Debatt


Ulla Johansson
Fria Tidningen

Samhällsomvandling

I mer än trettio år har högerns ideologer kämpat för – och lyckats med – en total omvandling av vår samhällssyn och vår bedömning av den egna samhällsrollen. Den solidariska och medmänskliga inställning vi en gång hade gentemot våra medmänniskor har brutits ner till grym cynism och människoförakt. Det är dags att vi öppnar ögonen och befriar oss från högerns människosyn, skriver Ulla Johansson.

Högerregeringen har försämrat sjukförsäkringen, sänkt ersättningen i a-kassan och sålt ut våra apotek till riskföretag med säte på kanalöarna. Den låter sälja ut vårdföretagen till fler riskföretag och skolor och förskolor i samma riktning. Beslut och åtgärder som illa skadat landet och medborgarna – men detta är trots allt inte de värsta skador de åsamkat oss.

I mer än trettio år har högerns ideologer kämpat för – och lyckats med – en total omvandling av vår samhällssyn och vår bedömning av den egna samhällsrollen. Med hjälp av en absolut heltäckande propaganda har högern brutit ner den solidariska och medmänskliga inställning vi en gång hade gente-mot våra medmänniskor till grym cynism och människoförakt.

Vi behöver i detta omvandlade samhällsklimat inte hysa medlidande med sjuka (och utförsäkrade) människor – enligt propagandan är ju de flesta lata simulanter. Som behöver jagas i arbete. De fyrahundratusen arbetslösa är egentligen arbetslösa av egen förskyllan och genom egen lättja. Boten mot arbetslösheten utgörs av sänkta löner. Hur detta ska skapa nya arbetstillfällen förstår egentligen ingen. Men så har högern sagt.

Högern ropar högljutt att de ogillar ”bidragstagare”. Alla ska arbeta (det finns dock i verklighetens värld inga arbeten att söka). Alla ska arbeta – ingen får bli ”bidragstagare”. Högern mal på, med gift i rösten: bidragstagare, bidragstagare, bidragstagare.

Och informationen om de fuskande sjukskrivna och lata arbetslösa har gått hem. Hos lägre medelklass – och tragiskt nog även arbetarklass – har propagandan ätit sig in, blivit det nya sättet att bedöma medmänniskor. Något som jag kan avlyssna vid samtal och diskussioner i min närhet. En sådan total omvandling av samhällsklimatet genom propaganda skulle Goebbels kunnat avundas. Högern har dock haft längre tid på sig än vad han fick.

För ett par år sedan stod Fredrik Reinfeldt och höll sommartal i Vaxholm. En plats med väletablerade, välsituerade människor. I talet hånade han Mona Sahlin som samma dag höll sitt tal i Fittja. Reinfeldt påpekade flinande att han talade till ”dem som arbetar” medan Sahlin talade till de ”icke arbetande”. Det vill säga de arbetslösa.

Landets statsminister hånade den dagen landets arbetslösa medborgare – öppet och utan att skämmas. Efter det talet har jag haft svårt att se den mannen i tv-rutan i mitt vardagsrum.

Högern hånar arbetslösa, men har inga idéer eller förslag om investeringar i nya  moderna företag för att så kunna erbjuda arbete åt alla dessa fyrahundratusen. Och definitivt inga tankar om att satsa på offentlig sektor. Den medelklass som högern betygsätter som ”ordentlig och arbetande” har dock vunnit mycket på högerpolitiken – den omhuldas med skattesänkningar och god löneutveckling.

Låglönearbetarna och de olika kategorier som kallas ”bidragstagare” har däremot på ett skrämmande sätt klämts åt. Arbetarna pressas att prestera över gränsen för sin förmåga, men törs inte påpeka eller diskutera sin situation. För utanför arbetsplatsen väntar den där kön av fyrahundratusen som gärna tar den lediga platsen.

Medelklassen är skyddad från allt detta och så har högern splittrat nationen i två delar. De välmående, som föraktar – eller inte ens bryr sig om att se – ”de andra”. Medelklassen som skickar sina barn till ”friskolor”, som reser på lyxiga semestrar, som köper märkeskläder, som läser högerns tidningar och tänker högerns tankar. Ett annat folk. Ett folk som materiellt sett har det bra.

Men en nation som sjunkit ned i förakt för människor som samhällsstrukturen uteslutit ur det goda livet – förakt för vad man betraktar som ”svaghet” – mår den nationen bra? ”Svagheter” som man nu åter kan anställa som barnflickor och hembiträden. Mår någon egentligen bra av att ha andra människor som personliga tjänare? Att leva i en trettiotalsvärld?

När högerpropagandan startade för tre årtionden sedan var Sverige ett föredöme för människor i många andra länder. Ett hyggligt samhälle som såg till alla sina medborgare. Vi bör nu återerövra detta samhälle från högerns ondskefulla mardröm. Åter börja bygga på ett nytt – i bästa mening – modernt samhälle. Att sänka löner och sparka iväg sjuka till socialbidrag är sannerligen ett återtåg till gamla tider. Dit vill vi inte. När vi öppnar ögonen och befriar oss från högerns människosyn.
    

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu