SMI har problem med sin trovärdighet | Fria.Nu

Debatt


Mikael Pedersen
Stockholms Fria

SMI har problem med sin trovärdighet

I en artikel i Fria Tidningen 17 april ger Smittskyddsinstitutets chefsveterinär Mats Spångberg sin syn på Djurrättsalliansens kritik mot djurförsöken där. Mikael Pedersen bemöter hans argument.

När veterinären Mats Spångberg bemöter den kritik som Djurrättsalliansen riktar mot de djurförsök på apor som förekommer vid Smittskyddsinstitutet (SMI) för han fram ett antal märkliga och motsägelsefulla påståenden. För det första är Mats veterinär, inte medicinsk forskare, och kan därigenom knappast bygga sitt påstående om djurförsökens nödvändighet och det specifika behovet av att använda apor på egen kunskap. Istället vill jag hävda att han som talesperson för djuretiska frågeställningar och problem vid SMI reproducerar ett antal truismer som myndigheten generellt vill se etablerade i samhället: Att de djurförsök som utförs är absolut nödvändiga. Om denna bild inte kan upprätthållas skulle hela grunden för djurförsöksverksamheten naturligtvis kunna undermineras, och en alternativ bild skulle istället kunna ta form som uppvisar en navelskådande och självupptagen myndighet som inte bryr sig speciellt mycket om det lidande som de med sina försök orsakar djuren.

I bemötandet av Djurrättsalliansens kritik hävdar veterinären vidare att man i slutstadierna av till exempel en vaccinstudie måste utföra ingrepp på djur, och att detta då sker ”precis innan man testar vaccinet på människor”. Vad som inte sägs, och som pekar i helt annan riktning, är att SMI:s HIV-vaccinstudier har pågått åtminstone sedan 1988 och att de alltsedan dess har utfört försök på apor i alla skeden av studien. Är det med sådana omskrivningar av verkligheten som SMI vill vinna respekt och trovärdighet?

Även vad det gäller de veterinära aspekterna vill jag hävda att Mats Spångberg undanhåller fakta, troligen för att det därigenom ska framstå som att hållningen och hanteringen av apor vid SMI är oproblematisk. Det framhålls att SMI har en djurhållning som ligger i världsklass, ett djurhus med stora utrymmen där aporna kan utöva sitt naturliga beteende. Det som däremot inte sägs är att aporna i grunden är vilda djur som under sin tid innan de anländer till SMI har hanterats i storskaliga uppfödningsanläggningar till exempel i Kina (där de hanteras av outbildad personal och lever i mer eller mindre kala burar), transporterats långa sträckor och hållits i karantän. Hur kan det mot den bakgrunden hävdas att aporna direkt efter att de anlänt till SMI skulle kunna anpassa sig till det liv och de förhållanden som där väntar, även om själva djurhuset numera är bättre än de fönsterlösa, kala källarlokaler där man fram till 2000-talets början höll aporna?

För att förtjäna det förtroende som SMI genom sin veterinärs uttalanden verkar vilja erhålla, så borde man upphöra med sina förskönande och manipulerande omskrivningar av den verklighet som omgärdar försöken på aporna. Istället borde man ärligt och uppriktigt redovisa vad djurförsöken faktiskt innebär och vad som görs för att ersätta dem med djurfria metoder. Som Djurrättsalliansen framhåller skadas och dör många apor av orsaker som inte är relaterade till själva försöken, vilket påvisar att det finns stora problem med att hålla och hantera apor på det sätt som försöken kräver. Under försöken utsätts de utöver det lidande som ingreppen i sig själva orsakar även av kraftig stress, biverkningar, kräkningar och andra missöden; att djur dör under transport är inte ovanligt, och har skett på väg till SMI; att viltfångade apor används som avelsdjur vid uppfödningsanläggningar i Kina är väl känt. Genom att undanhålla den typen av fakta i sin verklighetsbeskrivning vill jag inte anse att SMI förtjänar den trovärdighet som man uppenbart behöver och vill ha.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria.Nu