Synpunkten


Yusra Moshtat
Fria Tidningen

Krigets egen logik

Insatsen mot Libyen är laglig till följd av en resolution i FN. Frågan är dock om angreppet verkligen kommer att leda till ett maktskifte och en demokratisk utveckling utan onödig blodspillan.

Med kriget i Irak i färskt minne finns det anledning att tvivla. Krig är aldrig en enkel och självklar lösning, hur gott uppsåtet än är. Kriget har sin egen logik som endast är förutsägbar till en viss gräns. Natos överbefälhavare sa för övrigt i ett uttalande att han inte tror på en militär lösning av konflikten.

I fallet Irak vann alliansen kriget, kunde avsätta en brutal diktator, men till priset av ett ohyggligt lidande och en politisk och religiös splittring som än idag omöjliggör för miljontals människor att leva ett anständigt liv.

Rebellerna i Libyen är dessutom långt ifrån en homogen grupp. Inte ens om Gaddafi flyr till Saudiarabien kan vi alltså vara säkra på en fredlig och demokratisk utveckling i landet. Kryssningsmissiler är ett osäkert verktyg för att uppnå fred och stabilitet i regionen.

Kryssningsmissiler är heller inte alltid så träffsäkra som militären vill göra gällande. Jag vet av egen erfarenhet från Gulfkriget att så inte är fallet. Hur många oskyldiga civila har hittills dött i Libyen på grund av FN-alliansens insats? Vi måste i varje falla ställa oss frågan.

Sverige har tackat ja till att medverka till upprätthållandet av flygförbudszonen. Ska vi verkligen delta, kan svenska Jas skapa fred? Sverige deltar redan som stridande part i kriget i Afghanistan. Vår närvaro där är på goda grunder ifrågasatt. Även om Sveriges insats i detta FN-uppdrag är begränsad till övervakning av det Libyska luftrummet är utvecklingen i högsta grad osäker. Vilka förfrågningar kommer vi att tvingas ta ställning till om ett par månader? Hur djupt riskerar vårt engagemang att bli?

Vad skulle vi kunna göra i stället, för att stödja en demokratisk utveckling i arabvärlden? Vi skulle till exempel kunna sluta exportera vapen. Vi vet redan, trots den officiella bilden av att våra vapen aldrig säljs till diktaturer och krigförande länder, att just dessa vapen ändå dyker upp i oroshärdar runt om i världen, sannolikt också i Libyen. Vi skulle kunna arbeta mer aktivt för mänskliga rättigheter och föra en mer human flyktingpolitik. Varför inte aktivt hjälpa de libyska flyktingar som nu tvingas lämna sitt krigshärjade hemland?

Och den israeliska ockupations- och förtryckarpolitiken, vad ska vi göra åt den? Israeliska kulor dödar också. Ska vi ingripa där också i demokratins namn?

Under 50 år har diktaturstater i Mellanöstern, torterat, förtryckt och avrättat kvinnor och oppositionella. Man har förstört livet för flera generationer av människor. Jag har personliga erfarenheter också av detta. Det förefaller som om västvärldens engagemang är mer politiskt än humanitärt. Att det handlar mer om olja och strategiska överväganden än människors rätt till ett tryggt liv.

Var fanns USA och EU under massmorden i Rwanda? Vad kommer att ske i Elfenbenskusten? Tydligen handlar det inte om vad som händer, om människors lidande, utan mest om vems intressen som står på spel.

Det är möjligt att det FN-sanktionerade kriget kan vara ett första nödvändigt steg mot frihet och demokrati för det Libyska folket men krig innehåller alltid för många okända faktorer, och motivbilden är alldeles för oklar, för att åtminstone jag ska våga hoppas på en positiv utveckling inom en nära framtid. Risken är överhängande att det blir ett utdraget krig, att vi får en utveckling liknande den i Irak, med stora prövningar för det libyska folket under lång tid framöver, att det alltid först och främst är människor som du och jag som är krigets första och sista offer.

Fakta: 

Yusra Moshtat är fristående krönikör för Fria tidningar.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

En andra höst för arabiska våren

Vi jublar över den arabiska våren. Frihet och demokrati åt alla! Men vi måste inse att allting inte ordnar sig bara för att en diktatur faller, inte av sig självt, som genom en naturlag. Mina tankar går till det syriska folket, till dem som flytt landet, till dem som dagligen riskerar sina liv i ett blodigt inbördeskrig.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Greklands skuld

Den 24 april 2010 ger den grekiska regeringen upp. Premiärminister Papandreou vädjar om hjälp från EU och IMF. Jag minns talet, allvaret i både ordval och tonfall. Uttrycket i premiärministerns ansikte.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Drömmen om en egen ö

När jag var barn drömde jag om att äga en ö. En ö mitt i Tigris där jag var prinsessa bland alla mina vänner. Vi lekte lekar tillsammans, gömde oss under träden och buskarna så att de vuxna inte hittade oss. Vi levde på fikon och andra frukter och drack vatten från en hemlig källa. Om nätterna sov vi i hyddor gjorda av palmblad.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Den svenska dubbelmoralen

Den Brittiska organisationen Iraq Body Count har genom de 400 000 dokument som publicerats av WikiLeaks kunnat lägga till ytterligare 15 000 döda till den långa listan av civila dödsoffer i det krig som USA kallade Operation Iraqi Freedom. De beräknar nu att antalet uppgår till 122 000.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Detta ständiga snack om vädret

När jag kom till Sverige trodde jag aldrig att jag någonsin skulle längta efter sol och sommar igen, att jag skulle titta på väderleksrapporten för att få veta hur vädret skulle bli nästa dag. I mitt hemland Irak var vi trötta på att det alltid var så varmt att vi inte kunde gå ut.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu