Synpunkten


Erik Persson • Frilansjournalist
Fria Tidningen

Brun mat för dagen

Det sägs att det ges ut en kokbok om dagen i Sverige. I vackra stiliserade bilder, krävandes en arsenal av stylister och hjälpmedel, svallar det över av glansiga olivoljor, balsamreduktioner och fräschör. Annat är det om man går ett antal år bakåt i tiden och tittar i en kokbok från, säg, 70-talet. Här är bildfattigdomen med dagens ögon påtaglig och bilderna på sin höjd snarare informativa än något som får det att vattnas i munnen. Färgskalan går oftast i olika nyanser av brunt.

På bloggen Den bruna maten har ett gäng entusiaster tagit fasta på detta och lagar sig igenom några receptkortssamlingar från 70-talet, som en av dem hittat på en loppmarknad. Vad sägs om skinkägg i gelé, pannkakstårta med fiskfyllning eller arabiska (!) fläskkotletter? I den Röda soppan blandas inlagd rödkål, inlagda rödbetor (inklusive spad) och ketchup, smaker som gifter sig när det hela toppas med rödvin. Mumsfillibabba!

Visst är det lätt att skratta åt dessa konstiga anrättningar. Hur tänkte man egentligen? Var kom alla dessa varianter på temat frukt-i-maten ifrån? Hur kunde allt som innehöll ananas från konservburk få epitetet ”Hawaii” eller kallas exotiskt? Men egentligen är det förstås så att vad vi äter, vad som betraktas som ”exotiskt” och vad som ger hög respektive låg status, alltid är beroende av samhällets utveckling och kulturella svängningar. Precis som det i dag är lätt att göra sig rolig över försvenskningen av tacos och kinesrestaurangens tre små rätter eller biff med bambuskott kommer man säkert skratta åt våra dagars sushi-ätande eller något helt annat, vad vet jag?

Intressantast på Den bruna maten blir det när bloggen går till tidskriften Allt om mats redaktion och låter en av dem som var med i dess provkök på 70-talet konfronteras med receptsamlingen som bloggen tar avstamp i. Visst rynkar hon på pannan åt en hel del av recepten, men hon förklarar också att det var en annan tidsanda man rörde sig i. Där recepten i dagens tidningar och tidskrifter utlovar passion, lust och njutning presenterade dåtidens Allt om mat sina recept med ord som ekonomisk, dryg och förmånsköp. Lyx var knappast ett ord på allas läppar, kryddningen var begränsad och överlag var antalet ingredienser betydligt färre än i dag.

I dag utgör maten istället en viktig komponent i den genomestetiserade individens livsföring, något som fick sitt kanske allra mest distanslösa uttryck i det där numera klassiska vindsvåningsreportaget. Det lyckliga paret i sin vindsvåning visste minsann besked om var i Peking man köper den rätta kryddpastan till fredagens räk- och nudelanrättning, en rätt till vilken vinet de köpte direkt av en odlare i Sydafrika passade perfekt.

I ett annat inlägg tar Den bruna maten upp några recept från Bonniers klassiska kokbok som första gången kom ut på sextiotalet. I förordet beskrivs entusiastiskt hur de privata frysboxarna entré och hur konservburkarnas allt större variation skulle komma att påverka matlagandet. I dag transporteras frukt och grönt världen över för att vi ska kunna köpa färsk ananas och mango året om, samtidigt som affärerna tvingas slänga grönsaker med minsta lilla skavank för att de är omöjliga att sälja. Även om det ekologiska och närodlade utbudet ökar, verkar det lokalproducerade många gånger mest fungera som ett sätt för medelklassen att statuera sin medvetenhet. Det som på 70-talet var sparmat, eller bara allmänt flummigt och proggigt, har i dag blivit livsstilsmarkör. Status är kunskapen om hur man syrar sina grönsaker eller bakar bröd från egen surdeg, i vetskap om all dess nyttighet i kontrast till snabbköpets trista sirapslimpor. Och på finkrogarna prisas raggmunkar, stekt strömming och annan husmanskost. Hörde jag någon säga att barkbröd är nästa trend?

Hur kunde allt som innehöll ananas från konservburk få epitetet ”Hawaii” eller kallas exotiskt?

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Spår från det förflutna

På en konferens där jag nyligen var berättade en historiker om ett flertal märkliga utsmyckningar hon funnit i Göteborg och som hon inte kunde låta bli att dokumentera. Jag fascinerades av bilderna hon visade och tillbaka i Göteborg några dagar senare bestämde jag mig för att själv leta upp utsmyckningarna.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu