Stilfull jazzcocktail

Fibes är ett band med mycket attityd. Själv känner jag att det ofta blir lite för mycket av allt, och att sångaren Christian Olsson är lite väl förälskad i sin egen spegelbild.
Kanske var detta något som även Boson tröttnade på. Jag vet inte. Hursomhelst gör han inga revolutionerande avsteg från Fibes-soundet. Don’t let go ekar av 80-talets typiska slicka produktion, låt vara med en mera nedtonad och avskalad ljudbild. Det är även här starka känslor och passion som gäller. ”Musiken ska komma från hjärtat” uttrycker Boson. Och visst hör man dessa ambitioner, även om bygget stundtals riskerar att kantra när svulstigheten emellanåt tar överhanden.
Överlag är Don´t let go annars fylld av sofistikerad jazzig bossapop. Och det är fint och polerat. Det hade inte varit fel med lite mer dynamik och utlevelse. Lite mer blixt och dunder.

Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration