Ylva Lundkvist

Inledare


Ylva Lundkvist
Fria Tidningen

Dags att byta välfärdsmått och skattebas

Finansminister Borg gick förra veckan ut med att regeringen skrivit ner sin tillväxtprognos. Istället för att räkna med en tillväxt om 3,8 procent år 2012 menar man nu att tillväxten antagligen kommer att ligga på 1,3 procent. Det är en nyhet som presenteras i negativa ordalag. Men är det en nyhet som tillväxtkritiker borde jubla åt?

När vi pratar om tillväxt så syftar vi vanligen på hur mycket BNP har ökat. Det vill säga hur mycket det samlade värdet av alla varor och tjänster som produceras i Sverige per år eller kvartal har ökat jämfört med föregående period. Ekonomen och tillväxtkritikern David Korten har träffsäkert påpekat att om vi istället skulle mäta sopbergets totala volymökning skulle vi antagligen få fram ungefär samma siffror som genom att mäta BNP. Hur mycket vi shoppar, ofta miljöbelastande överflödiga prylar, och hur högt vi värderar det vi shoppar är inte ett tillfredsställande mått på välfärd i ett samhälle. Det räknar inte in miljöförstöringen som kommer som en konsekvens. Det tar ingen hänsyn till vårt välbefinnande eller vår hälsa. Det säger ingen om villkoren för de som producerar den ökade mängden varor och tjänster.

Problemet är bara det faktum att kommuner, landsting och staten får sina skatteintäkter från produktionen. Om BNP ökar så ökar skattebasen. Så en nedskriven tillväxtprognos betyder inte bara att vi kommer att förstöra miljön mindre och ägna oss mer åt viktigare saker än shopping. Det betyder också att undersköterskor kommer att sparkas, vårdköerna kommer att växa, likaså skolklasserna och de arbetslösa som blir fler och fler kommer att få mindre bidragspengar att dela på. Så om vi skrotar BNP-tillväxt som samhällsmål måste vi även hitta nya sätt att finansiera den gemensamma välfärden.

Som tur är finns det kloka människor som tänker på dessa frågor. New Economics Foundation (NEF) har tagit fram det alternativa välfärdsmåttet HPI (Happy Planet Index). Det är ett mycket bättre välfärdsmått eftersom det fokuserar på att maximera människors välbefinnande och samtidigt minimera vårt ekologiska fotavtryck. Även den mest visionslösa politiker borde kunna inse att om ökat HPI blev politikens mål istället för ökat BNP så skulle vi få ett lyckligare och mer hållbart samhälle. Men hur blir det då med skatteintäkterna?

Även detta problem har NEF tänkt på. De menar att det skulle kunna lösas genom att riksbanken - fortfarande hårt styrda av ett inflationsmål - tog tillbaka rättigheten att skapa pengar. Pengar som de skulle ge direkt till staten. Det skulle på många sätt vara gynnsamt för vanligt folk om det inte vore så som det är idag; att privata banker skapar nya pengar genom att ge ut lån med räntekrav. Till och med högern borde kunna acceptera att riksbanken fick den uppgiften med tanke på hur mycket företagandet skulle kunna expandera om skatterna och räntebördan skulle minska. Om en del av det ökande företagandet skulle vara miljöskadligt skulle man kunna införa riktade miljöskatter istället för att kollektivbestraffa alla företagare.

Det krävs helt enkelt ett systemskifte i vår världsekonomi. Om vi nu är på väg in i en andra våg av finanskrisen så gäller det att se möjligheterna. Det är dags för reformer som utmanar grunderna i dagens kollapsande kapitalism.

Fakta: 

<h2>Ylva njuter av nyskördade grönsaker och förundras över hur enorm värdefulla de känns trots att de är alldeles gratis</h2>

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu