Handfast uppgörelse med mansgriseriet | Fria.Nu
Fria Tidningen

Handfast uppgörelse med mansgriseriet

Bluffen Författare Unni Drougge Förlag Modernista

Litteratur

Läsaren kastas rakt in i dramatiken när Jan Guillou plötsligt blir utsatt för ett mordförsök under självaste Bokmässan i Göteborg. Skvallerjournalisten Berit Hård är på platsen. Utan förvarning blir hon indragen i ett komplicerat nät av händelser och både Guillou och Gewe (Leif GW Persson) tycks ha ett finger med i spelet.

Bluffen är helt klart Unni Drougges roligaste bok och består av flera parallella berättelser, paketerat i något som liknar deckargenren. Vi har de härliga gestaltningarna av Guillou och Gewe; ett kul porträtt av Drougge själv där hon bjuder på stora portioner självdistans; en vemodig insyn i kvinnliga narkomaners liv; en spännande deckarstory med obligatorisk sluttwist och så berättelsen om journalisterna Berit och Tobias, som vill ha mer än bara jobbsnack tillsammans.

Hade Bluffen bara bjudit på ett par av dessa ingredienser hade den varit nog så bra; alla sammanfogade gör den mycket läsvärd. Den är riktigt rolig och djupt tragisk på samma gång.

Med de tidigare romanerna som fond blir Bluffen en viktig milstolpe i Drougges produktion. Självutlämnande Boven i mitt drama kallas kärlek, där Drougge på ett naket sätt beskriver den misshandelsrelation hon tidigare levde i, startade en makaber diskussion i medierna där flera vänner till hennes ex-partner tog hans parti.

Jag minns särskilt Guillous utspel om att han helt säkert visste att Unni Drougge inte blivit misshandlad. Med Bluffen gör hon upp med hela spektaklet: hon har rest sig, precis som Berit Hård reser sig efter att ha blivit förnedrad av mansvärlden.

Jag beundrar Drougge lite extra för att hon skrev Boven i mitt drama kallas kärlek och sedan tog hela den sjuka debatten. Och jag skrattar elakt när hon låter Gewe flåsa dyngrak i luren i samtalen med Berit (han talar ju faktiskt precis så). Jag skrattar också mycket gott åt beskrivningen av Guillous fru och deras relation. Drougge sticker hål på dessa uppblåsta män, något av symboler för mansgrisen, och det är otroligt befriande.

Den historia som berör mest är dock den om Berit och Tobias. Här bjuder Drougge på socialrealism när den är som bäst. Med en finess som minner om Houellebecq beskriver hon hur den karga verkligheten ser ut och cynismen är så bitter att den inte ens är drypande; den är snustorr.

Man kan inte annat än älska Berit Hård, hon har en sådan power men är samtidigt djupt mänsklig. Vi har inte att göra med någon Pippi Långstrump-liknande karaktär à la Lisbeth Salander, som tycks oberörd när hon reser sig ur spillrorna för att göra upp med dem som skadat henne. Nej, Berit är en riktig människa som man känner för, och som visar det viktigaste: mod är att göra det rätta trots att man egentligen är rädd.

Fakta: 

Litteratur

Bluffen

Författare Unni Drougge Förlag Modernista

Annons

Rekommenderade artiklar

Mer klarspråk från intellektuella, tack

Nyligen var som bekant filosofen Slavoj Zizek i Stockholm. Nej, jag närvarade inte vid hans föreläsningar eftersom jag inte är i Sverige. Jag befinner mig på Cornell university i New York och fick istället möjligheten att se Nancy Fraser hålla tre föreläsningar på temat kapitalismens kris.

Fria Tidningen

Endimensionellt om konstnärslöner

Ska vissa medborgare – i det här fallet kulturarbetare – ha rätt till medborgarlön, bara i egenskap av yrkesutövare? Diskussionen förs främst av kulturarbetarna själva, och det mest framträdande och legitima argumentet för statlig inkomstgaranti till kulturarbetare är att det är viktigt att kulturen står fri från ekonomiska intressen.

Fria Tidningen

SL procentfifflar om inställning till reklam

I sin blogg på wordpress.com skrev Fredrik Edin den 11 oktober om reklam i tunnelbanan. Bland kommentarerna till blogginlägget finns en person med signaturen Mikel. Han hade mailat till SL för att uttrycka sin frustration över den mängd reklam som finns i kollektivtrafiken och fick till svar att 7 av 10 resenärer är positiva till reklam och vill se mer av denna.

Stockholms Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2018 Fria.Nu