Det är inga revolutionerande kliv han tar, men det är fortfarande djupt angelägen, skevt slamrig gitarrbaserad punkpop som Alkberg bjuder på. Alla som gillat honom tidigare kommer älska den här skivan också. 

Det larmiga punkrockeposet Dementorer är en sådan där låt som man kan spela hur många gånger som helst i rad, likt Svensk musik på förra plattan, eller gamla Bear Quartet-klassiker som It only takes a flashlight to create a monster och Put me back together.  I den larmiga Bit i kudden, skattebetalare är det nästan bob hund-känsla med fluffiga syntar, gitarrslammer och tempobyten om vartannat. 

I Lys upp mig som en stjärna blir det smärtsamt tungt när ångestfyllda vrål konstant ligger i bakgrunden till Alkbergs text om död och gråt. Allra vackrast är det dock i den sorgsna balladen Helgen v. 51 där Mattias Alkberg visar att han verkligen är en av våra stora svenska låtskrivare.