Fyra år till? | Fria.Nu
Rikard Warlenius.

Synpunkten


Rikard Warlenius
Fria Tidningen

Fyra år till?

Valrörelsen går in på sin sista vecka och jag blir närmast illamående av tanken på fyra år till med Reinfeldt och alliansen. Jag försöker förstå hur regeringen kommer undan med sin tydliga klasspolitik: sänkta skatter för de rikaste med miljarders miljarder, privatiseringar som skapar nya jättevinster åt privatkapitalet, skattesubventioner åt de allra mest välbeställdas konsumtion. Allt detta samtidigt som piskan viner över arbetslösa och sjuka, som dessutom tillsammans med pensionärer och studenter nu betalar högre skatt än löntagare.

Hur lyckas Reinfeldt trots dessa hårda fakta framstå som måttfull, närmast folklig? Identifierar sig plötsligt en majoritet av Sveriges invånare med överklassen? Eller tränger av någon anledning inte följderna av regeringens verkliga politik fram i valrörelsen? Jag tror att det ligger något i båda svaren.

Den tydligaste politiska skiljelinjen har i ett århundrade eller så gått mellan arbetarklass och borgarklass, mellan å ena sidan massan av löntagare och å andra sidan företagsägare och allierade skikt.

Fredrik Reinfeldts förnyelse av högern har främst riktat in sig på att flytta den skiljelinjen. Han vill istället dra den mellan dem som lever av egen inkomst från arbete och kapital och resten – dem som för sin överlevnad är beroende av andras solidaritet: sjuka, arbetslösa och pensionärer, men även exempelvis ensamstående föräldrar som trots egen inkomst behöver bidrag för att komma upp till en skälig inkomstnivå.

Strategin har varit framgångsrik. Många löntagare inser förstås att arbetslöshet är en situation, något som alla arbetare kan drabbas av, snarare än att arbetslösa skulle vara en annan och sämre sorts människor, parasiter på det allmänna, kverulanter som förskingrar skattepengar från oss ”hederliga arbetare”. Men många lockas uppenbarligen av denna moderata ”arbetslinje”, och helt obegripligt är det ju inte eftersom jobbskatteavdraget på kort sikt gynnar de flesta. Att det samtidigt är en omfattande omfördelning från fattiga till rika – som givetvis gynnas mest av skattesänkningarna – maskeras.

Det andra svaret på frågan, att regeringens verkliga politik inte riktigt kommer fram i debatten, tycks också stämma. Som bekant besitter borgarklassen – inte minst genom kadern av politiska journalister – i hög grad den dagordningssättande makten. Det är den enda rimliga förklaringen till varför Rut-avdraget, som bara nyttjas av fyra procent av befolkningen, är en större valfråga än a-kassan, som är av stor betydelse för alla som kan drabbas av arbetslöshet.

Ett annat exempel på dagordningsmakten gäller klimatfrågan. Jag skrev nyligen en rapport för tankesmedjan Cogito som svart på vitt visar att klimatet är en blockskiljande fråga. Skillnaden i ambitionsnivå är övertydlig: Visst kan även de rödgrönas klimatmål kritiseras, men en röst på alliansen är en röst för klimatkatastrof. Trots skillnaden, och trots sommarens alla väderrelaterade naturkatastrofer, har klimatfrågan trängts ur valdebatten. Varför tycker politiker och journalister att det är viktigare att kasta amningspumpar i huvudet på varandra än att diskutera jordens överlevnad? Därför att det gynnar dem.

Slutsatsen från klimatfrågan gäller valet i stort. De rödgröna kan på goda grunder kritiseras för att vara övermåttan försiktiga i en tid som kräver radikala omdaningar, men de vill ändå styra åt ett helt annat håll än den katastrofkurs som alliansen håller. Hoppet om regeringsskifte står nu till en riktigt polariserad debatt den sista veckan där regeringens verkliga politik synliggörs – och där ett verkligt alternativ formeras.

Fakta: 

<h2><a href="http://www.fria.nu/byline/rikard-warlenius">Rikard Warlenius</a><br>är frilansjournalist&nbsp;<br>och fristående&nbsp;<br>krönikör för&nbsp;<br>Fria Tidningar.</h2>

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Rikard Warlenius.
Synpunkten
:

Tillväxtens stinkande baksida

Stanken avslöjar direkt att något är fel. På håll är landskapet slående vackert. I en glänta av regnskogen ligger hus och gröna fält som sluttar ner mot den stilla floden kantad av palmer. Men så fort vi kliver ur bilen drabbas vi av den intensiva, frätande, dödande stanken av råolja.

Fria Tidningen
Rikard Warlenius.
Synpunkten
:

Arbete är miljöförstöring

Aldrig har arbetsideologin uttryckts så extremt som i den portalparagraf som Socialdemokraterna ska anta på sin kongress i april. Där står: ”Skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten går före allt annat”. Allt annat – såsom friheten, rättvisan och sanningen – ska alltså underordnas jobben.

Fria Tidningen

© 2021 Fria.Nu