Internationell kampanj mot israelisk ”apartheid”
Den årliga solidaritetskampanj som går under namnet Israeli apartheid week pågår just nu på 40 universitet världen över. Vid Al-Aqsauniversitetet i Gaza argumenterar professor Haidar Eid för att den israeliska ockupationen bör ses som en religiöst definierad apartheidpolitik och också bemötas med samma internationella sanktioner som den sydafrikanska regimen.
– Vår kampanj bygger på samma modell som den folkrörelse som tvingade fram förändring i det sydafrikanska apartheidsystemet. Vi är inte en politisk rörelse i den meningen att vi argumenterar för en självständig palestinsk stat, utan vi ställer krav på demokratiska rättigheter och kräver att internationell rätt efterföljs av Israel, säger Haidar Eid.
Apartheidveckan har, sedan den initierades för sex år sedan av universitetet i Toronto, vuxit till en världsomspännande solidaritetsrörelse. Även om israeliska kritiker kallar kampanjen för en antisemitisk konspiration har jämförelsen mellan det sionistiska projektet och Sydafrikas apartheidregim vunnit visst stöd i FN:s människorättsråd.
År 2007 presenterade FN-sändebudet John Dugard en rapport där ockupationen av det palestinska territoriet sägs bära apartheidlika drag. I rapporten listas bland annat rivningar av palestinska hus, ljudbangar orsakade av överflygningar med stridsflygplan över palestinskt territorium och judiska bosättares specialrättigheter på Västbanken.
– Kan det på allvar förnekas att syftet med sådana åtgärder är att etablera och upprätthålla dominansen av en rasgrupp (judar) över en annan rasgrupp (palestinier) och systematiskt förtrycka dem? frågade Dugard i samband med att rapporten lades fram.
För Haidar Eid, som själv sitter innanför murarna till vad han kallar ”världens största fängelse”, Gaza, framstår tecknen på att det rör sig om apartheid, i betydelsen separation, som allt annat än subtila.
– Israel har ingen konstitution utan definierar sig som en judisk stat och behandlar därmed palestinierna som andra klassens medborgare. Internationell rätt, däribland flyktingars rätt till återvändande, förnekas ständigt av Israel och Västbankens bosättningar samt blockaden av Gaza är tydliga exempel på kolonialism, säger han.
Även om det går att finna likheter mellan Palestina i dag och Sydafrika under apartheidregimen ligger kampanjens fokus främst på att vinna folkligt stöd för en handels- och investeringsbojkott. Haidar Eid är mycket positiv till den respons kampanjen hittills fått.
– Vi har sett flera positiva exempel under de senaste åren. Under Gazamassakern initierades flera akademiska och kulturella bojkotter. Studenter världen över tryckte på för sanktioner och artister valde att ställa in turnéer i Israel.
Han nämner också Veolias önskan om att dra sig ur spårvägsbygget i Östra Jerusalem sedan de förlorat flera viktiga kontrakt och norska pensionsfondens beslut att dra tillbaka sina investeringar i byggföretaget Elbit Systems, sedan företagets medverkan i uppförandet av separationsbarriären uppmärksammats.
I år är första året som Al-Aqsauniversitetet i Gaza deltar i Apartheidveckan. Deltagandet består främst i debatter via videokonferenser sedan Gazabornas möjlighet att själva bojkotta israeliska produkter begränsas av blockaden.
– Visst försöker vi få folk att välja bort israeliska produkter, men någon total bojkott är inte möjlig. Vi får in förnödenheter via tunnlarna till Egypten, men blockaden gör oss totalt beroende av israeliska produkter.
Blockaden av Gaza är inne på sin tusende dag och Haidar Eid tror inte längre att vare sig EU eller Europa menar allvar med att få ett slut på belägringen. Istället ser han det internationella samfundets tysta medgivande som ett godkännande av apartheidstrukturen.
Sedan Israels premiärminister Benyamin Netanyahu och palestiniernas president Mahmoud Abbas i förra veckan ställt sig positiva till att inleda indirekta fredsförhandlingar under amerikansk medling hoppas bedömare få fart på en stagnerad fredsprocess. Men Haidar Eid anser att tvåstatslösningen urholkats.
– Processen rentvår Israel från de brott som begicks under invasionen av Gaza. I fredsförhandlingar behandlas Israel och Palestina som två jämbördiga parter som försöker nå en fredlig lösning, medan ockupationen tillåts fortgå.
Genom bojkottrörelsen hoppas Haidar Eid att en alternativ lösning ska ta form, nämligen en sekulär demokratisk stat, där medborgerliga rättigheter inbegriper alla oavsett etnisk eller religiös tillhörighet och där de internationella lagar som den israeliska staten en gång föddes ur också respekteras.



















Kommentarer:
"Gazamassakern" innebar att
"Gazamassakern" innebar att Israel efter ca 10000 raketer/granater, varav ca 40 raketer om dagen efter det att Hamas vägrade förlänga vapenstilleståndet, försvarade sig på det mest humanitärt tänkbara sättet enligt en expert på stadskrigsföring i Irak och Afghanistan, Colonel Kemp (Googla), som också sade detta inför FN då Goldstonerapporten diskuterades.
EFTER kriget har Hamas och underhuggare sänt nästan en raket/granat per dag in i Israel, varenda raket ett folkrättsbrott, Hamas har importerat raketer som når Tel Aviv utan att FN eller EU sagt/gjort ett dyft.
Varenda israel lämnade Gaza för snart 5 år sedan, gav mer än 3000 toppmoderna växthus i present, hade förberett exportvägarna, hade lovat ställa i ordning flygplats, utvidga hamn, Gaza har också gasfyndigheter värda minst $4 miljarder. Slutar de med terror är det bara att använda.
Hela denna rappakaljan hjälper inte en enda arab, det är enbart ren och skär antisemitism.
.
Tack för att du läser och
Tack för att du läser och lämnar kommentarer.
Jag är helt säker på att både du och våra övriga läsare vet
att Richard Kemps beskrivning av militärangreppet mot Gaza omges av flera
bestridande rapporter. Överste Kemps cyniska förklaring: att det är just såhär
som krigföring går till säger mycket om krig, men desto mindre om humanitet. Den
som är intresserad av humanitär rätt kan med fördel vända sig till källor som ICRC,
Amnesty International eller Human Rights Watch.
Raketbeskjutningen är mycket
riktigt ett folkrättsbrott, men jag hoppas att du inte menar att ett brott bäst
jämnas ut med ett par andra.
Raketbeskjutningen upphörde inte med militärangreppet mot
Gaza och civilbefolkningen i Sderot har inte fått sin säkerhet garanterad. Blockaden
av Gaza är att betrakta som en kollektiv bestraffning, vilken försatt civilbefolkningen
i en humanitär katastrof och när det gäller dess syfte, att försvaga Hamas, så
fungerar den kontraproduktivt.
Tillbakadragande av bosättningar från Gaza innebär inte att
Israel inte längre är en ockupationsmakt, med skyldighet att sörja för den
palestinska befolkningen. Israel kontrollerar gränser, luftrum och
territoriella vatten.
Det är intressant att du nämner just naturgasfyndet utanför
Gazas kust. Ett tydligare exempel på hur Israel stryper Palestinas ekonomi går
knappast att få fram. Gasen är en naturtillgång som förvaltas av Palestine
Investment Fund och British Gas Group, vilka är fria från alla terrorstämplar.
Lovisa Farrow
Skriv ny kommentar