Apokalyptisk konst intar Way out west | Fria.Nu
Göteborgs Fria

Apokalyptisk konst intar Way out west

I dag startar festivalen Way out west i Slottsskogen. Det största dragplåstret är utan tvekan Prince. Men festivalen satsar inte enbart på välkända musiker. I år har man exempelvis bjudit in konstnären Anastasia Ax att uppföra verket Exil.

– Samtidskonsten har så många beröringspunkter med musiken och Anastasia Ax arbetar med både ljud, musik och en livekänsla, säger arrangören Niklas Lundell. Samtidigt ville vi ha någon som kan nå igenom. Det händer ju en hel del saker på festivalen så det är viktigt att det är någon med en stark
visualitet.

Anastasia Ax har under flera år utvecklat ett konstnärligt uttryck där skulptur, performance, bläckteckning och ljud möts i en våldsam förening. Till Way out west har hon även bjudit in
andra konstnärer och musiker för att skapa ett 150 kvadratmeter stort postapokalyptiskt dansgolv.
– Det är klart att vi vill dra olika publik på det här sättet, fortsätter Niklas Lundell, men vi ville också bjuda in någon som kan spränga barriären mellan fin- och populärkultur. Verket Exil är ju politiskt och speglar en annan verklighet än den som oftast syns på en musikfestival. Livet är inte bara ”happy times”. Att möta det när man ska gå och kolla på ett band och har andra förväntningar kan nog skapa nya perspektiv. Konstupplevelsen kan fördjupa musiken och tvärtom.

Anastasia Ax har fått hyra in sig i Valands skulpturateljé för att färdigställa de gipsskulpturer som utgör scenografin i verket.
– Jag har inspirerats lite av romanen The Road av Cormac McCarthy, som utspelar sig i ett dött landskap täckt av damm, säger hon. Jag har byggt gipsskulpturer som påminner om döda träd och kaktusar, och tältstrukturer av gipsskivor. Det kommer att se ut som ett flyktingläger eller ett överlevnadsläger.
Många av skulpturerna, eller scenografin som Ax själv benämner dem, är fulla med rostiga spikar. Här och var har gipsytan spruckit upp och visar en sårig underliggande struktur av gasväv. På plats i Slottsskogen finns också pappmuggar, ölburkar, benrester och annat som kan ligga kringslängt på ett festivalområde. Allt inbakat i ett vitt gipslager och inhägnat av taggtråd.
– Det handlar om att undersöka den kreativa kraften i aggressivitet och destruktivitet.

Det är ju två sidor av samma mynt. Där finns ett positivt element – att våga att ta sönder, och att släppa taget för att hitta något nytt.
– Verket Exil kretsar kring utanförskap, fortsätter hon. Det har ju funnits representerat i det jag har gjort tidigare, men här har jag dragit det ännu mer till sin spets. Det är intressant att göra det här verket i den här kontexten. På musikfestivaler finns både folkvandring och tältläger, men av helt andra slag.

Kvällen kommer att inledas med Anastasias performance. Hon har mickat upp skulpturerna och med dessa skapat ett ljudspår.
– Jag bygger ljud med min röst, min andning och slagen mot gipset. Ljudet driver mig framåt och blir till ett spår av det jag har gjort. Det handlar om improvisation men det blir inget långt och utdraget utan mer som intensiteten av en punkkonsert.

Efter Anastasias performance kommer musikern Oni Ayhun ta över och transformera platsen till ett dansgolv. I morgon är platsen återigen inhägnad och fungerar mer som en installation, men på lördag gör Anastasia Ax, tillsammans med ljudkonstnären MarjaLeena Sillanpää, ännu en performance, som kanske blir ännu våldsammare än gårdagens. Efter det kommer musikern Dascha Ruch att, precis som Oni Ayhun, avsluta med ett dansset.
– Det händer någonting när man gör en performance, säger Anasatsia Ax. Det byggs upp både en närhet och en distans till publiken och i Exil undersöker jag den gränsen. Jag vet såklart inte vad som ska hända, men jag hoppas på någon form av interaktion mellan verket och publiken när jag är klar med min del, när taggtråden tas bort och dansmusiken kommer igång. Det blir som en överföring från min kropp till publikens kroppar. Om nu någon vill dansa såklart.

ANNONS
ANNONS

Rekommenderade artiklar

Kraftwerk var alltid bättre förr

Syntpionjärerna Kraftwerk är årets största bokning på Way Out West. Andréas Hagström har läst det mesta som har skrivits om gruppen i svensk press och ser en röd tråd: Kraftwerk var alltid bättre förr.

Göteborgs Fria

Veckans konsttips

FRIA:s konstrecensent Andréas Hagström tipsar om det mest intressanta på Göteborgs konstscen.

Göteborgs Fria

Nyhängningen av Skulpturhallen

Skulpturhallen i Göteborgs konstmuseum har länge känts som en ogenomtänkt uppställningsyta för skulpturer men nu har museet gjort en omhängning och skapat en utställning av ett antal skulpturer ur samlingarna.

Göteborgs Fria

FRIA väljer: Konst

FRIA:s konstrecensent Andréas Hagström tipsar om det mest intressanta på Göteborgs konstscen.

Göteborgs Fria

© 2022 Fria.Nu