller, internprissättning, ”lean production” och TQM, total quality management, alla hämtade från näringslivet. Lockelsen är stor eftersom de högsta nivåerna, till synes, kan avhända sig ansvaret för verksamhetens faktiska drift. På detta sätt har politiker sluppit ta ansvar för effekten av nedskärningar.

Men politikerna får då andra problem. De decentraliserade utförarna är svåra att få att verka för verksamhetsmålen. Mjuka kvalitetsmål är svåra att följa upp. Det driver fram kontrollapparater som blir egna kostsamma byråkratier av jurister och civilekonomer. De professionella, lärare och vårdpersonal, hamnar på undantag.

Missförhållanden blir till sist så stora att politikerna kan tvingas att ta sitt ansvar. Vill de det? Finns det i så fall beprövade alternativ till målstyrda vinstdrivna bolag?

Ett är att förbjuda vinstdrivna bolag och återgå till enbart offentlig regi och icke vinstdrivna stiftelser och kooperativ. För att säkra mångfald och valfrihet behöver förutsättningarna för icke-vinstdrivna stiftelser förbättras, vad gäller finansiering, beskattning och till exempel riktade projektanslag.

Ett annat alternativ är att tillåta vinstdrivna bolag, men med riktade lagar begränsa vinstuttag. Företagens skattejurister finner dock sätt att kringgå försöken, så åter är risken för en kontrollbyråkrati stor.

En möjlighet är att formulera krav inte på resultatet utan krav på insatser och resurser som bedöms bidra till god kvalitet och effektivitet: bemanning, utbildningsnivå, tid för kompetensutveckling på arbetstid, skolbibliotek, gymnastiksalar och så vidare. Det var så man i stor utsträckning styrde före målstyrningen. Det kritiserades då som en hämsko på innovation och nya sätt att driva verksamheter.

Dagens välfärd behöver kartläggas och analyseras i dessa olika dimensioner, alternativ konstrueras och jämföras och politik läggas fast. Här duger inte fortsatt tvekan och tövan. Låt välfärdspolitiken möta verkligheten. När något inte fungerar kan man ändra sig. Det är dags för pragmatiskt grundade men tydliga vägval i välfärdspolitiken.

Annons

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2019 Fria.Nu