Fria Tidningen

Anhöriga till Francos stulna barn söker upprättelse

Under Francodiktaturen försvann 30 000 barn till vänstersympatisörer. Än i dag har få av fallen klarats upp. Nu anmäler barnens anhöriga det spanska inrikesdepartementet till FN:s människorättskommitté.

– Vi får inget stöd av den spanska regeringen. Eftersom de inte lyssnar på oss här får vi ta det till en högre instans, säger Sandra Mateo som är talesperson för Anadir, en hjälporganisation som arbetar med att sammanföra ofrivilligt splittrade familjer.

Det var inte förrän i början av 2000-talet som de så kallade stulna barnen uppmärksammades i Spanien. Fler och fler adopterade personer började att ifrågasätta sitt ursprung. Det visade sig att många av dem hade rövats bort. Det finns rapporterade fall från år 1950 till 1990, långt efter general Francos död år 1975. Med hjälp från katolska nunnor och präster stals de från sina nyblivna föräldrar på spanska vårdhem, BB-avdelningar och i Francos fängelser, där diktatorn satte sina motståndare. Många var just barn till personer med vänstersympatier.

 

Sandra Mateos egen bror var ett av alla barn som rövades bort efter födseln från ett sjukhus i Madrid.

– De sa till mamma att min bror hade dött vid födseln och att han redan var begravd, hon fick aldrig se honom, berättar Sandra Mateo.

Det var förklaringen som många föräldrar fick. De stulna barnen såldes sedan till barnlösa personer – även utanför Spanien – för stora summor. Med tiden bildades ett nätverk som systematiskt stal och sålde spanska nyfödda barn. I dag finns över 30 000 fall rapporterade.

 

I den anmälan som har gjorts till FN:s människorättskommitté beskylls det spanska inrikesdepartementet för att ha brutit mot 20 artiklar i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Den största anklagelsen är att ministeriet inte har gjort tillräckligt för att sanningen om vad som har hänt med alla försvunna barn ska komma fram. Men det är inte första gången som departementet kritiseras.

I januari anklagade organisationen Anadir det spanska rättväsendet för att inte ha handlat tillfredsställande i frågan. Varpå justitiekanslern Candido Conde-Pumpido i somras tillkännagav att 849 fall av stulna barn var under utredning - av dem har 162 fall redan kunnat klassas som brott. Justitiekanslern sa till den spanska nyhetsbyrån Efe i samband med tillkännagivandet, att det ”är en prioriteringsfråga om vem som får väcka åtal eftersom det påverkar ett stort antal spanska medborgare”.

Det är stora skillnader mellan fall och fall, menade Conde-Pumpido.

Justitiedepartementet har även inrättat en DNA-bank för att underlätta sökandet efter förlorade familjemedlemmar.

Sandra Mateo anser att det inte är nog. Hon berättar att flera institutioner fortfarande vägrar att lämna ut information, trots att det egentligen är de drabbades rättighet att få den. Hon menar att det är inrikesdepartementets uppgift att förenkla processen.

 

När Montserrat Abarca började att undersöka sin storebrors försvinnande råkade hon ut för att nekas uppgifter. Hon är 66 år gammal och bor i Garraff utanför Barcelona. När hon bad personalen på det katolska sjukhuset där hennes mamma födde hennes bror om dokumenten från hans födsel sa de att hon inte hade rätt till dem.

– Min mamma födde en son i april 1944. På sjukhuset sa de att barnet var dött när det föddes men de ville inte visa mina föräldrar det döda fostret.

Montserrat Abarcas pappa insisterade på att få se sin son men nunnorna som arbetade på det sjukhuset sa att det inte var något att se eftersom han var deformerad. Pappan hade precis kommit ut ur ett av Francos koncentrationsläger – där han hade suttit för att han var motståndare till diktaturen. När han insisterade på att få se sin sons kropp hotade sjukhusprästen med att han kunde skickas tillbaka till lägret om han inte höll tyst.

– Mamma har alltid vetat att de stal hennes son och nu vill jag ha den information som krävs för att kunna försäkra mig om att det är sant, berättar Montserrat Abarca.

 

Sandra Mateo menar att politikerna inte underlättar för de drabbade eftersom den spanska kyrkan och mäktiga spanska familjer var inblandade i många av fallen.

– Det finns mycket som döljer sig bakom de stulna barnen som de inte vill ska komma fram, säger hon.

Det är ännu inte bestämt när FN kommer att ta ställning till de stulna barnen och deras anhörigas anmälan.

– Vi kommer fortsätta att göra våra röster hörda tills någon till slut lyssnar, säger Sandra Mateo.

– Vi vill bara veta sanningen – vad har hänt med våra familjemedlemmar?

 

Annons

Rekommenderade artiklar

De indignerade åter på gatorna

Världen över tog folk till gatorna i helgen enade i kravet på global förändring. Fria tidningen var på plats i Barcelona där tiotusentals indignerade visade att de fortfarande är en rörelse att räkna med.

Fria Tidningen

”Våra drömmar får inte rum i valurnorna”

I skuggan av Greklands våldsamma protester så för den spanska medborgarrörelsen 15-M, även kallade ”los indignados”, en pacifistisk kamp för en riktig demokrati. ”De indignerade” har nyligen vunnit visst stöd från spanska politiker – något som de själva tar lätt på. FRIA har träffat Didac Sanchez-Costa, en av 15-M:s framträdande aktivister, för ett samtal om strategier i den demokratiska kampen.

Fria Tidningen

Ny Bolotnaja-dom väntas

På måndag väntas ytterligare en dom i Bolotnaja-målet – det viktigaste juridiska fallet i Ryssland på många år. UPPDATERAD

Fria Tidningen

© 2014 Fria.Nu