”Gud har inget mäklarkontor” | Fria.Nu
Fria Tidningen

”Gud har inget mäklarkontor”

Att kapa plan gav henne ett unikt tillfälle att göra världen medveten om palestiniernas sak. Fyrtio år senare kämpar fortfarande kontroversiella Leila Khaled för att Israels ockupation av Palestina ska upphöra. Fria träffade henne i Stockholm för ett samtal om bland annat våld som kampmetod.

Det är svårt att få något riktigt grepp om Leila Khaled. Hon är legenden som för drygt fyrtio år sedan kapade två flygplan och på kuppen blev internationell kändis. Målet var att göra palestiniernas situation till en fråga för omvärlden. Hon lyckades, men till priset av att hennes kamrat vid andra kapningen sköts till döds av israelisk säkerhetspersonal. Hon själv greps, men hann bara sitta fängslad i någon månad innan hon frigavs i en fångutväxling. Att hon kapade flygplanen är ingenting hon ångrar, säger hon.

I dag är hon för många en feministikon och legend som frihetskämpe. Samtidigt är hon för många andra en terrorist som snarast borde ställas inför rätta. Hon är fortfarande passionerat engagerad i Palestinas befrielse och i det marxist-leninistiska partiet PFLP som även stod bakom flygplanskapningarna hon utförde 1969 och 1970. 

Och fortfarande är hon också i hetluften anklagad för att som en av ledarna för PFLP uppmuntra till våldsdåd mot civila. Organisationen är terroristklassad av USA och EU, men inte av FN. Själv betonar Leila Khaled att ett folk har rätt att använda våld som motstånd mot en ockupationsmakt.

– Vi fördrevs med våld och vapen av sionister och sedan ockuperade Israel resten av Palestina med våld och vapen. Och fortfarande krigar Israel mot vårt folk, både ständigt lågintensivt eller som på Västbanken 2002 eller i Gaza 2008. Det är våld, det är grovt våld. Enligt internationell rätt har ett ockuperat folk rätt att göra motstånd, inklusive väpnat motstånd. Det är vår plikt att kämpa emot.

– Ockupationen representeras av armén och de beväpnade bosättarna. De är vårt folks måltavlor, säger hon.

För att kunna förstå uttalandet om bosättarna måste man veta vad en bosättare är. Bosättningar är bostadsområden som uppförs med på palestinsk mark som annekteras av den israeliska militären. Områdena uppförs med stöd från den israeliska staten, och sedan 1967 har Israel etablerat 152 anläggningar på Västbanken och i Gaza. Bosättningar på Västbanken utgör nästan hälften av området. Bosättarna är delvis militanta och kan bli föremål för attacker från palestinier.

Är det rätt att använda våld som kampmetod?

– Ja. Vi har använt olika metoder, vi har använt vapen efter 1967 och vi har kapat plan. Vi har också intifadan som är en folklig och fredlig metod. Men när kvinnor och barn demonstrerade mellan 1987 och 1990 sköts tusentals människor ihjäl. Vi har mer än 200 000 personer som är handikappade sedan dess. Det här betyder att våldet inte kan upphöra utan våld. Men vi använder många olika medel; politiska, folkliga och vapen.

Är det rätt att använda våld mot barn?

– Nej, nej, säger Leila Khaled. Vi känner till lidandet mycket väl eftersom vi hela tiden är måltavlor för Israel och vi är väldigt måna om att undvika att civila dödas i den här konflikten. Men andra som kanske ser sina barn dödas eller arresteras av israelerna kan känna annorlunda, och vi kan inte klandra dem för deras attityd.

Är det svårt att få sympati och stöd från andra om man för en väpnad kamp?

– Nej. Vi fick stöd utifrån efter den väpnade kampen och efter de två intifadorna. Vi fick mer solidaritet från folk runt om i världen. Kapitalister och imperialister använder termen terrorister om människor som gör motstånd, medan de själva ockuperar och förstör länder, som i Irak och Afghanistan, utan att straffas. De har inte rätt att invadera länder och förstöra dem. Människor har rätt att bestämma över sin egen framtid. Vi tycker inte om att använda våld. Vi vill ha fred. Vi är offer för ockupationen, vi är de som behöver freden. Men vilken fred? Den måste vara rättvis, först och främst.

PFLP och även Leila Khaled förespråkar en enstatslösning där både det nuvarande Israel och Palestina ska ingå.

– Tillbakadragandet av den israeliska ockupationen är den viktigaste frågan för det palestinska folket, säger hon. Det är målet. Och en strategisk fråga för palestinierna är att rätten återvända till våra hem och vårt land. Det är en rätt som antogs i FN:s resolution 194 redan 1948 efter fördrivningen av palestinierna. Viktig är också rätten till självbestämmande för ett folk som lidit mycket under ockupationen och i exil. Vi var nära en miljon palestinier som fördrevs 1948 och nu är vi snart 6 miljoner flyktingar utanför Palestina.

Hur ska det gå till rent praktiskt, ska de återvändande ha rätt att i sin tur fördriva israelerna som bor där nu?

– Det är inte planen. Om israelerna accepterar rätten att återvända så visar de att de är villiga att försonas. Jag väntar mig inte att jag efter 63 år kan återvända till just mitt hus och be människorna som lever där att de ska flytta ut. Det ska inte fungera så. Alla palestinier kommer inte heller att återvända, men alla ska ha den rätten.

– Vi fördrevs och den sionistiska rörelsen hämtade dit judar från hela världen. Var det rätt? Det hände ändå. Är det bra att återställa saker? Ja, det är det om människor förstår andras rättigheter. Annars kommer konflikten att pågå generation efter generation.

Israel och många andra vill se en tvåstatslösning. Kan det bli en rättvis fred då?

– Ja, det tycker jag. Men som det är nu har vi palestinier som kanske är födda i Israel men inte har rätt att åka dit, medan en judisk person som bor i USA eller Etiopien har det. Det är inte rätt. De rättfärdigar det med att Gud gav dem detta land, men som jag brukar säga, Gud har inget mäklarkontor. Det är ett kolonialt projekt stött av koloniala stater.

Leila Kahled är helt emot förhandlingar mellan Israel och Palestina, så länge som Israels position är så mycket starkare än palestiniernas.

– Förhandlingar kan inte påbörjas innan vi är på samma nivå. Om vi inte kan enas om vissa premisser kommer den starkaste parten att definiera dem, säger hon. Vi kallar därför till en internationell konferens i FN för att be att resolutionerna om Israels agerande mot palestinierna, som redan antagits av FN, ska implementeras nu. På 63 år har israelerna ännu inte straffats för något av de brott de har begått mot oss.

– Israel och USA kommer inte att acceptera idén om den här konferensen, men vi måste ha den. Vi har förhandlat sedan 20 år tillbaka utan att lyckas.

– Vi måste lösa dessa två kärnfrågor, självbestämmanderätten över vårt land och rätten att återvända. Om vi inte löser dem kommer den här historiska konflikten att fortsätta, med blodspillan och lidande för båda sidor.

I veckan blev det också känt att de tidigare motståndarpartierna Hamas och Fatah ingått i en samarbete, något som genast fördömdes av Israel, eftersom Hamas inte vill erkänna staten Israels existens. Leila Khaled är positiv till samarbetet mellan Fatah och Hamas, även om hon som sekulär tycker att en demokrati med starkt religiösa Hamas vid makten kan bli problematisk i ett senare skede.

Hur är det att vara feminist och arbeta med Hamas?

– Vi har motsatta ideologier. Det här är ett frigörelsestadium, men efter att vi har avslutat det måste vi lösa den frågan. Generellt är vårt samhälle liksom alla arabiska samhällen kulturellt islamiskt. Men självklart kommer vi att kämpa emot alla religiösa lagar som gör oss mindre demokratiska. Demokrati är inte bara ett ord, det ska praktiseras hemma, i skolan, på gatorna, på arbetena, i alla institutioner. Om vi inte har det tänkandet kommer vi att gå bakåt igen. Och vi har uppnått mycket. Vårt samhälle är nu, trots det islamiska inflytandet, sekulärt. Men det kommer att bli en konflikt.

Både Hamas och PFLP anklagas ofta för vara antisemiter. Hur är det inom PFLP?

– Det är en av de sionistiska lögnerna. Så fort vi kritiserar Israel är vi antisemiter och det stämmer inte. Det tog oss över 20 år lära vårt folk att skilja mellan den judiska religionen och sionismen som en politisk rörelse. I början var vi bara medvetna om projektet att att etablera en stat på vår bekostnad och sa att det var “judarna” som stod bakom den, men i verkligheten är det den politiska rörelsen sionismen, som använder judendomen för att få judar runt om i världen att stödja sitt kolonisationsprojekt.

Leila Khaled ser ändå en ljusning i och med den palestinska nya koalitionen, och hon tycker också att omvärlden stöder palestinierna mer nu än tidigare.

– Det hjälper oss mycket att se att det kommer människor för att stödja oss, trots att de riskerar att dödas av israeler för att de vill visa sin solidaritet. Förändringarna i omvärlden som sker nu, som i Egypten, kommer också att göra det lättare för oss att driva igenom programmet vi har. På en internationell nivå kan man också hjälpa oss genom att bojkotta Israel. Det hjälpte Sydafrika att få ett slut på apartheid. 

 

Fakta

Leila Khaled föddes 1944 i Haifa som nu ligger i Israel. Under Israels fördrivning av palestinier 1948, al-Nakba (Katastrofen), flydde hennes familj till Libanon. 1967 engagerade hon sig i Popular front for the liberation of Palestine (PFLP), som bildades som ett svar på den israeliska ockupationen av palestinska områden.1969 och 1970 kapade Leila Khaled flygplan för att försöka göra palestiniernas situation känd över världen. Ingen passagerare skadades fysiskt vid kapningarna.

Hon är fortfarande engagerad i PFLP i bland annat en kommitté för palestinska flyktingar och deras rätt att återvända och är engagerad i feministiska frågor. Hon är medlem i Palestinian national council, den palestinska lagstiftande församlingen. Hon är ständigt hotad och lever omgärdad av säkerhetsarrangemang.

Popular front for the liberation of Palestine (PFLP) är ett marxist-leninistiskt parti och organisation och är det näst största partiet i paraplyorganisationen Palestinian liberation organisation (PLO), som samlar palestinska nationalistiska grupper. Det största partiet i PLO är Fatah. PFLP är terroriststämplade av USA och EU, dock inte av FN.

I samband med staten Israels bildande 1948 fördrevs omkring 725 000 palestinier från sina hem i Israel. 1967 inledde Israel det så kallade sexdagarskriget mot Egypten och Syrien, efter att Egypten uppmanat arabiska stater att angripa landet. I samband med sexdagarskriget ockuperade Israel Sinaihalvön, Golanhöjderna, Västbanken och östra Jerusalem.

Annons

Rekommenderade artiklar

Dana Golan vågar bryta tystnaden

Intervju

I boken Bryt tystnaden, som nu släpps på svenska, berättar 145 före detta israeliska soldater om sina upplevelser från de ockuperade områdena i Palestina. Dana Golan var fram tills nyligen ordförande i organisationen Breaking The Silence som ger ut boken. För Fria Tidningen berättar hon om det som hon menar att de israeliska myndigheterna tiger om.

Fria Tidningen

”Det finns ingen rosa dörr i muren”

Intervju

Att både vara palestinier och icke-heterosexuell i Israel innebär att utsättas för ett dubbelt förtryck, det menar Alhan Jeries och Ghadir Hilmi från den palestinska queer-organisationen Aswat.

Fria Tidningen

Vad hände sen, Johan Johansson?

Intervju

På 1970- och 80-talen var han en av de största på den svenska punkscenen. Johan Johansson skrev de flesta av KSMB:s, John Lenins och Strindbergs låtar och spelade trummor, gitarr och sjöng. I dag är han fortfarande verksam som musiker och producerar bland andra Stefan Sundström och Lars Winnerbäck, men helst vill han kalla sig för protestsångare. En ny egen skiva är på gång. Den kommer ut så fort han har räddat sitt kvarter i Stockholms innerstad från utförsäljning.

© 2019 Fria.Nu