Barnfattigdomen har ett kön | Fria.Nu

Synpunkten


Anna-Klara Bratt
Fria Tidningen

Barnfattigdomen har ett kön

Att som nye S-ledaren Håkan Juholt tala så ofta och engagerat om barnfattigdomen – ett ämne som är så starkt kopplat till kvinnornas situation – och i sitt första maj-tal inte enda gång nämna ordet kvinna, borde vara näst intill omöjligt, menar Anna-Klara Bratt.

Googlar man Håkan Juholt och kvinnor hittar man idel problem: ”S-kvinnor kommer aldrig att acceptera Julholt eftersom han petade Socialdemokraternas första kvinna som ordförande” eller ”Julholts kvinna(!) avslöjad som förskingrare”, eller ”Finns det plats för kvinnor i Julholts gäng?” med hänvisning till den nya s-toppen.

Googlar man Håkan Juholt och feminism ser det inte bättre ut. Den 25 mars har dock någon lagt ut snutten om kvinnor och brist på jämställdhet mellan könen ur Socialdemokraternas partiprogram på hemsidan, vilket kändes som ett direkt svar Feministiskt perspektivs ihärdiga förfrågningar om Juholts ståndpunkter i fråga om bristen på jämställdhet.

I sitt första maj-tal lyckas också Håkan Juholt helt undvika ordet kvinna. En undersköterska, en ung, blyg tjej och flickan (densamma) i den kommunala musikskolan. Det enda kvinnonamn som över huvud taget nämns i Håkan Juholts första maj-tal är RUT. Hon med stora bokstäver. Män och pojkar, däremot har namn och ett uppdrag här i livet. Leif Pagrotsky ska utreda skatterna, Fredrik Reinfeldt organiserar ett samhälle sämre än pingviner och så har vi Håkans son Victor – som vet allt om pingviner.

Till och med Carl Bildt, som är känd för sin oförmåga att uttala ordet kvinnor i sina utfästelser, slår Håkan Juholt med 200 procent i sin senaste utrikesdeklaration. Där nämnde han kvinnor, efter ihärdiga påtryckningar från organisationen Kvinna till kvinna, hela två gånger.

Ett ”systrar” (och bröder) och ett ”döttrar” (och söner) återfinns i Juholts tal – men inte en enda kvinna. Det hela blir särskilt anmärkningsvärt då Juholt, vilket den anonyma rösten inom s-kvinnor redan påpekat, petat den första kvinnan på posten som ordförande. Extra konstigt också, med tanke på att Håkan Juholt hittills främst uttalat en mission för sin sociala demokrati: att utrota barnfattigdomen.

Rädda barnen har sedan 2002 kartlagt den växande barnfattigdomen i Sverige. En plågsamt stigande kurva där orsak och verkan hela tiden har presenterats vid sidan av de dystra siffrorna. Barnfattigdomen växer för barn till ensamstående kvinnor i allmänhet och för barn till ensamstående, invandrade kvinnor i synnerhet. Barnfattigdomen växer även bland barn till ensamstående fäder, cirka 20 procent av alla ensamstående föräldrar, men deras utsatthet på arbetsmarknaden är inte lika uttalad – om de inte är invandrade, ensamstående fäder.

Ensamstående föräldrar har konsekvent fått det sämre sedan början av 1990-talet. Inte bara på arbetsmarknaden, som hårdnat och blivit otrygg inom de sektorer som föräldrarna till fattiga barn arbetar. Tittar man närmare på föräldrarna till de fattiga barnen har de dessutom ofta drabbats dubbelt: först som anställda inom en nedskuren bransch, exempelvis inom förskolan, men sedan dessutom som konsumenter, det vill säga som föräldrar till barnen som nyttjar densamma. 

I vissa fall har de ensamstående, främst kvinnorna, även fått det tuffare som barn till fattiga föräldrar i en tid då äldreomsorgen skurits. När färdtjänsten drogs ner blev de plötsligt de dubbel- eller trippelarbetande döttrarna som förväntades kliva i och ta mamma eller pappa till doktorn.

Det går inte att tala om barnfattigdom utan att svara på hur man kommer till rätta med de dåliga arbetsvillkoren för kommunal- och handelsanställda kvinnor, eller hur man kommer till rätta med löneskillnader kopplade till kön. Det är toppen om även fattiga barn kan få gå i kommunal musikskola, men en översyn av barnbidraget är betydligt mer akut. Likaså bostadsbidraget (kommer någon ihåg sist ordet över huvud taget användes?).

Inga av de bidrag och avdrag som alliansregeringen har infört kan nyttjas av ensamstående föräldrar. Och det så kallade jobbskatteavdraget märks knappt procentuellt på de löner vi eventuellt talar om bland kommunal- och handelsnställda. Och då har vi ännu inte kommit till de arbetslösa, som på vissa ställen inte får ha sina barn i förskolan eftersom de är arbetslösa, eller de sjuka som nu pressas till bristningsgränsen. Däremot har hyran stigit, priserna på transporter har stigit, priserna på el har stigit och avgifterna för facklig organisering likaså.

Att tala så ofta och engagerat om att utrota barnfattigdom och inte en enda gång nämna ordet kvinna är näst intill omöjligt. Då måste man antingen vara okunnig eller misogyn. Vi får nästan hoppas på det förstnämnda.

Fakta: 

Anna-Klara Bratt är chefredaktör för webbtidningen Feministiskt perspektiv och fristående krönikör för Fria Tidningar.

 

Annons

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Toleransen ökar – och hatet

På ett seminarium med rubriken Världen 2012. Toleransen ökar. Och hatet, arrangerat av Litterär salong over the rainbow och Feministiskt initiativ under Göteborgs hbtq-festival i helgen, pekade en av deltagarna på ett problem i bilden där Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ presenteras som varandras motpoler. Inte för att deras politik står i motsats till varandra. Rasism står mot antirasism, homofobi mot sexuell frihet och traditionalism mot feminism, utan därför att SD:s retorik bygger på kritik utav den andre och den (intersektionella) feministiska analysen bygger på kritik – av sig själv.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu