När blev det förbjudet att tänka efter? | Fria.Nu
Fria Tidningen

När blev det förbjudet att tänka efter?

”Oskyldig tills motsatsen bevisats”, brukar det heta både inom juridiken och pressetiken. Men när den anklagade är en världskändis gäller tydligen inte det.

KOMMENTAR
pressetik i Assange-fallet

Jag vet inte om åklagaren följde praxis när Wikileaks grundare Julian Assange anhölls misstänkt för våldtäkt i fredags. Jag är inte insatt i hur arbetet fungerar på en åklagarkammare. Men våldtäkt är ett allvarligt brott och det verkar rimligt att man genast anhåller en misstänkt som är på väg ut ur landet, även om man inte har hunnit bilda sig en uppfattning om anklagelsernas trovärdighet.

Det har rests krav på att åklagarens agerande granskas för att se om hon följde rutinerna eller om det var något annat som låg bakom. Det är säkert bra.

Men många av de debattörer som nu kräver en utredning jobbar på medier som själva lättvindigt publicerade anklagelserna. De kan inte med trovärdighet hävda att åklagaren gjorde fel medan det egna mediet inte har något ansvar. De som har papegojat vidare anklagelsen måste förstås själva stå till svars för sin egen publicering. Och i motsats till en åklagare som måste se till att utredningen inte tar skada eller att en misstänkt flyr landet fanns det ingenting som tvingade Expressen att rusa iväg utan att tänka efter. Utom lösnummerförsäljningen då.

När Expressen självnöjt konstaterar att deras nyhet ”exploderat” över hela världen kan man tro att detta ska vara något positivt, men vad jag vet får journaliststudenter fortfarande lära sig att man ska undvika att utsätta någon för publicitetsskada. Särskilt om anklagelserna är grundlösa, naturligtvis.

När jag läste om anklagelserna var min första tanke naturligtvis: ”Kan detta vara sant?”. Det finns det fortfarande inget svar på.

Men om Expressen hade följt Wikileaks exempel och granskat sitt material innan det gick i tryck – eller om de bara hade ägnat några timmar åt att fundera på vilken enorm skada Assange och Wikileaks skulle lida av en publicering – eller på vilka starka krafter som vill diskreditera Assange – eller bara på hur man skulle kunna göra bättre journalistik än att gapa ut en icke underbyggd anklagelse – så hade man hunnit konstatera att åklagarväsendet drog tillbaka anhållningsbeslutet kort efter att det fattats.

Något som tyvärr inte är möjligt med en tidningsartikel.

 

Faktaruta

Pressetik

”Det gäller ... att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.”

”Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.”

”Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger.”

Källa: Etiska regler för press, TV och radio

Faktaruta

Wikileaks

Sajten Wikileaks publicerade i juli nästan 77 000 hemliga militära dokument rörande kriget i Afghanistan, och säger sig ha tillgång till ytterligare omkring 15 000.

En talesperson för Wikileaks säger att de har fått uppgifter om att det skulle starta en förtalskampanj mot organisationen eller mot Julian Assange förra veckan.

Faktaruta

Anhållande

En person kan anhållas om åklagaren tycker att det finns skäl att häkta personen eller om personen är skäligen misstänkt för ett brott och det är viktigt för utredningen att hon eller han tas i förvar.

Det finns skäl att häkta en person bland annat om det finns risk att den misstänkte påverkar utredningen om brottet eller saknar fast hemvist i Sverige.

Annons

Rekommenderade artiklar

"Ledarsidor stöder regeringen med 800 miljoner"

Värdet av den PR som regeringspartierna får på ledarsidor i borgerlig media kan uppskattas till minst 800 miljoner kronor om året, menar Sven Elander som har publicerat en uträkning på sin blogg.

Fria Tidningen

SD-kampanj på falsk statistik

Sverigedemokraterna har begärt ut alla våldtäktsdomar från förra året för att granska från vilka länder förövarna kommer. Resultatet ska leda till en kampanj mot ”den nya våldtäktsvågen” och mot Sveriges ”massinvandringspolitik”.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu