Stockholms Fria

Stockholm i konstmässkrud

Förra helgen ägde tre konstmässor rum i Stockholm; Market på Konstakademin, Supermarket på Kulturhuset och Art Anglais på Scandic Anglais. Jag besökte Market och Supermarket för att få en uppfattning om vad de olika mässorna innebär för konstlivet.

Konstnärsdrivna Supermarket tillkom som ett alternativ till mer kommersiella Market och hölls för sjätte året i rad (första året hette den Minimarket och ägde rum i Konstnärshuset). Den ursprungliga tanken var att skapa en mässa som även var till för konstnärerna själva och inte enbart fokuserade på relationen mellan köpare och säljare. Sedan dess har Supermarket vuxit och i år inkluderades 70 gallerier från olika länder, med extra fokus på Östeuropa. Från Svenska institutet erhölls ett bidrag för att finansiera och möjliggöra fler medverkande gallerier från östeuropeiska länder, till exempel Open Place från Kiev i Ukraina och Tema från Klaipeda i Litauen.

I år togs 150 ansökningar emot till mässan, vilket enligt projektledaren Pontus Raud har medverkat till att höja kvaliteten på mässan som helhet. Förutom mässbåsen inkluderade Supermarket även performancekonst och programmet Supermarket Talks, med bland annat konst och yttrandefrihet som ämne för diskussion. Från politiskt håll var Patrik Liljegren från Kulturförvaltningen inbjuden för att diskutera den nya kulturpolitiken.

Upplevelsen av årets Supermarket var rörig, mässan gav känslan av en byggarbetarplats med en något kaotisk atmosfär. Belysningen för båsen var inte alltid optimal och kvaliteten på konsten varierade, men det fanns en spännande bredd, både genremässigt och internationellt. Jag fastnade för det finska Galleria Huuto, som i ett hörn visade ett verk av Berlinbaserade Nina Lehtonen Braun, ”Mother said…”, ett collage på två vinkelräta väggar med bilder och texter som återgav en moders olika uttryck på finska, franska och tyska, alla översatta till engelska. Ett exempel på verkets texter är ”No eggs into a yeast dough”, ackompanjerad av en bild på en gravid, naken kvinnokropp med huvudet klippt från en serietidning eller liknande.

Flera bås gick mig helt förbi, men då och då glimmade det till. Vad som mest tilltalade med Supermarkets röriga miljö var den öppna stämningen. Många konstnärer var lika nyfikna på sina besökare som besökarna på dem och konsten – ett vänligt sorl mötte mig i lokalerna. Det slår mig att denna mässa i första hand handlar om att nätverka och i andra hand om konsten. Supermarket är en internationell mässa i jämförelse med Market, och kommersiella syften hamnar i skuggan av händelsen i sig. Konstnärerna får själva möjligheten att förklara sina idéer för besökarna, och under mässhelgen lär de känna konstnärer och kulturarbetare från andra länder. Bland årets utställare fanns gallerier från Grekland, Armenien, England, Tyskland, Mexico, USA, Nigeria, Bulgarien för att nämna några.

Jag ser Supermarkets styrka som ett socialt event framför allt, och konsten hamnar som sagt i skymundan. Brokigheten som präglade mitt intryck av mässan gick igen i det konstnärliga innehållet, vilket ibland var upplyftande. En trend som skymtade förbi var humoristisk konsumtionskritik, exempelvis i verket Art Ohlson (Skånes konstförening), en parafras på varuhuset Clas Ohlson. Ett annat galleri som på liknande vis ”lekte affär” var De Zwarte Ruyter från Rotterdam.

Supermarket står inte längre i opposition till Market och de båda mässorna drar nytta av varandra. Den tillströmning av publik som besöker Market, går med lätthet vidare till Supermarket som de senaste åren legat runt hörnet. De mer seriösa samlarna och konstköparna håller sig visserligen till Market, där en utvald kategori även blir inbjuden till ”First Choice” – en exklusiv förhandsvisning av konstutbudet.

Market har ingen internationell profilering, men gallerier från Berlin, Köpenhamn, Reykjavik, Helsingfors och Oslo fanns representerade förutom de svenska. Konstakademins lokaler ger i sig andra begränsningar än Kulturhuset, där taket är lågt med belysningsmöjligheter därefter. På Konstakademin är rummen vita och luftiga med högt i tak, vilket ger varje bås den ”rätta” gallerikänslan. Konstverken får utrymme att andas och det är lättare för besökaren att närma sig dem. Atmosfären är lågmäld och den rörelse som betecknar Supermarket lyser med sin frånvaro.

Jag uppskattar lugnet kring konsten på Market, som ger betraktaren tid att smälta sina intryck. Diskreta affärsuppgörelser kan ske på plats och ibland skymtar en och annan prislapp. Markets program förutom huvudmässan var i tre delar; Market Emerging, Market at Large och Market Editions & Multiplies. Den återkommande Market Emerging ger utrymme år gallerier med en ung profil och i år fanns galleriet Crystal (Stockholm) bland de utvalda. På programmet för Market Talks stod i år bland annat en diskussion om konstsamlande som en ytterligare indikation på Markets kommersiella profil.

Jag vill egentligen undvika att ställa de två mässorna mot varandra i frågan om marknadssyften. Det går ändå inte att komma ifrån att på Supermarket är vinstintresset nedtonat, istället framträder viljan att skapa rum för konst. Eftersom många deltagande gallerier kommer från länder där kulturlivet lider mer av finansiella kriser jämfört med Sverige, väcks frågor om konstens och konstnärernas villkor. På Market har i stort sett alla deltagande gallerier samma villkor och består av en liten homogen klick från Nordeuropa.

Skillnaderna mellan de båda mässorna gör att de fyller olika funktioner och speglar olika sidor av konstvärldens realitet. Från Supermarket gick jag lite besviken på konsten och representationen av den, men inspirerad av kontaktskapandets möjligheter. Market gav mig istället vad som faller inom ramen för ”konstutställning”, och trots att jag själv inte är någon köpare fanns det rum för mig med.

Likheterna mellan Supermarket och Market slutar med namnet och jag anser att någon av mässorna borde överväga ett namnbyte inför nästa år. I Supermarkets fall vore det bättre att tydligare definiera sitt egenvärde och klippa av denna direkta association till Market.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Historiskt minne, språk och kön

Mary Kelly har ikonstatus i konstvärlden som pionjär inom den feministiska konströrelsen på 1970-talet. Hennes ifrågasättande av sexualitet, kön, identitet och historiskt minne iscensätts genom storskaliga, textbaserade installationer. Moderna museet visar nu Kellys tidiga verk, som har skrivits in i konsthistorien, tillsammans med senare arbeten, som har lättat politiskt.

Stockholms Fria

Med förnyad blick på Jolin

Liljevalchs öppnar hösten med utställningen Eleganten Einar, där 140 målningar av Einar Jolin (1890–1976) visas. Syftet med utställningen är att omformulera dominerande uppfattningar om Jolins konst som ytlig och massproducerad. Istället vill utställningskommissarierna Mårten Castenfors, chef för Liljevalchs och Karolina Peterson från Mjellby Konstmuseum lyfta fram de stilistiska elementen i Jolins måleri och peka på egensinnigheterna i hans bildvärld.

Stockholms Fria

Dokument inifrån konstboomen

2000-talets upphausade konstmarknad är ett minne blott. Men är konst utan omedelbara kommersiella syften istället på uppgång? Charlotta Nordström har sett dokumentären Super Art Market, som beskriver konstvärlden som en plats där man säljer luft för miljoner.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu