Tillsammans på väg mot ett språk | Fria.Nu
Stockholms Fria

Tillsammans på väg mot ett språk

Livstycket i Tensta kallar sig för ett modernt kunskap- och designcenter. Nu är de aktuella med utställningen om projektet Vi dricker te och lär oss e på Stockholms stadsmuseum. I projektet har kvinnor som invandrat från andra länder lärt sig att läsa och skriva. Det behövs en mångfald av metoder för att nå fram till det skrivna språket.

Vi dricker te och lär oss e låter som ett trivsamt kafferep. Men för de kvinnor som deltagit i projektet har kampen att komma ur analfabetism också varit en kamp att integreras i samhället.

– Det är en mänsklig rättighet att lära sig ett språk. Att kunna läsa och skriva är själva nyckeln till ett samhälle och det som de här kvinnorna har åstadkommit här vill jag verkligen kalla för ”min kamp”, säger Birgitta Notlöf på Livstycket som ligger bakom projektet Vi dricker te och lär oss e där 16 analfabetiska kvinnor lärt sig läsa och skriva.

Namnet kommer sig av att gruppen en gång hade tebjudning och samtidigt lärde sig bokstaven e. Projektet som har pågått i två år har blivit en bok och nu alltså också en utställning som invigdes på Stockholms stadsmuseum den 19 april. Livstycket är ett design- och kunskapscenter i Tensta som samlar kvinnor från hela världen. Många saknar utbildning och av de deltagande kvinnorna är det endast en som gått i skola.

– Att exempelvis inte kunna läsa de papper som kommer hem från barnens skola gör att du känner dig exkluderad från samhället. Livstycket är en oas där kvinnor ges möjlighet att träffa andra kvinnor som befinner sig i en liknande situation, berättar Louise Wramner, speciallärare på Livstycket som bland annat jobbar med den så kallade Wittingmetoden, där vuxna lär sig läsa och skriva med hjälp av språkens ljud.

Därför används speglar i undervisningen. Genom att se hur munnen formas vid ett visst ljud har gruppen tagit sig igenom hela alfabetet.

Alla kvinnorna har bott många år i Sverige och många har försökt lära sig läsa och skriva genom SFI, den statliga grundutbildningen i svenska för invandrare. Så här säger Intisar som kom till Sverige från Irak för 10 år sedan.

– SFI var mest en massa papper. Jag förstod ingenting av bokstäverna och kunde inte lära mig något där. Innan jag började på Livstycket satt jag mest hemma. Nu är allt mycket bättre.

Birgitta Notlöf är övertygad om att det finns många kompetenta lärare även på SFI men att systemet behöver tänkas över.

– Där rör det sig om stora grupper och man vill att allt ska gå snabbt. Men för vuxna går det inte snabbt att lära sig läsa och skriva. En ny rapport från Unesco visar att det tar fyra års heltidsstudier att lära sig läsa och skriva på sitt modersmål. Här rör det sig dessutom om ett helt nytt språk. Det tar tid. När undervisning inte fungerar kostar den mycket pengar och energi. Framför allt stänger misslyckad undervisning människor ute från samhället genom att skapa känslan av att inte kunna.

Tanken med boken är tredelad, dels har det varit att lära de 16 kvinnorna att läsa och skriva. Samtidigt vill man att boken ska vara ett redskap för andra vuxna som vill lära sig, en läsebok för analfabeter av analfabeter. Ytterligare en tanke är att politiker ska förstå vad det innebär att vara analfabet i ett kommunikationssamhälle.

– På Livstycket blandas kreativt skapande med mer teoretisk utbildning. Det är viktigt att hitta nya system och en pedagogik som fungerar för just den här gruppen. En av metoderna har varit att skapa mönster och bilder kring bokstävernas fonetiska klang. Att på olika sätt gestalta bokstäverna. Nu när de har knäckt koden går arbetet vidare. Språket är stort, tillägger Birgitta Notlöf.

På frågan om vad som varit det svåraste med att lära sig läsa och skriva kommer Intisars svar snabbt.

– Y. Det är en mycket svår bokstav.

Annons

Rekommenderade artiklar

Basar under jobbar sig uppåt

Som en motpol till Skrapans kommersiella utbud ovan jord finns Basar under. En trappa ner i köpcentrat på Södermalm öppnar sig en alternativ marknad och mötesplats för kreativitet och inspiration.

Stockholms Fria

De sjunger för klimatet

Med sånger som ”Jag vill ha blommig sojakorv till lunch” och ”Nu tändas tusen kolkraftverk” vill de öka folks medvetenhet om miljöfrågor. Ekokören sjunger för hållbar utveckling och SFT var med under en konsert på Södra station.

Stockholms Fria

Hundra år av arbetarbildning

För 100 år sedan grundades Arbetarnas bildningsförbund av Socialdemokraterna, LO och Kooperativa förbundet. Sedan dess har verksamheten blivit internationellt uppmärksammad. Förklaringen är enkel, menar Anne Stringberg, jubileumsansvarig: ”Alla vet att vad man än vill lära sig så finns det en studiecirkel för det.”

Fria Tidningen

Kulturskolan som ger hopp inför framtiden

Det dagliga livet i Palestina är en kamp mot vägspärrar, rädsla och restriktioner. Barn och unga vågar sällan se längre än till morgondagen. Kulturorganisationen Vaca vill vara en motvikt till osäkerheten.

Fria Tidningen

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2020 Fria.Nu