Fördjupning


Jörgen Andersson
Fria Tidningen

Pengar och makt

Hur griper man den ekonomiska makten i den lokala närmiljön? Vårt exempel Fjällbete visar hur 130 delägare kan finansiera ett gemensamt företag som i sin tur ser till att det produceras mer lokal mat till större lokal nytta och med mindre global skada. Lägg till detta hur mer eller mindre plågade skolbarn ges större tillgång till lärorika/meningsfulla sammanhang och naturliga relationer med vuxna människor.

Vårt företag bildades 2002 ur frustrationen över vårt fjällnära jordbruks obevekliga kräftgång. Alltmedan den ständigt blomstrande turismen börjat ropa allt högre efter lokalt producerad mat.

Fjällbete blev en uppskattad idéoch kunde växa snabbt. Men ingen ska förstås inbilla sig att det varit enkelt att sälja in lösningar på problem som ännu inte erkänns/uppfattas fullt ut.

Var och en av våra delägare har sina egna skäl till att vara med, och för många handlar det mest om ett slags magkänsla om att betesdjur i landskapet är något väldigt bra.

För min personliga del är den obehagliga sanningen att jag egentligen inte bryr mig särskilt mycket om världens kriser. Inte i förhållande till chanserna att själv få framträda i en positiv, och helst glänsande dager. Det som skiljer mig från andra är att jag hittat möjligheten att få glänsa i egenskap av pionjär inom lokal utveckling och lokal ekonomi. Att jag blir ombedd att skriva den här artikeln kompenserar ju det faktum att jag inte har pengar till en blank bil.

Jag tror alltsåatt vi människor är mindre komplicerade än vi oftast föreställer oss. Vi har t.ex. den praktiska egenskapen att gärna härma dem som förefaller veta vad de gör. Skulle det visa sig vara fel så är vi ju åtminstone inte ensamma. Ekonomiskt är vi därför sällan ute efter den mest lönsamma eller effektiva lösningen, utan vi väljer i första hand det som förefaller vara minst riskabelt och mest socialt givande.

Den räntefria JAK-banken har gjort det möjligt för människor att stödspara till förmån för Fjällbetes investering i nya fårhus. Ett enkelt sätt att stödja ett bra initiativ. Men hellre än att riskfritt stödspara 100 kr via en flummig bank så valde fler människor att riskera 10000 kr som insatskapital direkt i Fjällbete.

Förnuftsmässigt är det inte svårt att begripa det geniala med räntefri bankverksamhet och den så kallade stödsparmodellen, men denna insikt släpps inte innanför rädslans murar. Inte med mindre än att man redan valt sin tillhörighet bland dem som ”är relativt vänster och tämligen långhåriga”. En grupp som å sin sida aldrig skulle våga ta ställning för att pengar som riskeras också måste tillåtas växa (om verksamheten man investerat i faktiskt blir framgångsrik).

Vi människor väljer alltså bort vår egen tankeförmåga och anpassar oss fullt ut till den omgivning vi vill tillhöra.

Därför har vi just nu en förvånansvärt trög utveckling av den lokala ekonomin i Sverige, trots att denna erbjuder så många och uppenbart goda lösningar på vår tids största problem och utmaningar.

När människor här i Åres Gröna Dalar kommer i kontakt med företaget Fjällbete så brukar de omedelbart välja en positiv attityd och bestämma sig för att det här rentav är något ”jättebra”. De gör det mest med hjälp av magen. Och de gör det eftersom de inte i förstone kan upptäcka något hotfullt som av omgivningens grupptryck kräver en negativ respons.

Deras varningssystem kan inte upptäcka något farligt med en massa får som betar i en fjällsluttning, eller med en vision som säger att vi ska odla och förädla mer mat i våra unika och fjällnära ekosystem. När deras barn kommer hem från skolan och berättar att de använt Fjällbetes vardagsmiljö som sitt ”klassrum” och t.ex. fått hålla det varma hjärtat från ett nyslaktat får i sina händer, så kliver de också i fällan och tycker Fjällbete är något jättebra.

Några av dem väljer därefter att flytta 10000 kr av sina sparpengar till Fjällbete och gör därutöver vad de kan som ambassadörer för att hjälpa företaget utvecklas.

Men när Fjällbete sedan arrangerar sin årliga konferens ”Äntligen Utför”, och när vi påstår att den stabila ekonomiska tillväxtens tidsepok tog slut 2008, då börjar somliga skruva på sig och flacka lite med blicken för att försöka bedöma vad omgivningen tycker om det här?

Men Fjällbete har dem ju redan i fällan! För det ska mycket till innan vi människor erkänner att det där som vi redan har kategoriserat som ”positivt” och ”bra”, i själva verket är något suspekt och rent av dåligt.

Resultatet blir en ganska spännande process där många hundra människor häromkring nu är påväg att förståFjällbetes verksamhet påett lite djupare plan. Samtidigt som de gamla sanningarna om vårt framgångsrika samhälle gått i väggen alltsedan sommaren 2008.

Framöver kommer vi att upptäcka hur vi låtit politiken begränsa sig till en meningslös debatt om blandningsförhållandet mellan kapitalism och planekonomi. Två likartade ideologier som blomstrat i denna ”den centralorganiserade ansvarslöshetens tidevarv”. Frodat med generöst ökande flöden av energi/naturresurser som hitills lyckats dölja det ständigt sjunkande utbytet av livskvalitet per ”kg använd natur”.

När tillräckligt många människor gjort och erkänt denna insikt – ja, då skaffar vi oss också politiker som lagstiftar fram en fungerande marknadsekonomi där miljömässiga och sociala kostnader/risktaganden internaliseras i alla produktpriser. Och som reformerar våra ekonomiska/monetära system till något som premierar resurseffektivitet och livskvalitet. Sedan kan vi lugnt ta oss an mänsklighetens utmaningar rustade med funktionella verktyg.

Men vi har ju redan fått en omställningsrörelse? Klimathotet har väl gett nya krafter till den gamla miljörörelsen, så äntligen är vi väl nu på rätt väg?

Ja visst är det roligt att se hur snabbt Transition Sweden växer fram, och visst försöker även jag delta sågott jag kan. Men jag är frustrerad över varför vi inte tycks vilja bestämma vår egen agenda. Det är fortfarande många som tror att en ”elit” kommer att fungera som något slags ledare för det övriga folket, när det ju i själva verket är precis tvärtom. Vi kommer aldrig få uppleva den dag när insiktsfulla ledare i världen banar vägen för starka lokala ekonomier (som i sin tur ger oss den resurseffektiva ekonomi som är förutsättningen för vår överlevnad).

Däremot kommer våra så kallade ledare att bekräftade lokala ekonomiernas genombrott den dagen vi vanliga människor i handling har bevisat deras duglighet och därmed skapat den nödvändiga opinionen. Och vi ska nog inte inbilla oss annat än att den resan blir en lång och ganska så brant uppförsbacke.

Vi slösar alltsåmed energi både bokstavligt och bildligt när vi nu lurar oss själva att vi skulle behöva investera tungt i ytterligare energikällor innan vi först lyckats halvera den nuvarande energianvändningen åtminstone två gånger. Något som alltså förutsätter en vitaliserande krympning av ekonomin i rika länder som Sverige.

Vi lurar oss själva när vi tror att de politiskt ansvariga som vi tillsatt – och som administrerat fram den situation vi nu befinner oss i, besitter vare sig förmåga eller mandat att åstadkomma någonting vettigt vid toppmöten som senast i Köpenhamn.

Det är ungefär som om vi människor med lövruskor och våta säckar i händerna står stilla och lyssnar påbrandchefens långa och flammande tal om modernare teknik för eldsläckning, alltmedan elden börjar fåordentligt fäste i det torra gräset kring våra fötter.

Dags att lämna de politiska manifestens tidevarv bakom oss och istället bara använda alla de någorlunda lagliga och möjliga utrymmen vi kan hitta för att hålla oss själva och våra barn vid god hälsa sålänge som möjligt.

Det vill säga att vi ska göra som vi brukar. Bara med den viktiga skillnaden att de flesta av förutsättningarna radikalt förändras till förmån för allt mer lokalekonomiskt tänkande.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Internet nära oss

Det ter sig svindlande, ändå helt naturligt. Vi kopplar in en sladd i väggen och på några sekunder hämtar vi en hemsida från en serverhall i USA, inleder en chattkonversation med vän i Australien och beställer en t-shirt från en butik i Tokyo. Vi hinner inte dricka första koppen kaffe på morgonen innan datorn har skickat små meddelanden ett par varv runt jordklotet utan att vi har behövt röra oss längre än ett par meter i lägenheten. Men sällan ställer vi oss frågan hur denna blixtsnabba infrastruktur egentligen fungerar, inte heller på vems villkor den tar oss till näts med en svindlande hastighet. Vem är det egentligen som bestämmer över en infrastruktur som utan att blinka hoppar mellan länder; ja till och med mellan kontinenter och ibland upp genom en satellit i rymden och ned igen?

Fria Tidningen

Freedom box

Freedom box-projektets mål är att låta användare återta kontrollen över internet från stater, företag och leverantörer. Genom att samla existerande teknik i ett lättanvänt och billigt format ska detta bli verklighet.

Fria Tidningen

Nördfeministisk kraftsamling

På internet, liksom utanför, finns det grupper som samlar tjejer och jämlikhetskämpar med liknande intressen. Ur ett fri programvaruperspektiv vill jag lyfta fram några stycken, för att visa att de finns och verkar för en friare och mer jämställd fri programvaruvärld.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu