Sverige ser på när Vitryssland kränker
Företaget Teliasoneras dotterbolag har bistått den vitryska regimen i sitt förtryck av oppositionella genom avlyssning och spårning av aktivister i landet. Den svenska staten är största ägare i företaget, men regeringen lägger locket på. ”Tyvärr har det varit helt tyst från regeringens sida”, säger Martin Uggla, ordförande i Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.
Efter det kritiserade presidentvalet i december 2010, som Aleksander Lukasjenko åter vann, officiellt med 80 procent av rösterna, demonstrerade tusentals vitryssar. Regimen slog ned de oliktänkande, däribland flera andra presidentkandidater, med våld, hot och frihetsberövanden. Flera personer har blivit av med sina statliga jobb på grund av sina åsikter.
Trots det tar protesterna i Vitryssland nu ny fart. En stor anledning är den ekonomiska kris som drabbar landet. Inflationen väntas bli över 40 procent i år, priserna stiger, affärernas hyllor töms på importvaror. Häromveckan blockerade bilister huvudgatan i huvudstaden Minsk i protest mot höjda bensinpriser. Och i onsdags förra veckan samlades åter vitryssar i ett trettiotal städer för en fredlig manifestation utan ord eller plakat där man klappade händer i protest mot Lukasjenko. Hundratals arresterades.
Den svenska utrikesministern Carl Bildt har med skarpa ord kritiserat den vitryska regimens förtryck. Men nu kommer uppgifter om att den svenska regeringen själv, genom sitt ägande i Teliasonera, har del i samma förtryck.
– I samband med presidentvalet var en massa personer på torget i Minsk och protesterade och hade sina mobiltelefoner på. De lokaliserades via mobiloperatörernas data och de uppgifterna lämnades in till myndigheterna. Det slutade med att ett stort antal ungdomar kallades in, förhördes och hotades, säger Martin Uggla, ordförande i Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.
Det är det vitryska telekomföretaget Best som har bistått vitryska myndigheter genom att blockera hemsidor med regimkritisk information och lämnat ut abonnenters uppgifter till myndigheter i Vitryssland. Teliasonera äger 37 procent av företaget Turkcell som kontrollerar vitryska Best. Men Teliasonera slår ifrån sig ansvaret och menar att så länge de inte har ett majoritetsägande i Turkcell behöver de inte heller ta ett etiskt ansvar. Ägandet kan dock snart komma att öka och Teliasonera skulle i så fall kunna få en majoritet i Turkcell.
– Ju mer ägande man har desto bättre förutsättningar har man att kunna implementera en företagskultur som vi har och som finns representerad i våra policydokument, säger Patrik Hiselius, ansvarig för samhällskontakter på Teliasonera.
– Men det är ingenting som sker över en dag, utan det är ett kontinuerligt arbete med de här besvärliga frågorna, tillägger Hiselius.
Varför drar ni er inte ur samarbetet i Vitryssland, vill ni bli förknippade med kränkningar av oppositionella?
– Rent generellt tror vi att tillgång till kommunikation bidrar till utveckling på ett positivt sätt. Men det finns också svårigheter som man måste hantera, säger Patrik Hiselius.
Ordföranden i Östgruppen, Martin Uggla, menar att den svenska regeringen bär ett minst lika stort ansvar för deltagandet i den vitryska repressionen som Teliasonera.
– Svenska staten är största ägare av Teliasonera med 37 procent. Då har man ett ansvar utifrån sitt ägarintresse. Det som är intressant är att regeringen vill profilera sig genom frågor kring frihet på nätet rent internationellt, men även att vi ska vara ett föregångsland för mänskliga rättigheter. Med det följer ett särskilt ansvar att den egna verksamheten också lever upp till de ambitionerna.
Redan i början av juni beskrev Martin Uggla i Svenska dagbladet hur Teliasonera är delaktiga i det vitryska förtrycket. Uggla krävde ett svar från regeringen, men har mötts av tystnad från både Carl Bildt och finansmarknadsminister Peter Norman.
– Det är Peter Norman (M) som är ansvarigt statsråd över de här statligt ägda företagen. Men han verkar helt ignorera den här problematiken och det är ett skandalöst beteende.
Fria Tidningen har förgäves försökt nå Peter Norman för en kommentar.