Biografen med popcornförbud | Fria.Nu
Fria Tidningen

Biografen med popcornförbud

Längs Uppsalavägen i Örsundsbro ligger gamla bion som var i bruk mellan 1925 och 1961. Efter nästan tre decennier av kraftigt förfall tog några eldsjälar initiativet till att renovera den gamla byggnaden för att åter kunna driva en kulturell verksamhet.

– När vi återinvigde biografen 1992 satsade vi på svartvita filmer. Vi tyckte att det skulle passa bra med Chaplin-filmer på en biograf från 1920-talet, – men det var inte en människa som kom, säger ordförande Göran Ulväng.

Istället visar föreningen kända filmer som ska tilltala en bredare publik, men som de kan ha missat då de gick på den ordinarie biorepertoaren. Det är mest äldre damer, deras makar och några tonåringar som kommer på biokvällerna.

– De senaste åren har fler och fler ungdomar hittat hit, det kan bli en hel del tonåringar ibland, säger Göran Ulväng.

Denna tisdagskväll visas Ulf Malmros Bröllopsfotografen. Dynor tillhandahålls till de hårda bänkerna för att förebygga alltför mycket träsmak. Göran Ulväng säljer biljetter, och utanför bion finns kaffe, bullar och godis till salu.

– Eftersom vi bara har en projektor måste vi byta filmrulle efter halva filmen, då blir det en paus där man kan fika lite, säger Göran Ulväng.

Jag noterar avsaknandet av popcorn-maskiner.

– Inga popcorn. Det är absolut förbjudet här, säger han bestämt.

Bion har funnits sedan 1925 och drevs då av snickaren Edvard Johansson som hade sin verkstad i källaren. Det sägs att han själv var ganska ointresserad av film men att han såg det som en extra inkomst eftersom det blev mer och mer populärt att gå på bio. Filmerna kunde först börja när snickarens hustru hade satt sig på sin plats i första raden och han föredrog att se filmen ståendes från en plats längst bak i lokalen. Spåren från hans fläckiga händer på väggen finns bevarade än i dag.

Efter Edvard Johanssons död 1949 drev sonen Elis verksamheten fram till dess bion tvingades stänga på 1960-talet – tv:n hade tagit över i stugorna. Huset stannade i familjen Johansson ägo men lämnades i stort sett att förfalla.

När huset bytte ägare till engelsmannen David Silvey blev några lokala eldsjälar oroliga för vad som skulle hända med den anrika byggnaden. De fick tillåtelse av David Silvey att renovera själva biografen. Föreningen Gamla bion i Örsundsbro grundades med målet att bevara biografen som den såg ut då den senast hade visat film. Dessutom ville man kunna bedriva en bred kulturell verksamhet som förutom filmvisning skulle innefatta konserter och utställningar.

Föreningen jobbade helt ideellt med renoveringen på kväller och helger. De gjorde som snickaren Edvard Johansson och återanvände virke som fanns att tillgå.

– Den totala notan blev någonstans mellan 50 000 och 70 000 kronor. Jämför det med till exempel Slottsbiografen i Uppsala där man använde det dyrast tänkbara material och den bästa tekniken, säger Göran Ulväng.

Det märks att han är stolt över biografen och det hårda arbetet som föreningen gjorde för att få igång verksamheten igen.

– Det tog åtta år att renovera huset, det är nog bra att vi inte visste det från början, säger han.

Uppe på läktaren finns det lilla projektorrummet. Även här finns gamla bänkar att sitta på men numera får dessa inte användas av säkerhetsskäl. Projektorn är en gåva från SF, under den tidigare verksamheten hade en ambulerande filmvisare en projektor med sig.

Före kvällens föreställning är maskinisten Erik Forsling upptagen med att spola de olika delarna av filmen på den stora filmrullen som ska sättas in i projektorn. Han jobbar rutinerat.

– Det är klart att man har gjort några grodor men det är mindre vanligt nu, säger han.

Erik Forsling lyfter upp den gigantiska filmrullen på projektorn och visar mig hur den fungerar.

– Man brukar säga så här: En bra maskinist kan aldrig göra en dålig film bra, men en dålig maskinist kan förstöra en bra film.

Nedanför fylls bion. Stammgästen Ingegerd Skoglund har tagit med sig sin vännina Anne-Lie Törnblom.

– Det är ett trevligt sätt att stödja bygden, säger Ingegerd Skoglund.

– Det här är mycket mysigare än en biograf i stan och så kan man träffa folk man känner, säger Anne-Lie Törnblom.

De hårda stolarna då? Är det inte obekvämt?

– Man håller sig vaken, säger Ingegerd Skoglund.

Jag arrangerar dynorna och sätter mig tillrätta. Stämningen är densamma som på en modern bio – småprat, prassel med godispapper och förväntan om den kommande filmen. Ljuset släcks och jag hör surrandet från projektorn ovanför. Filmen är underhållande, publiken skrattar. Då och då gnisslar en stol. I pausen samlas alla utanför för att fika.

Gunilla Jönsson, Inger och Tom Hart och Lars Nilsson pratar om filmen.

– Det här är en film som vi gärna ville se men inte hade hunnit med, säger Gunilla Jönsson och bekräftar det Göran Ulväng sa om vilka filmer som drar publik.

– Det är fantastisk att man kan bevara den här verksamheten, jag är verkligen imponerad, säger Inger Hart som också betonar att det är en fördel att man inte behöver åka till Uppsala eller Stockholm för att gå på bio.

I sommar visas film på Gamla Bion i Örsundsbro varje tisdag kl 20. I augusti planeras ett jazzkonsert.

Fakta: 

Gamla Bion i Örsundsbro

Byggnaden uppfördes på 1920-talet av snickaren Edvard Johansson, sedan dess har huset om- och tillbyggts åtta gånger

1925 visades den första filmen. Det sägs att bion hade 200 platser.

1961 stängdes bion på grund av dålig lönsamhet och huset lämnades åt sitt förfall

1986 köpte engelsmannen David Silvey huset, föreningen Gamla Bion i Örsundsbron bildades och påbörjade arbetet med renoveringen

1992 återinvigdes bion. Snickarverkstaden i källaren finns bevarad.

I sommar visas film varje tisdag kl 20, i augusti planeras ett jazzkonsert.

ANNONS
ANNONS

Rekommenderade artiklar

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

© 2022 Fria.Nu