Fria Tidningen

Afghanistan allt närmre

I onsdags kväll smällde det i SVT – serien Krig för fred inleddes. Min morgontidning Sydsvenskan hade redan laddat: ”Sverige dödar” – för fred...

Skribenten Tobias Lindberg redovisade en förvirrad argumentation: ”Ändå har Sverige en rimlig Afghanistanpolitik. Det måste finnas ett tydligt mål med den svenska närvaron.” Men det kan inte vara både och, att en politik utan tydligt mål är rimlig.

Det finns ingen anledning att moralisera över soldaterna och vad de säger. De har ett jobb, de löser en uppgift. I krig dödar de.

Det absurda är den retorik som framställt soldaten, vars främsta uppgift och yrkeskunnande är att döda, som ett slags humanitär hjälparbetare. Det kan man hålla med soldaterna om: slut med slikt prat. En spade är en spade, krig är inte fred.

I förhandspubliciteten kring serien har det hörts förhoppningar om att bara de där hemma, vi som inte varit iväg på någon mission, nu får klart för oss vad det handlar om, att det inte är lek utan krig – då ska vi stödja insatsen.

Det ska de inte vara så säkra på. Visst stödjer vi våra soldater: Vi vill ha hem dem – i livet! Utan att ha varit på någon mission så är vi fullt kapabla att avgöra att detta krig inte är rätt krig.

Antar att om de inte redan gjort det så kommer fler än Sydsvenskan att hänga på dokumentärserien för att försvara den militära insatsen. I sex veckor kommer den svenska insatsen i Afghanistan att pågå i våra vardagsrum. Det ger oss en chans att sätta Sveriges militära medverkan i Afghanistan under debatt.

I början av insatsen i Afghanistan gjordes i riksdagen ett tydligt förbehåll för svensk militär närvaro: det fick inte förekomma minsta risk för sammanblandning mellan Isaf, där Sverige samsades med andra fredsbevarande styrkor, och OEF, där USA ledde kriget mot terrorismen.

Det var i och för sig en åtskillnad som redan från början var otydlig, men ju tydligare det blivit att de olika utländska militära operationerna inte är olika utan samverkar till stöd för ena sidan i ett inbördeskrig och stormakten USA:s mål, har riksdagsledamöterna glömt det alldeles.

Fast så glömsk kan ingen vara. Det som tycktes vara ett förbehåll var aldrig allvarligt menat.

Nu säger samma majoritet att till 2014 ska ansvaret för säkerheten överlämnas till afghanerna och de svenska soldaterna ha lämnat. Samtidigt spenderar försvarsministern miljarder på stridshelikoptrar för att möjliggöra insatser efter 2013...

I detta första avsnitt tycks det bara vara ett svenskt krig. Utan de styrkor som dödar civila och väcker afghanernas ilska, avsky och motstånd. Det kan tyckas lite märkligt.

Men oavsett om serien, som Åsa Linderborg menar, ”säljer in blodbadet” eller inte ger den oss tillfälle att lyfta frågan om kriget i allmänhet och Sveriges medverkan i synnerhet. Afghanistan kommer nu närmare. Vardagen, soldaterna, kriget. Det finns något att diskutera. En verklighet – och bilderna av verkligheten. De bilder dokumentären förmedlar, och andra. Ett tabu bryts.

När Sverige dödar behöver vi mer än någonsin en livfull debatt.

Fakta: 

<h2>Kommentar<br>Krig för fred 1: <br>Striden vid Nghala</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Reinfeldt borde lyssna på de egna kritikerna

Med Moderaternas mosa Mona-kampanj, där varje tillfälle tas att frammana en bild av Mona Sahlin och S i knät på Lars Ohly, gör anhängare av alliansen och den nuvarande Afghanistanpolitiken oblyga försök att sätta krokben för de rödgröna.

Fria Tidningen

Fotfolket vill ta Afghanistandebatten

Afghanistanfrågan ger alliansen möjlighet att sätta in en kil i det rödgröna samarbetet. Men kanske är det i själva verket gräsrötternas krav på tillbakadragande som kommer att skapa problem – för både regeringen och oppositionen, resonerar Anders Davidson.

Fria Tidningen

Ja-sägarna bär ett tungt ansvar

Sverige behåller den militära styrkan i Afghanistan. Riksdagen röstade ja den 19 november. Enda parti att rösta nej var Vänsterpartiet. Alltså ställer sig sex av sju partier i riksdagen bakom alliansregeringens förslag att den svenska styrkan blir kvar ett år till.

Fria Tidningen

Djup skildring av barnsoldaten på Guantanamo

Kanadensiske Omar Khadr var bara 15 år när han greps av amerikanska soldater i Afghanistan för nästan nio år sedan. Han är den ende västerlänning som fortfarande sitter fängslad på Guantanamo. En ny film berättar om hans öde.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu