Strindberg som antimoderatrevy | Fria.Nu
Stockholms Fria

Strindberg som antimoderatrevy

Den som känner till pjäsen sedan förut kan roa sig med att följa regissören och manusbearbetaren Andreas Boonstras kreativa behandling av originaltexten i moment:teaters föreställning Nya spöksonaten. Mumien i garderoben har förvandlats till fru Svea med tre gula kronor på den blå klänningen. Rollfiguren Den döde har blivit till Olof Palme. Gubben Hummel är i yngre medelåldern, har en märkligt välbekant äggskalsfrisyr och propagerar för det nya arbetarpartiet. Översten, hos Strindberg symbol för överklassens förljugenhet, har nu blivit företrädare för det gamla hederliga arbetarpartiet, den alldeles äkta varan. Och så vidare.

Moment är visserligen kända för sin omilda behandling av klassiska dramatexter men jag undrar om inte Nya spöksonaten tar priset. Pjäsen har helt enkelt förvandlats till en politisk antimoderatrevy. Strindbergs figurer diskuterar orsakerna till den ekonomiska krisen, spelar kort om privatiseringar och funderar över socialdemokratins ledarproblem. Även en Jimmie Åkesson i folkdräkt och Bengt Ohlssons kulturvänsterdebatt kommer med på ett hörn. Då och då brister rollfigurerna ut i sång, dock inga revykupletter utan klassiska rocklåtar av artister som Dylan och Thåström.

Ibland tror man sig förflyttad till 70-talets plakatteater. Budskapet stryks under med tjocka streck så att ingen kan missa det: alliansregeringen krossar den sociala tryggheten och allt var bättre på Palmes tid. Här syns dock en skillnad mot 70-talsteatern. Då sågs socialdemokratin ofta som klassförrädare och var huvudmål för satiren, nu känns uppenbarligen Palmes 70-tal som en utopi att längta efter. Publiken är med på de politiska noterna och jublar högt över varje antimoderatskämt.

Det är en vansklig genre som moment har gett sig på, teater med så enkla och tydliga budskap riskerar ju att bli ett präktigt sömnpiller oavsett hur vällovligt syftet är. Och visst blir det riktigt långtråkigt emellanåt. Det som ändå räddar föreställningen är moments typiska självironiska attityd, den avsiktliga taffligheten som alltid innehåller en liten blinkning till publiken: ”Här är vi och vi leker bara teater”. Åsa Berglund-Cowburns som alltid kongeniala klipp- och klistrascenografi är en del av samma blinkning.

Och så har vi kopplingen till Strindberg. Uppsättningen följer trots allt i grova drag Strindbergs Spöksonat, om än med många vindlande utvikningar, och dubbelbelysningarna skapar ett djup. Strindbergs drama demaskerar borgerlighetens hyckleri, moment slår mot den borgerliga regeringen. Hos Strindberg lurar gubben Hummel studenten och tar sig in i överstens hus genom att köpa upp alla hans skulder, hos moment har Hummels falska arbetarparti grundlurat såväl studenten som Svensson och fru Svea. Gamle August låter sig uppenbarligen lånas till både det ena och det andra och han förlorar inte på det. Den som går och ser Mats Eks mycket fria tolkning på Dramaten och Andreas Boonstras ännu friare på moment tror sig knappast ha sett samma pjäs. Intressant blir det hur som helst.

Fakta: 

Teater

Nya spöksonaten AV: August Strindberg BEARBETNING & REGI: Andreas Boonstra SCENOGRAFI & KOSTYM: Åsa Berglund Cowburn MUSIK: Simon Steensland I ROLLERNA: Martin Jonsson, Adam Pålsson, Linda Källgren, Josefin Ankarberg, Andreas Boonstra, Joel Dannerup VAR: moment:teater

Annons

Rekommenderade artiklar

Vackert stiliserad performanceteater

Teater Giljotin är en teater med Janus-ansikten. Det ena ansiktet vetter mot intensiv, psykologisk-realistisk dramatik av författare som Jon Fosse och Lars Norén eller Eugene O’Neill. Det andra ansiktet riktar blicken mot något radikalt annorlunda, mot performance och en scenkonst på gränsen mellan teater och dans.

Stockholms Fria

Underhållande debattinlägg vid rätt tidpunkt

Ibland undrar man över konstens profetiska förmåga. Således hade Tranströmerföreställningen Den halvfärdiga himlen premiär på Strindbergs intima teater bara någon vecka efter Nobelpristillkännagivandet. Och nu, veckan efter det stora avslöjandet om en hemlig svensk vapenfabrik i Saudiarabien, har Teater Tribunalen premiär för En föreställning om svensk vapenexport.

Stockholms Fria

Kolonialism kring middagsbordet

Det är vitt, rent och stiligt på Teater Galeasen. Och klaustrofobiskt. Sofforna är vita, kläderna är vita, människorna är ljusa och glada. Åtminstone skenbart.

Stockholms Fria

© 2020 Fria.Nu