Anna Wester

Inledare


Anna Wester
Fria Tidningen

Låt Ghali stanna i Sverige

Många kloka eftervalsanalyser har gjorts av hur ett rasistiskt parti kunnat ta sig hela vägen in i den politiska värmen. De flesta tycks vara överens om att reaktionerna mot Sverigedemokraterna kom för sent och att det under valrörelsen handlade för mycket om hur man skulle hantera SD i debatten och mindre om att faktiskt stå upp för en generösare flyktingpolitik och alla människors lika värde. Förklaringen till det är naturligtvis att Sverige inte har någon generös flyktingpolitik längre, och att de flesta partierna har varit med och bidragit till den utvecklingen. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är undantagna.

Så länge regeringen signalerar att det inte finns plats för människor som kommer hit och söker skydd, så kommer rasismen att öka. Ord utan innehåll är inte värt någonting.

Exemplen på hur Sverige utvisar människor till länder där de riskerar att fängslas och torteras är många. Ghali är ett sådant exempel, hans framtida öde ligger nu i Migrationsverkets händer. Hans vänner och advokat har fortfarande hopp om att han ska få stanna, men i dagens hårda Sverige som hela tiden anpassar sig till EU:s flyktingpolitik finns inga garantier för att lagar efterföljs. Utgångspunkten tycks vara att den asylsökande ljuger.

Ghali kom till Sverige som flykting från Libyen 2004, där han suttit i fängelse på oklara grunder utan rättegång. Han lyckades fly från fängelset med hjälp av en vakt och via Tunisien kom han till Sverige för att söka asyl. Under sin första tid i Sverige deltog Ghali vid flera Khadaffikritiska demonstrationer utanför den libyska ambassaden. 2008 engagerade han sig för att uppmärksamma fallet med Mohammed Adel Abu Ali som flydde från Libyen 2003 och som dog i libyskt fängelse kort efter att han utvisats från Sverige i maj 2008. Sverige stoppade utvisningar till Libyen under sex veckor efter det, men accepterade sedan den libyska förklaringen att Mohamed tagit sitt liv och hävde då utvisningsstoppet.

Något som ytterligare förstärker hoten mot Ghali är att han i Sverige lärde känna en man som senare arresterats i Tyskland misstänkt för spioneri och för att ha verkat för att splittra den libyska exiloppositionen och för att ha försett Libyen med underättelseuppgifter om de libyer han infiltererat. Ghali har bevis på att han umgicks nära den misstänkta spionen som han har anförtrott sin livshistoria och de förekommer på flera bilder tillsammans.

Ghali dömdes 2007 i sin frånvaro till tio år och tre månaders fängelse samt 55 000 kronor i böter för oppositionellt politiskt arbete. Han har dokument som bevisar detta, men de har avfärdats av Migrationsverket.

Trots dessa starka asylskäl, som att Ghali riskerar fängelse och tortyr om han återvänder till Libyen, fick han avslag på sin asylansökan och sitter nu frihetsberövad i förvaret i Märsta. Den senaste tiden anmälde sig Ghali till polisstationen två gånger i veckan, vilseledd av polisen att fri lejd skulle gälla vid dessa tillfällen, ett löfte som polisen bröt förra veckan.

Förutom att Sverige genom sin hårda och omänskliga asylpolitik slår människors liv i spillror, skickar det tydliga signaler till svenska folket att vi inte har plats för fler människor här. Enligt utlänningslagen är det absolut förbjudet att sända en person till ett land där han eller hon riskerar att utsättas för tortyr. Men uppenbarligen är det hellre fälla än fria som gäller.

Om vi ska bryta utvecklingen med en ökad rasism och intolerans i Sverige, måste vi öppna dörrarna för Ghali och alla andra människor som kommer hit och söker skydd.

Fakta: 

Anna hoppas att internationella vegandagen 1 november inspirerade många att bli helvego

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu