Granskar vitheten på film | Fria.Nu
Fria Tidningen

Granskar vitheten på film

Den vita medelklassen är norm i svenska filmer. Men vilken roll spelar vitheten i förhållande till klass och kön? Filmvetaren Hynek Pallas har sökt svaret.

I avhandlingen Vithet i svensk spelfilm 1989–2010 har filmvetaren och skribenten Hynek Pallas undersökt vitheten i film ur ett intersektionellt perspektiv, det vill säga med utgångspunkt i hur olika maktordningar som klass och kön samverkar.

Hynek Pallas har bland annat analyserat hur kvinnor från olika klasser skildras på vita duken. Vanligen lyser kvinnan upp mannen, genom en ljussättning bakifrån eller ovanifrån så att hon blir helgonlik. Överklasskvinnor porträtteras som avstängda och kyliga.

– Underklasskvinnor däremot skildras generellt mörkare och till exempel med skitigare kläder, säger Hynek Pallas. I Till det som är vackert av Lisa Langseth är det den kulturbärande mannen, spelad av Samuel Fröler, som får lysa upp underklasskvinnan. Filmspråket är ganska konservativt.

När det gäller maskulinitet tycker sig Hynek Pallas se hur svenska män på film ofta framställs som förlorare, vilket hänger ihop med det postfordistiska samhället och en försämrad välfärd. Mansrollen har förändrats, vilket tycks skapa stor osäkerhet.

– Mannen som upplever sig förlora sin ställning och ser sig hotad av kvinnor är en genomgående trend i samhället. Se på de våldsamma antifeministiska reaktionerna på uppsättningen av Scum-manifestet. Denna känsla av nostalgi och förlust – inte minst efter det utopiska svenska välfärdssamhället – speglas i filmer också, som i Darling och Roy Anderssons filmer. Det vore konstigt om stora pågående förändringar i samhället inte syntes.

Att vara vit innebär att få en mängd ”osynliga” fördelar i samhället. Vita behöver exempelvis inte vara representanter för sin hudfärg, eftersom vithet är den dominerande normen. Men vilken slags vithet man tillhör har betydelse och det är där klassaspekten kommer in. I avhandlingen lyfter Hynek Pallas fram filmen Sebbe av Babak Najafi som ett exempel på en film som bryter mot de dominerande vithets- och klassnormerna – här är inte hudfärgen kopplad till problemet, fattigdomen.

– Najafi gör inte den vita underklassen till en avskild, etnisk grupp som är hotad av det multikulturella samhället, säger Hynek Pallas. Om du kollar på den vita arbetarklassen i England så är den ofta utmålad som en hotad etnisk grupp. Vi har inte riktigt det i Sverige ännu, men jag kan se det komma i en film som Odjuret. Värderingar som inte ska ingå i den hela, rena, vita medelklassen, projiceras allt oftare på den vita underklassen.

Hynek Pallas växte upp med sina tjeckiska dissidentföräldrar i en förort till Uppsala. Han har tidigt brottats med frågor om ursprung och identitet, något som i förlängningen väckte intresset för avhandlingens ämne.

– Jag är vit invandrare och det här har funnits med mig långt innan jag kunde teoretisera det. Framför allt har jag sett skillnader i hur mina icke-vita kompisar behandlades. Hudfärg är en viktig faktor i det svenska samhället.

Hans förhoppning är att göra läsaren medveten om hur det ser ut på den bokstavligt talat vita duken och att synliggörandet kan hjälpa till att skapa ett utrymme för filmer ”som inte är så medelklassiga och vita”.

– Jag hoppas att filmskaparna börjar röra sig utanför sin bekvämlighetszon. Det händer mycket inom dokumentär- och kortfilm men spelfilmen tampas med en rad problem, till exempel ett underskott på kvinnliga berättelser och regissörer med annan bakgrund än den vita svenska.b

Fakta: 

34 svenska filmer har Hynek Pallas analyserat i avhandlingen ”Vithet i svensk spelfilm 1989–2010”, bland andra Apan, Farväl Falkenberg, Hata Göteborg, Låt den rätte komma in, Man tänker sitt, Odjuret, Sånger från andra våningen, Till det som är vackert och Tusen gånger starkare.

Annons

Rekommenderade artiklar

Nu skrivs 80-talets ockupanthistoria

Boken Vårt 80-tal dokumenterar husockupationer och vänsteraktivism. "Nu skriver vi vår egen historia", säger Mandra Wabäck, redaktör.

Stockholms Fria

Proggen befriade teatern

Fria Proteatern demokratiserade teatern, fick arbetarna till de fina salongerna och åskådliggjorde konflikten mellan arbete och kapital, skriver Kristian Borg.

Stockholms Fria

Podden som skapar ett vi

Från en källare på krogen Paradiso vid Mariatorget gör Mahan Mova, Arjan Shoeybi och Victor De Almeida podden Ni e med oss, om urban kultur och framgång.

Stockholms Fria

© 2019 Fria.Nu