Fria Tidningen

Ett folk fört bakom ljuset

”Även om Greklands skuld vore legitim har regeringen ingen rätt att mörda sitt folk bara för att gynna sina långivare”, säger Aris Hatzistefanou. ”Det är oetiskt att betala en oetisk skuld”, tillägger Erik Dussaint.

Det är bland annat dessa uttalanden i filmen Debtocracy som anses ha satt igång den politiska debatten i Grekland och inspirerat tusentals greker att delta i de senaste veckornas protester.

Producerad med en budget på 7 790 euro och finansierad helt och hållet av publiken är Debtocracy i dag den mest sedda och omtalade dokumentären i Greklands moderna historia. Dokumentären släpptes gratis på internet i slutet av mars i år och lockade mer än en halv miljon tittare under det första dygnet. Knappt tre månader senare är den redan översatt till sex språk och uppmärksammad i flera europeiska länder, framför allt i andra ekonomiskt drabbade länder som Spanien och Portugal.

Produktionsteamet är på ständig turné och deltar i öppna konferenser och diskussionspaneler för att sprida information och på så sätt öka medvetenheten hos medborgarna. Dokumentären, som nyligen visats på den internationella dokumentärfestivalen Millenium i Bryssel, anses vara en bidragande orsak till de demonstrationer som hålls dagligen på Syntagmatorget framför parlamentet i Aten, men också i övriga grekiska städer.

Som en direkt motsats till begreppet democracy används begreppet debtocracy för att uppmärksamma hur ett lands skulder blivit ett direkt hot mot landets demokratiska system. Filmen inleds med en parallell mellan före detta diktatorn Georgios Papadopoulos uttalanden direkt efter militärockupationen i Grekland 1967 och uttalanden av Dominique Strauss Kahn inför IMF:s första räddningslån till Grekland 2010. Båda använder sig ironiskt nog av samma metafor och jämför grekiska staten med en sjuk patient som mot sin vilja måste få medicin och behandling för att tillfriskna.

Det övergripande syftet med dokumentären är att identifiera orsaker till den globala, den europeiska och naturligtvis den grekiska ekonomiska krisen och uppmärksamma möjliga lösningar som medvetet döljs av den grekiska regeringen. Journalisterna Katerina Kitidi och Aris Hatzistefanou intervjuar flera sakkunniga, bland andra sociologen David Harvey, ekonomerna Samir Amin och Gerard Dumsenil, ordföranden för CADTM Belgien, Erik Dussaint, och filosofen Alain Badiou.

Debtocracy driver testen att eurosystemet var dömt att misslyckas från början, eftersom EU-samarbetet var uppbyggt på de rikaste ländernas villkor. Centralfiguren Erik Toussaint, som tidigare blivit vald av Ecuadors president Rafael Correa att vara med och bilda en oberoende revisionskommitté, påstår att den senaste delen av den grekiska skulden är illegitim eftersom flera företag, däribland Siemens, har mutat ministrar och myndighetspersoner för att på så sätt kunna skriva avtal.

Costas Lapavitsas, professor vid School of oriental and african studies i London, menar också att den grekiska skulden mångdubblats som en direkt konsekvens av de räddningslån som Europa och Internationella valutafonden bistått Grekland med det senaste året. Han påpekar också att utgifterna för de extremt höga räntorna på dessa lån omöjliggör en eventuell amortering i framtiden.

Begreppet illegitim skuld bygger på den rysk-franske juristen Alexander Nahum Sacks modell som på 1920-talet utarbetade tre kriterier för vad som skulle kunna anses som illegitima statsskulder.

De tre kriterierna är:

1) Lånen har inte kommit medborgarna till del eller medfört någon nytta för dem.

2) Lånen togs utan att medborgarna hördes eller godkände att så skulle ske.

3) Långivarna var vid utlåningen medvetna om att lånen inte skulle komma medborgarna till del och att deras åsikt inte efterfrågats.

I dag förekommer skuldavskrivningar på grund av att skulder anses vara illegitima. Efter den amerikanska invasionen fick till exempel Irak en skuldavskrivning på 80 procent, eftersom det hade varit orättvist för det irakiska folket att betala av Saddam Husseins skulder.

I Debtocracy presenteras avslöjande exempel på mutor och illegala affärer genomförda av politiker på skattebetalarnas bekostnad. Det grekiska folket har den demokratiska rättigheten att kräva fullständig information om den statliga och den statligt försäkrade skulden. Tillsättningen av en oberoende revisionskommitté för en grundlig granskning av den grekiska skulden framstår i slutet av Debtocracy som den enda möjliga lösningen. Initiativet är redan taget av personer med olika bakgrund – akademiker, författare, konstnärer med flera, och stöds av personer som Noam Chomsky och Constanzo Preve.

Det grekiska folket har alltid förts bakom ljuset gällande de förutsättningar och premisser enligt vilka den statliga skulden har uppstått och växt. Detta är ett fundamentalt misslyckande av det grekiska demokratiska systemet, menar författaren och vänsterpolitikern Manolis Glezos och tillägger: ”Det är grekernas rättighet att få veta vart pengarna har tagit vägen”.

Fakta: 

Film

Debtocracy Regi Aris Hatzistefanou och Katerina Kitidi Medverkande Eric Tussaint, Manolis Glezos, Samir Amin m fl

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu