Bild:

BILD: Henrik Andersson

Teaser:

Marianne Lindberg De Geers verk Jag tänker på mig själv - Poseidon ingår i utställningen Street View.

Street View är en anledning att besöka Avenyn

Äntligen har Poseidon tagit bladet från munnen. ”Mamma”… ”mamma”, ropar han. Den ynkliga rösten studsar mellan de traditionstyngda byggnaderna som omger Milles monumentalskulptur på Götaplatsen.
Det är konstnären Marianne Lindberg De Geer som med sin ljudinstallation Jag tänker på mig själv - Poseidon effektivt förändrar innebörden av denne gigant som har så mycket att bära på sina axlar av manlighet, makt och suveränitet.

Lindberg De Geers verk ingår i den nu pågående utställningen Street View som av kuratorerna MAP beskrivs som ett porträtt av Avenyn i gatunivå.
Street View har lånat sin titel från den populära Google-funktionen som tar fram stadsvyer och där identifikationen av de människorna som råkat fastna på bilderna omöjliggjorts genom utsuddade och anonymiserade. Märkligt nog känns detta utraderande av individualitet som en träffande och adekvat bild människan i modernitetens tidevarv.
Kulturkritikern Walter Benjamin drog slutsatser om det kapitalistiska samhället och menade att relationer mellan människor alltmer antog formen av relationen mellan ting, och att människan i den moderna staden uppgår i en massa där jakten på konsumtion till slut är det enda som förenar oss.

Detta är tankar som blir levande i mötet med Maria Lindbergs bidrag till Street View. På de reklamskåp, som står utplacerade längs de breda trottoarerna och som vanligtvis är fyllda av annonser för de omkringliggande näringsidkarna, visar Lindberg sina underfundiga och slagfärdiga teckningar. Exempelvis en hand som trotsigt håller upp pekfingret och långfingret i segertecknet. De andra fingrarna är avhuggna.
På skåpens motsvarande sida har Lindberg klätt reklamskåpen i spegelblank folie. Med den blänkande ytan synliggör och fångar Lindberg en företeelse då vi ständigt söker oss till dessa ytor för att få syn på oss själva. Ett verk som kommunicerar med Benjamins tankar om flanören som ständigt bejakar sina begär i varuhusen och galleriorna.

Utanför Elite Avenue Park Hotel visar en skylt vägen in till nästa verk. Uppe på tionde våningen leds man som enskild besökare in i en elegant svit. Inne i det opersonliga hotellrummet väntar en kvinna sittandes bekvämt tillbakalutad i en fåtölj. Hon ber besökaren att slå sig ner, och börjar därefter berätta ett barndomsminne som handlar om hennes farmor. Konstnärsgruppen Good TV är upphovsmakarna till ett antal iscensatta möten som äger rum bakom några av Avenyns portar och fasader. En intim och suggererande presentationsform som känns typiskt för MAP:s sätt att arbeta med konst utanför de etablerade institutionerna.

Utanför SEB-banken har Gustav Hellberg byggt en glaspaviljong där man kan kliva in för att få en lugn stund. Hans verk Lösning erbjuder en frizon från gatans ständiga brus genom att man här har möjligheten att utestänga det omgivande ljudet. Men för detta krävs att betraktaren går fram till en stoppknapp som är utplacerad mitt i rummet. När denna trycks ner försvinner ljudet utanför för en kort stund. Priset man betalar för tystnaden är att utstå den exponering som glasrummet innebär.

Mobile Art Production har tidigare presenterat den franske konstnären Kader Attia, och med Street View erbjuder de just nu den främsta anledning att besöka Avenyn.

Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration