Ordlös i ett främmande land

I efterordet skriver Tan att han har inspirerats av en mängd berättelser från utvandrare, inklusive den från hans egen pappa, som 1960 kom till Västra Australien från Malaysia.

Redan innan titelbladet möts man av ett uppslag föreställande ett antal teckningar av en mängd människor, med skiftande etnisk bakgrund. Med sina allvarliga blickar visar de att berättelsen vi kommer att ta del av lika gärna kunde ha handlat om deras liv. Porträtten har passfotografier som förlagor och är hämtade ur den dokumentation som finns av de immigranter som precis ankommit till Ellis Island, den första anhalten som den tidens immigranterna till USA var tvungna att passera. 
 
Ramberättelsen i Ankomsten är att en medelålders man tvingas lämna sin familj och sitt hem för att skapa en bättre framtid för dem någon annanstans. Inga detaljer berättar om mannens bakgrund och det land som han tvingas att lämna – en enorm drakstjärt kastar mörka skuggor över tillvaron och frammanar det hotfyllda i situationen.
 
När mannen äntligen ankommer det nya landet blir Tans bildspråk mer intrikat och utmanande. Den nya staden visar sig som en surrealistisk drömvärld fylld av magiska inslag; hisnande arkitektur, svävande luftskepp, sagolika djur, frukter och grönsaker i former som du aldrig tidigare stött på, och tecken för kommunikation som är omöjliga att tyda. Här är berättelsen stundtals Kafkalik och det är ett grepp som känns kongenialt då det fångar känslan som uppstår då du hamnat på en plats där du måste kämpa både för att förstå, men även för att göra dig förstådd. 

Greppet att berätta utan ord fungerar ytterst väl. Tans nästintill fotorealistiska teckningar bär på så mycket innehåll att ord känns överflödiga. På ett djupare plan fungerar även det ordlösa berättandet som ett verktyg för att lyfta fram frågor som har med språk och kommunikation att göra.

Ankomsten har tidigare givits ut i en mängd andra länder, och nu utkommer den äntligen i en svensk utgåva tack vare Göteborgsförlaget Kabusa. När Tans roman getts ut i andra länder har den placerats på hyllorna för barnlitteratur. Och visst passar den med sitt angelägna budskap om vikten av humanism och empati som en lärorik bilderbok, men den är samtidigt mer komplex än så och rekommenderas till en bred publik.
Nog skrivet. Bilderna säger så mycket mer.
 
 

Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration