Göteborgs Fria

"Bara aktiv kamp kan slå ned antiziganismen"

Frankrikes utvisningar och Italiens registrering av romer har väckt starka reaktioner, inte minst i Sverige. Men hur är situationen för romer i vårt eget land?

– Det har aldrig varit lätt att leva som rom i Sverige. Man blir bemött som den värsta sortens avskum, säger Bagir Kwiek.
Redan under sitt livs första arbetsintervju på ett stort hotell i Göteborg fick Bagir Kwiek en klar bild av hur det låg till.

– Intervjun gick jättebra, hon gillade mig. Så frågade hon av ren
nyfikenhet var jag kom ifrån. När jag sa jag att jag var zigenare, som
man sa på den tiden, berättade hon att hon inte fick anställa zigenare.
Det här var 1989. Och så har det varit gång på gång sen dess.

Han har tillsammans med Daniel Gubic, Nenad Nikolic och Nikola Sarov
kommit till ett café i nordöstra Göteborg för att berätta hur det är att
leva som rom idag. Nuförtiden sägs det sällan rakt ut men Bagir Kwiek
menar att det ändå är tydligt vad folk tycker.

– Är du zigenare så är du en viss typ av människa. Du är tjuvaktig och
går inte att lita på. När du blir bemött på det sättet hela tiden börjar
du till slut strunta i allting. Slutligen blir det en självuppfyllande
profetia, du blir den du förväntas vara.


Daniel Gubic är yngre än Bagir Kwiek men säger att attityderna inte har förändrats nämnvärt under senare år.

Vi är förtryckta människor, punkt slut. Det finns inget mer att säga om
det. Vi säger att vi är romer, folk tänker zigenare, och så blir vi
kategoriserade på en gång.

Han tror inte att någon annan folkgrupp döms lika hårt.
– Folk talar
tyst om svarta, de säger inte N-ordet, men de säger zigenarjävel än i
dag. Jag är uppvuxen till Astrid Lindgren som alla andra men det spelar
ingen roll.

Nikola Sarov är äldst i sällskapet och berättar att romerna länge varit ett förtryckt folk.

Troligtvis togs våra förfäder som slavar från Indien till Grekland och
när de äntligen blev fria var de fattiga och fick inte gå i skolan.
Därför var de tvungna att resa runt och försöka hitta sätt att försörja
sig för att överleva.

Även om tjuveri funnits inom alla grupper i alla tider har just det stigmat hängt med romerna ända in i modern tid.

Jag tror att det beror på att vi har rest runt så mycket. Folk kommer
ihåg en grupp människor som slår sig ner, tjuvar lite mat och sedan drar
vidare och då har den bilden fått stanna kvar i det samhället, säger
Nenad Nikolic.

– Vi pratar flera hundra år sedan, ändå lever det fortfarande kvar, säger Daniel Gubic.

Visst det har skett inom vår grupp men endast då tiderna inte tillät
någon annan utväg. Men det är inget som kan sägas om alla romska
grupper, ändå dras vi över samma kam utan chans att bevisa motsatsen,
tillägger Bagir Kwiek.


De som blir utsatt för fördomar sluter sig ofta inom gruppen. Många
talar om romer som en skara som tyr sig till varandra, en folkgrupp som
lever vid sidan av samhället.
– Familjen och släkten är det enda
stället man känner sig trygg och säker. Man tycker inte att det finns
någon annan att lita på och då uppstår den här klyftan, säger Bagir
Kwiek.

Och i klyftan växer fördomarna, särskilt när det blir svåra tider i samhället och människor vill hitta någon att skylla på.

Det ser vi nu ute i Europa. Innan andra världskriget skylldes allt på
judarna och romerna, nu är det på väg att hända igen. I Frankrike säger
de att det är romerna som begår alla brott och i Italien registreras små
barn av myndigheterna. Min pappa säger att jag måste passa mig för
snart händer det på nytt. De använder bara finare ord och har blivit
lite bättre på att ljuga, säger Bagir Kwiek.

Att romer har blivit vår tids syndabockar menar också Maria Leissner som
var ordförande i Delegationen för Romska frågor som lämnade in ett
betänkande till riksdagen i somras. Hon tror att det beror på att vi
aldrig har tagit upp kampen mot rasismen mot romer, det hon kallar
antiziganism.

– Europa är inte bara demokratins hemort på jorden utan också de riktigt
läskiga ismernas hemort, som till exempel nazism och fascism. Vi måste
vara uppmärksamma på de här mörkare delarna av Europas historia, om vi
inte aktivt bekämpar dem så bubblar de upp igen.

Hon tror inte att antisemitism någonsin kommer att vinna
samhällsinstitutionerna igen men är inte lika övertygad när det gäller
antiziganism. Anledningen är att vi aldrig har tagit upp kampen.
– Vi
konstaterar i vår utredning att det råder en strukturell rasism mot
romer i de svenska samhällsstrukturerna likväl som i övriga europeiska.
Om vi inte gör något åt det kan vi absolut hamna där vi var på
1930-talet. Vi kanske inte ser förtrycket som sker i Sverige så väl men
varje rom vet att när de går ut genom ytterdörren på morgonen så träder
de in i fiendeterritorium.


Delegationen arbetade för att förbättra romernas situation i Sverige och kom fram till tre saker som är oacceptabla:

Dels finns det en enorm välfärdsklyfta mellan romer och andra svenskar.
Sen finns det ett stort maktunderskott samt en förtroendeklyfta. Detta
måste åtgärdas om romer i Sverige ska få tillgång till sina mänskliga
rättigheter, alltså rätten till arbete, utbildning, hälsa, bostad, och
så vidare.

Maria Leissner berättar att de kom fram till siffror som de knappt trodde var sanna.

Åtta av tio romer står utanför arbetsmarknaden. Bara en minoritet av
alla romska ungdomar får en komplett grundskoleutbildning vilket
ytterligare hindrar deras möjligheter att få ett jobb. Sen har vi en
enorm diskrimineringsproblematik och det står klart att romer är den
grupp som är mest föraktad i samhället.

Människor hyser en stark missaktning för romer och delegationen
konstaterade att antiziganism är den enda socialt accepterade rasismen.
En anledning till detta kan handla om en historisk konflikt mellan
bofasta och nomader.

– Romer har tvingats till en kringresande tillvaro och har inte
tillåtits att slå sig ner och bli bofasta mer än undantagsvis. Så var
det i Sverige fram tills 1960-talet, det var först då som kommunerna
avskaffade de ordningstadgar som förbjöd romer från att slå sig ner mer
än tre veckor i taget. Först då kunde romer bli bofasta. Det är den
konflikten som har lagt grunden till att romer är den mest föraktade
minoriteten.

Eftersom romer har varit förpassade till marginalen och inte fått vara
med i välfärdssamhället har de aldrig kunnat sätta barnen i skolan och
utveckla en skriftlig kultur.
– En grupp som bara har muntliga
traditioner har mycket svårare att sprida information om sin situation
och får sämre förankring i samhället. Då blir det svårare att göra sin
stämma hörd i politiska sammanhang. Detta gör att alla de övergrepp som
romer har utsatts för under sina 700 år i Europa inte kommer till
allmänhetens kännedom. Det inkluderar den förintelse som även romerna
utsattes för under andra världskriget.

Maria Leissner säger att medan det finns en aktiv kamp mot
antisemitismen har det aldrig funnits en aktiv kamp mot antiziganismen.
Enligt delegationen handlar detta om avsaknad av skam.
– Det man inte
vet det kan man inte skämmas för. Och det är först när du skäms för din
rasism som du börjar undertrycka den. I dag går det inte an att kläcka
ur sig något antisemitiskt. Men du kan säga något om romer eftersom det
inte finns någon skamtröskel mot att vara rasist mot en rom. Ett sätt
att skapa en skamkänsla är att sprida information om alla de brott mot
de mänskliga rättigheterna som romerna är och har varit utsatta för.

Delegationen efterfrågar därför en sanningskommission i Sverige. De
menar att sanningen om hur romerna har behandlats inte bara har den
viktiga effekt att det läker såren efter många års diskriminerande
behandling, det fungerar också som allmän folkupplysning och
ögonöppnare. Men de tror också att romer själva kan förbättra sin
situation.

– För det första måste de bestämma sig för att satsa på skolan så att
inget romskt barn går utan grundskolekompetens. I dag råder en misstro
för majoritetssamhället bland romer och den misstron måste de komma
över. Men då måste de ha anledning att lita på majoritetssamhället och
det måste finnas insatser för att underlätta detta.


Många romer ser majoritetssamhället som något som vill åt dem. De
upplever inte att samhällets institutioner tillhör den romska gruppen
och det måste ändras säger Maria Leissner.
– Genom så enkla saker som
att anställa minst en vuxen rom som elevassistens på skolor där det
finns romska barn vet vi att vi kan skapa förtroende mellan romska
familjer och skolan. Så vi föreslår stadsbidrag för den typen av
åtgärder på enskilda skolor.

Delegationen föreslår också en romsk kulturnämnd som minst till hälften
består av romer. Denna ska få yttersta ansvaret för att bevara och
utveckla det romska kulturarvet.
Tillbaks på caféet talar Nenad Nikolic om en liknande idé.

– Vi behöver ett romskt kulturcentrum som inte bara ska vara för romer
utan också för andra grupper. Det finns en stor okunnighet i dag. En
riktig rom i mina ögon är smart, bra affärsmänniska, ärlig och väldigt
öppen för andra människor. Vi behöver ett kulturcentrum där vi kan
förklara vilka vi är och vad som har hänt.

Bagir Kwiek är engagerad i det romska föreningslivet, bland annat som
ordförande i Romer för Kulturell Utveckling och styrelsemedlem i Romska
kulturföreningen i Västra Sverige. Han tror att ett center också kan
uppmuntra ungdomar att engagera sig.

– Det finns väldigt få välutbildade romer. Det kanske finns blivande
konstnärer, professorer och författare bland oss, men det finns ingen
uppmuntran, inte inom vår egen grupp heller. När jag var liten sa jag
till mina föräldrar att jag ville bli läkare men de förstod inte varför.
Vi måste visa barnen att det finns en framtid.

Men han tror att staten måste vara den som sträcker ut handen.
– Vi
behöver få veta att vi är säkra här, att de inte kommer ta död på oss
eller utvisa oss som i Frankrike. Hos oss finns en misstänksamhet som vi
växt upp med och fått från våra föräldrar. Vi har det i oss, passa er,
de kanske är snälla nu, men snart vänder det.

Han har själv fyra barn och arbetar hårt för att bryta trenden inom sin egen familj.

Jag lär dem att vara stolta över vilka de är och att de inte förlorar
det för att de har på sig byxor eller moderna kläder. Min dotter jobbar
och pensionssparar, något som var helt otänkbart när jag var yngre. Det
är bra att vi utvecklas. Och nu är det dags att ta nästa steg.

Han tror att Sverige skulle kunna vara en förebild i Europa.
– För
första gången i mitt folks historia har vi blivit erkända som en
minoritet, Sverige var bland de första länderna som gjorde det. Det
gjorde de i Ungern och Slovakien också men där bygger de å andra sidan
stängsel kring städerna där romerna bor så att de inte kan gå ut, som i
koncentrationsläger.

Sverige har chansen att bryta den negativa trenden, men Bagir Kwiek
menar att utan hjälp av samhället kommer romerna fortsätta att söka sig
till varandra.
–    Det behövs ett samarbete och en dialog. Annars
fortsätter vi att isolera oss och säga till våra barn att inte beblanda
sig med icke-romer eftersom det inte ger någonting. Vår grupp har inte
öppnat sig och det är en stor del i att det blivit myter kring oss. Vi
är inte heller perfekta, vi måste också förändra oss själva. Och det
jobbar vi på.


ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Björklund: Läs historia, Åkesson!

Liberalernas ledare Jan Björklund sjöng de liberala värdenas lovsång i sitt Almedalstal och angrep SD- ledaren.

–Jimmie Åkesson, gå hem och läs historia!

Hjärnan pigg längre hos dagens 70-åringar

Dagens personer i 70-årsåldern är piggare i hjärnan än tidigare generationer. Men när den kognitiva förmågan väl börjar försämras, går nedgången snabbare än tidigare. Det antas hänga ihop med hur vi använder hjärnans reservkapacitet. 

S lovar 60 miljoner kronor till äldre

Socialdemokraterna vill satsa på idrott, friluftsliv och studiecirklar för äldre. Därför går partiet till val med löfte om 60 miljoner kronor per år till Föreningssverige, samt en fast kontaktperson för alla som har hemtjänst. 

Företag byteshandlar i ny barterring

Lokala företag blir starkare om de byter sitt överskott av varor och tjänster med varandra. Det är tanken med en så kallad barterring, som nu startar för första gången i Sverige.

© 2024 Fria.Nu