Kvinnokamp mot alla odds
Hon har en ödmjuk framtoning och hennes gestalt är liten och nätt. Hennes ögon utstrålar både glädje och sorg på samma gång och kanske säger de någonting om hennes hemland. Det så ofta bortglömda Afghanistan som har präglats av krig och fattigdom i flera sekler.
– Våra huvudsakliga mål är kvinnors rättigheter och social frihet i Afghanistan. Vi vill ha ett sekulärt Afghanistan byggt på demokrati och mänskliga rättigheter. Men verkligheten i Afghanistan är något helt annorlunda. Landet styrs av krigsherrar och droghandlare. De afghanska kvinnorna är fortfarande förtryckta och spänningarna i landet mellan olika minoriteter har ökat sedan den USA ledda invasionen 2001 berättar Sahar Saba.
Hon är medlem i Rawa, Revolutionary association of the women of Afghanistan, som verkar för frihet, demokrati och kvinnors rättigheter. Rawa bildades 1977 av kvinnliga afghanska intellektuella. I spetsen stod aktivisten Meena, som mördades i Pakistan 1987.
Mordet var ett tungt slag mot organisationen, som trots allt fortsatte sitt arbete. För medlemmarna som viger sina liv åt kampen för kvinnors rättigheter är Meena alltjämt en hjälte och en inspirationskälla.
Rawa har tvingats verka under jorden. Organisationen har sedan grundandet startat utbildningsprojekt som till exempel läsundervisning för kvinnor. Men även, med sina liv som insats, dokumenterat och fotograferat de övergrepp som har begåtts av fundamentalisterna.
Under talibanernas styre var Rawa en av få organisationer som vittnade om vad som ägde rum i Afghanistan. Hur offentliga avrättningar genomfördes på fotbollsplaner och hur landet gick tillbaka 200 år i tiden. Skolor, sjukhus och bibliotek totalförstördes och kvinnor tilläts inte längre vistas ute i det offentliga.
– Under det första året talibanerna tog makten förbjöds kvinnliga läkare att arbeta. Men när talibanerna upptäckte att deras egna fruar behövde läkarvård tog de tillbaka bestämmelsen, säger Sahar Saba.
Rawas arbete tog dock inte slut i och med talibanernas fall. Västvärldens medier stirrade sig blinda på störtandet av talibanerna men glömde att ställa frågan vilka de med USA allierade rebellerna, Norra alliansen, egentligen var. Under det inbördeskrig som härjade i landet sedan de sovjetiska trupperna dragit sig tillbaka 1989 satte många sitt hopp till talibanerna. Rawa var då en av få röster som kritiserade talibanerna, och det stöd de vid denna tid mottog av USA.
Rawa är fortfarande en kritisk röst, men nu är det de nya makthavarna, Norra alliansen, som står i fokus.
– De som sitter i regeringen i dag är samma fundamentalister som utgjorde Norra alliansen, säger Sahar Saba. De är krigsförbrytare, och det som skiljer sig från förut är bara att de nu bär kostym och slips. Hennes röst blir spänd och allvarlig. USA har utropat sig själva och demokratin till segrare, men i Afghanistan existerar en verklighet som väst inte känner till.
– Norra alliansen är inte bättre än talibanerna. Det afghanska folket minns fortfarande morden på civila i Kabul. Mellan 1992 till 1996, då 65 000 mördades av Norra alliansen och jihadisterna. De beväpnade männen var som djur, de gick loss på allt och alla. Kvinnor kidnappades och våldtogs. Andra begick självmord och hoppade från byggnader för att undgå att bli våldtagna. Stadens universitet, bibliotek och sjukhus totalförstördes. Amnesty International har kallat det för världens största bortglömda tragedi.
– Det löfte om frihet USA gav det afghanska folket har inte infriats. USA anföll Afghanistan med förevändningen att upphäva förtrycket mot kvinnorna. Men det är uppenbart att de aldrig brydde sig om oss. De senaste fyra åren visar på en ökning i självmordsstatistiken bland kvinnor. Kvinnor tvingas fortfarande bära burka och våldet mot kvinnor är fortfarande accepterat. Många kvinnor dör när de ska föda för att de vägras läkarvård eller för att det inte finns några läkare tillgängliga.
Utbildning var länge ett förbjudet område för kvinnor och Sahar Saba är en av få kvinnor som gått i skola.
– Min pappa utbildade mig och mina syskon. När han fick höra om att Rawa hade startat skolor för flickor lät han mig studera på en sådan skola. Vid sju års ålder flydde vi till Pakistan där jag har levt sedan dess.
– Nu har det gått fem år sedan talibanerna störtades men vi har fortfarande inte sett någon positiv förändring för det afghanska folket. Fortfarande lever större delen av befolkningen utan rent vatten och elektricitet. De pengar som har getts Afghanistan har inte kommit folket till del istället har de hamnat i händerna på krigsherrar och korrumperade ministrar i regeringen. I Kabul byggs stora lyxvillor och palats samtidigt som folket svälter på gatorna.
På en direkt fråga om utländska truppers närvaro i Afghanistan gör någon nytta svarar Sahar Saba både ja och nej.
– Människor arresteras och förs bort framför ögonen på FN:s fredsbevarande soldater som inte vill blanda sig i. Men den lilla säkerhet de europeiska trupperna skänker afghanerna är ändå nödvändig. För att skydda det afghanska folket och kunna ge dem säkerhet krävs det att FN desarmerar krigsherrarna som styr. De som är ansvariga för mord på det afghanska folket och som nu innehar höga poster måste ställas inför rätta.
– Det bästa sättet för att bekämpa fundamentalism och terrorism är genom utbildning och inte genom vapen och våld. USA tror sig kunna bomba bort terrorism. Det går inte att angripa terrorism och fundamentalism med enbart våld. Rawa vill istället öka medvetenheten bland folket och kvinnorna. Kvinnor som blir medvetna om sina rättigheter kan ställa sig upp och säga ifrån.
Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration











