Skriver för en varmare anarkism | Fria.Nu
Fria Tidningen

Skriver för en varmare anarkism

Skotten D D Johnstons debut Peace, love and petrol bombs är något så ovanligt som en ”anarkistisk roman” med humor och värme.

– Skönlitteratur är ett sätt att kommunicera med de människor som inte redan står i frontlinjen, säger han.

– Jag tyckte väl att D D lät lite häftigare, du vet, lite som H G Wells.

Johnston avslöjar med en glimt i ögonvrån den enkla anledningen till initialerna. Själv trodde jag det var en passning till Dee Dee Ramone. Vi sitter utanför anarkistiska bokmässan på Mile End road i London. Det är strålande solsken och runt omkring oss myllrar hundratals besökare. Johnston har just hållit ett föredrag om sin nyligen utkomna debutroman Peace, love and petrol bombs.

Din bok beskrivs som en ”anarkistisk roman”. Är det viktigt att deklarera detta?

– När det talas om politiska författare avser vi alltid något slags vänsterpolitik per automatik, men egentligen är alla författare lika politiska. Se på Ian McEwans bok Saturday, som handlar om antikrigsprotesterna. Det är en enormt politisk bok, men ingen anarkistisk författare hade kommit undan med de skildringarna. Men eftersom boken är ett försvar av invasionen av Irak ses den inte som ”politisk”.

Behandlar allting du skriver anarkismen?

– Njae... jag skulle aldrig skriva ännu en bok om anarkister. Det fanns gott om litteratur i kölvattnet av de antikapitalistiska protesterna under 1990-talets andra hälft, men inget som berörde problemen i anarkiströrelsen vid den tidpunkten. Med Peace, love and petrol bombs vill jag se på situationen med öppna ögon, få folk att ifrågasätta mer, att tänka över praktikerna.

Förlaget AK press finns i både Oakland, USA och Edinburgh, Storbritannien. Den skotska dialekten i boken har därför tonats ned en smula för att inte sätta skräck i den amerikanska läsekretsen. Och språkskillnaderna bjuder på fler överraskningar. Johnston presenteras till exempel som en ”working-class stiff”.

– Här i Storbritannien betyder ”stiff” antingen ”lik” eller ”erektion”. Jag hoppas att det inte var något av detta åhörarna kom för att se i dag.

Johnston skrattar. Han gör det ofta och smittsamt. De underhållande anekdoterna är många. Han är utan tvivel en berättare och saknar varken humor eller självdistans.

Det finns de som upplever den anarkistiska miljön som kylig, är det något du kan relatera till?

– Jag kan bara hålla med, och det är väl därför jag skriver skönlitteratur, för att få in lite värme. Merparten av de som läser boken har aldrig varit involverade i anarkistiska sammanhang. Man kan mobilisera en stor och bred social rörelse, men den aktivistiska delen kommer alltid att bestå av en mindre grupp människor. Skönlitteratur är ett sätt att kommunicera med de människor som inte redan står i frontlinjen. Det finns ingen poäng i att bara publicera texter som är ämnade för en redan övertygad skara.

Som författare äger man ofta en stor portion fantasi. Är det en egenskap som är användbar även i sättet att förhålla sig till anarkism?

– Absolut. Det hjälper till att bryta med de invanda tankesätten och mönstren. Det är ett bra verktyg om man vill föreställa sig hur sakernas tillstånd skulle kunna vara annorlunda.

Så, varför ska de svenska läsarna kasta sig över din bok?

– För att trots att den i mycket utspelar sig i Skottland är frågorna den berör globala. The human drama doesn’t change much.

Fakta: 

Peace, love and petrol bombs

• Handlar om Wayne Foster som jobbar på den globala hamburgerkedjan Bennys burgers i Skottland. Wayne organiserar snabbmatsarbetarna i Benny’s Resistance Army, blir förälskad, protesterar mot kriget i Irak och blir desillusionerad när rörelsen försvagas och kriget mot terrorismen tilltar.

• DD Johnston är född i Skottland 1979 och undervisar i creative writing vid University of Gloucestershire. Han har jobbat på Burger King, startat en underjordisk fackförening, studerat sociologi och varit engagerad i den globala rättviserörelsen.

Annons

Rekommenderade artiklar

Don't mourn, chumbawambanize!

Chumbawamba gör bokslut efter 30 år av politiska musiklektioner och vilda upptåg. Jonas Svensson tecknar ett kärleksfullt porträtt av den anarkistiskt influerade popgruppen som alltid omsatte ord till handling.

Fria Tidningen

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu