Fria väljer: konst
FRIA:s konstrecensent Andréas Hagström tipsar om det mest intressanta på Göteborgs konstscen.
Pennvässblomma
Konstnär Thomas Dahl Plats Galleri 54 Visas Tom 12 december
Tidigare har jag mest förknippat Thomas Dahl med performance, bland annat hans serie Democratic Medium, där han uppflugen på en pall framför offentliga tal skrivna av personer med andra modersmål än hans eget. Men på Galleri 54 visar Dahl en annan sida av sitt konstnärskap.
Utifrån en mycket strikt men enkel konceptuell formel, multiplicerad med en nästan ofattbar mängd tid, har Dahl skapat stora blyertsteckningar. Varje teckning består av en triangelform som i sin tur är uppbyggd av ett enormt antal små trianglar. Hantverket individualiserar varje streck, skapar nyanser och de pyramidala storformerna blir till spetsiga berg som skjuter upp mot skyn.
Av allt spillmaterial från denna tidskrävande teckningsprocess, som pennväss, pennstumpar, kaffesump och äppelskrottar har han skapat en kompost, ett litet ekosystem - en växtplats - som han har placerat på ett podium i rummet. Men ett repetitivt handarbete skapar även andra näringsrika restprodukter i form av förflugna tankar och dagdrömmar och några av dessa finns också med i utställningen. På små gula post-it-lappar, som är organiserade för att skapa någon form av ordning, kan man finna biografiskt stoff men även strofer som rymmer både tvivel och lust till projektet.
Sammantaget lyser Dahls tidigare konstnärskap igenom i utställningen, för det som undersöks är just den performativa aspekten av att skapa. Fast istället för en performance har Dahl valt att presentera spåren av sitt arbete och ett antal av alla de tankefrön och diskussioner som fötts ur hans konceptuella process.
Inward and across:translations
Konstnär Natalia Kamia Plats Mors Mössa Visas Tom 12 december
Är det ett schizofrent förhållningssätt till världen som Natalia Kamia eftersträvar i sin utställning på Mors Mössa? Jag menar inte som ett sjukdomstillstånd, utan som en medveten konstnärlig metod för att skildra och förstå världen?
Allting verkar hänga samman i utställningen. Ord blir till siffror, som blir till koder, som blir till partitur. Alla hennes konstnärliga uttryck lever och föds ur varandra i en pågående bearbetning där allt kan omtolkas och omvandlas från ett medium till ett annat. Poesi blir bild blir musik. Städerna Umeå, Venedig och Skopje binds samman och deras överlagrade geografier skapar ny mening och innehåll.
Man kan tro att detta virrvarr av tankar och teoribyggen skulle resultera i en hysterisk utställning, men istället är den nästan avskalad och det bitvis sakliga tonfallet skapar en vilja att förstå. Textsidor uppsatta på väggen beskriver, i vad som verkar vara vetenskapliga termer, en översättningsprocess mellan astrologi, färg och musik. Ett arbete som i sin tur länkas till alter egot Sabine Schmuts som presenteras i tre videoverk i det inre rummet. Allt ackompanjerat av Kamias musik, skapad som en del av - och ur - denna ändlösa rundgångsprocess.