Fria Tidningen

En idrott med historiska stötar

Historisk fäktning är en sport men också ett sätt att bevara medeltida fäktkonst. Instruktören Andreas Ståhlberg vill att den europeiska fäktkonsten ska kunna leva vidare på samma sätt som de traditionella asiatiska kampsporterna.

Det är tisdagskväll och Örebro förening för historisk fäktkonst har nybörjarträning i en skolgymnastiksal. Ett femtontal utövare nöter in medeltida fäkttekniker med långsvärd och varvar det med muskelträning. Det ser ganska mäktigt ut när instruktörerna Andreas Ståhlberg och Carl Ryrberg med sina långa svärd och svarta dräkter lär ut rörelsemönster till gruppen.

Det är tydligt att historisk fäktning inte bara är en kampsport utan också ett sätt att bevara gammal fäktkonst:

– Det här är någonstans i skärningspunkten mellan idrott, kulturhistoria och experimentell arkeologi, säger Andreas Ståhlberg i en paus under träningen.

Med experimentell arkeologi menar Ståhlberg att vi i vår tid är hänvisade till att rekonstruera stridsteknikerna ur de manuskript som de gamla mästarna lämnade efter sig. Vi har ju inte längre några levande mästare att lära oss långsvärdsfäktning ifrån.

Att på detta sätt återskapa historisk fäktkonst är förhållandevis nytt. Det var först under andra halvan av 1900-talet som entusiaster i bland annat Tyskland, England och USA började leta efter manualer om medeltida fäktkonst och lära sig teknikerna. Riktig fart har sporten tagit under 1990-talet och därefter.

Ståhlberg berättar att ett förbund för historisk fäktning är på väg att bildas.

– Det har blivit en sport på senare år. Det förekommer även tävlingar.

Han menar att det inte är fel att tävla i historisk fäktning med tanke på att tävlingar även förekom för 500 år sedan.

Tävlingarna är ofta arrangerade som turneringar, där deltagarna går matcher och kvalificerar sig till final. Matcherna brukar vara i en eller två ronder och poäng räknas efter rena träffar. Det finns en matchdomare som håller koll på att reglerna efterföljs och tre eller fyra poängdomare som samtliga markerar poäng.

– När det inte var krig tävlades det jättemycket. Det går att läsa regler för tävlingarna – till exempel förbjöds det att stöta med svärd.

Att lära sig historisk fäktning är en långsam process som i början handlar om att lära sig gå och stå rätt. I och med att deltagarna fäktas med trubbiga stålsvärd – eller med rundstavar allra först – är det av största vikt att utövarna lär sig att kontrollera sina rörelser och att bedöma avstånd. Nybörjarträningen sker därför under strikta former, berättar Ståhlberg.

– Det avskräcker dem som vill att det ska smälla direkt.

Mycket handlar om att lära sig göra rätt rörelse vid rätt tillfälle, och det finns saker som är enkla att förstå men svåra att göra i praktiken.

– I gamla manualer används det tyska ordet fühlen. Det handlar om att vid svärdkontakt kunna avgöra vad den andre har för intentioner. Det handlar också om att känna och agera i det, vilket är svårt.

Andreas Ståhlberg beklagar att det inte finns särskilt mycket kunskap om hur de medeltida fäktarna tränade.

– De talar om att lära sig dans för attbli en bättre fäktare och de använder mycket djurbilder som liknelser – att kliva snabbt som en hjort, till exempel. Men vilken inlärning hade de? Vi försöker hitta moderna träningsmetoder för att lära oss.

Många av dem som utövar historisk fäktning är historiskt intresserade. Till den kategorin hör även Andreas Ståhlberg, som arbetar som historielärare.

– Något av det mest häftiga inom historia är att komma över gamla umgängessätt, att lite grann ta del av människorna då, hur de tänkte och hur de rörde sig.

Ståhlberg berättar att han själv har översatt en del av de dokument om fäktkonst som finns kvar sedan medeltiden.

– Det är svårt eftersom dokumenten förutsätter en grundkunskap som vi inte har. Men det har ändå gått att återskapa det mesta.

Andreas Ståhlberg ägnade sig åt asiatisk kampsport innan han för sju eller åtta år sedan började med historisk fäktning.

– Asiaterna har bevarat sina traditioner. Jag blev nyfiken på hur det har sett ut med kampsporter här i Europa.

Enligt Ståhlberg kunde japanska kampsporter leva vidare i och med att upplysningens rationalitetssträvan inte slog igenom i Japan på samma sätt som i Europa. I Europa hade man en mer pragmatisk inställning till stridskonst och övergav medeltida tekniker när bland annat krutvapen slog igenom. I Japan hade kampsporterna även ett religiöst och kulturellt värde inom zenbuddhismen.

Ståhlberg menar att det i grunden finns stora likheter mellan de asiatiska kampsporterna och historisk fäktning.

– Det är likartade lösningar på likartade problem, menar han.

Enligt honom ger den fäktning som man får se i Hollywood-filmer inte en riktig bild av hur fäktkonsten såg ut på medeltiden.

– Många européer vet inte hur det har sett ut och det är inte så konstigt heller. Vi har låtit de här konsterna dö ut. 

Fakta: 

Historisk fäktning i Sverige

Det finns ett par hundra utövare i Sverige. Föreningar finns i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Örebro, Västerås, Umeå, Örnsköldsvik, Varberg, Södertälje (Enhörna), Kalmar, Kungshamn, Nässjö (Höglandet) och Mora. En förening avser att starta verksamhet i Skaraborg.

HEMA – paraplyorganisationen Historical European martial arts, HEMA, är ett samlingsnamn för olika typer av kampkonster med europeiskt ursprung. HEMAC är en internationell organisation för dessa kampsporter och mer information finns på hemsidan www.hemac.org.

Nästa stora tävling är The Joachim Nilsson memorial tournaments som går av stapeln under Nordens största event för historiska kampsporter: Swordfish, 4–6 november i Mölndal utanför Göteborg. 

Läs även:
Tusentals väljer asiatiska kampsporter

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Övervinn mentala hinder med parkour

Vill du ta dig fram i ditt närområde genom att hoppa, klättra och balansera? Då kan parkour vara något för dig. Fria Tidningar har tagit en titt på sporten som erövrar världen.

Fria Tidningen

Alkoholen flödar på arenorna

Elitklubbarna i herrishockey tjänar miljoner på att sälja öl, vin och sprit på arenorna. Detta menar många rimmar illa med idrottens traditionella sundhetsideal.

– Ökande lönekostnader gör att klubbarna ”tvingas” sälja alkohol, säger Jane Bredberg, ordförande i en ishockeyklubb med strikt alkoholpolicy.

Fria Tidningen

”Kvinnorna stämplas som sjuka”

Ska kvinnor med höga halter av testosteron tvingas till medicinering för att få tävla mot andra kvinnor? Ja, menar Internationella olympiska kommittén och internationella friidrottsförbundet. Nej, anser idrottsfilosofen Claudio Tamburrini som nyss fått anslag för att forska i ämnet.

Fria Tidningen

”Hela sportens anda borde utvecklas mot damhockeyn”

Herrishockeyn bör ha liknande regler som damhockeyn. Det anser Finlands president Tarja Halonen, som vill minska hårda tacklingar och slagsmål inom hockeyn. Den svenska ishockeyrörelsen inriktar sig däremot på att få bort tacklingar mot huvudet.

Fria Tidningen

Barfotalöpning stark trend inom motionsidrotten

Allt fler löptränar helt eller nästan barfota. Sportskotillverkarna har snabbt hakat på trenden och börjat tillverka skor med barfotakänsla. Men behöver man verkligen ha dyra skor för att springa ”barfota”?

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu