Ylva Lundkvist

Inledare


Ylva Lundkvist
Fria Tidningen

Nu är det Sveriges tur att öppna dörrarna

För mindre än hundra år sedan förändrades Sverige i grunden. Före dess hade vårt land varit fattigt och eländigt. Under 1800-talet och ända in i 1900-talets början hade människor väldigt svårt att försörja sig här. Dessutom rådde politiskt och religiöst förtryck. På grund av detta valde nästan halva vår dåvarande befolkning att lämna Sverige och emigrera. De flesta flyttade till USA, ett relativt rikt och fritt land med behov av arbetskraft.

Sedan dess har mycket hänt. När konkurrensen på den svenska arbetsmarknaden mjuknade blev det möjligt att kräva rimliga löner. Arbetarrörelsen och den svenska demokratin stärktes. Medan resten av Europa deltog i världskrigen lyckades Sverige hinna ikapp ekonomiskt och har sedan dess varit ett av världens rikaste länder. Samtidigt hjälpte de som flyttat från Sverige till att bygga upp det land som skulle komma att gå om Storbritannien i tävlingen om att vara världens mäktigaste.

Som alla rika länder har Sverige genomgått en befolkningsmässig utveckling, en demografisk transition, som innebär att det föds färre barn per förälder samtidigt som medellivslängden ökat. Med ökad jämställdhet och välfärd minskar behovet av att ha många barn för att klara försörjningen och för att försäkra sig om att tillräckligt många av ens barn uppnår vuxen ålder. Denna positiva utveckling har lett till att varje svensk kvinna i snitt föder cirka 1,7 barn. Vi har alltså kommit ifrån problemet med överbefolkning. Istället har vi ett nytt problem i och med att vårt samhälle är uppbyggt utifrån att de unga och arbetande är många och kan försörja de äldre och pensionerade. Med färre unga i relation till antalet äldre minskar skatteintäkterna och välfärden hotas.

I stora delar av världen är situationen dock den omvända. Många länder i Afrika har ännu inte genomgått den demografiska transitionen och har alltså fortfarande ett högt barnafödande och en hög barnadödlighet. De unga är visserligen tillräckligt många för att försörja de gamla, men många dör för tidigt och det är svårt att få ett jobb med rimlig lön. Dessa länder har ett behov av att en del av dess invånare ges möjlighet att flytta dit fler chanser finns att skapa sig ett gott liv.

Europas mer och mer påtagliga problem med arbetskraftsbrist skulle enkelt kunna lösas genom att personer som lever i överbefolkade länder och vill flytta hit för att försörja sig tillåts göra det. Sverige måste därför bli bättre på att ta till vara den kompetens varje ny svensk bär inom sig. Om vi lyckas skapa ett samhällsklimat där människor med olika ursprung möts, lär sig och låter sig inspireras av varandra har vi allt att vinna på en ökad invandring. Genom en generösare flyktingpolitik bidrar vi också till att lätta på de problem som överbefolkning skapar bland annat vad gäller överdriven konkurrens på arbetsmarknaden i fattiga länder.

Självklart är inte migration problemfritt. Den svenska fackföreningsrörelsen med LO i spetsen har traditionellt ställt sig negativa till arbetskraftsinvandring. Fackföreningsrörelsens ställningstagande beror antagligen på att ökad invandring troligen skulle minska de globala klassklyftorna. Med andra ord skulle en globalt utjämnad konkurrens på arbetsmarknaden sannolikt pressa ner de internationellt sett höga svenska lönerna. Detta till fördel för höjda löner i länder där slavlöner i dag är det normala. Egenintresset skulle få stå undan för solidariteten.

Vad man än tror och tycker om invandring och dess konsekvenser står vi nu inför ett läge med ökade flyktingströmmar. I och med klimatförändringarna kommer nya sorters flyktingar vars tidigare hem försvunnit under havsytan. Då gäller det att göra det bästa av situationen, ställa in sig på en välkomnande attityd och minnas att för ungefär hundra år sedan var det svenskarna som tvingades fly fattigdomen. Nu är det vår tur att öppna dörrarna.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu