Med sopor som livsnödvändighet | Fria.Nu
Fria Tidningen

Med sopor som livsnödvändighet

Den 19 mars slår Medelhavsmuseet i Stockholm upp portarna till Waste collection som lyfter fram Kairos sophämtare, zabbaleen. Olof Löf har gjort utställningen som en del av sitt mastersprojekt på Konstfacks curatorlinje.

– Jag vill få folk att öppna ögonen för hur sopsorteringen går till i andra delar av världen. Vi i väst är så vana vid att en industri tar hand om och bränner allt vårt skräp. Kanske kan vi lära oss något av dem, säger han.

 

Zabbaleen har i flera årtionden återvunnit sopor i Kairo. Tidigare använde sopsamlarna grisar som åt upp det organiska avfallet. Grisarna var en viktig länk i återvinningskedjan. Men inför hotet om en svininfluensaepidemi i fjol lät regeringen slakta Egyptens alla grisar.

Varje dag anländer 3500 ton sopor till stadsdelen Manshivet Nasr i Kairo. Där tas soporna omhand och återvinns av zabbaleens olika mikroföretag.

Sammanlagt sysselsätter denna återvinningsproduktion bara i Manshivet Nasr över 40 000 personer och i hela Kairo omkring 300000 personer.

– I Kairo ser man inte soporna som skräp utan som en resurs. Zabbaleen är bland de bästa i världen på återvinning, bland annat använder man soporna till biogas, säger Olof Löf som under två månader vistades i Manshivet Nasr och tog del av soparbetarnas vardag.

 

En stor del av Kairos zabbaleen tillhör Egyptens kristna minoritet. I dag bor de i tegelhus i anslutning till området där skräpet tas tillvara. Regeringen vill nu separera bostäderna från arbetsplatsen för att minska risken för arbetsrelaterad ohälsa.

 

Vad har zabbaleen för status i det egyptiska samhället, om man jämför med soparbetare i andra länder?

– Att arbeta med skräp har väl aldrig varit ett statusyrke, men i Egypten ser man i alla fall skräpet som en råvara och resurs.

Waste collection drar också paralleller mellan skräp i dagens Kairo och arkeologiska fynd från betydligt äldre sophögar i samma stad.

– Förr var det gamla krukskärvor som berättade om den historiska vardagen, men det avfall vi lämnar efter oss i dag kommer också att bli historia. Om tusen år kanske dagens skräp blir arkeologiska fynd som säger något om vårt samhälle.

 

Olof Löf vill också belysa att skräp kan vara såväl dekorativt som användbart. Förutom dokumenterande foto och film ger utställningen exempel på hur skräp kan bli både konst och design.

Att använda återvunnet material är numera en ganska vedertagen metod i designvärlden och flera svenska konstnärer deltar i utställningen, med allt från soffbord tillverkade av gamla tvättunnor och golv av återvunna bildäck till lampor gjorda av godispapper.

 

 

Annons

Rekommenderade artiklar

Skriver in kvinnorna i teaterhistorien

Det är något i vår historieskrivning som inte stämmer. Om och om igen sätts pjäser av Shakespeare, Tjechov, Lorca, Brecht och Norén upp. Stora klassiker av stora män. Men var är kvinnorna?

Fria Tidningen

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

Hon besjunger livet i utkanterna

I Händelsehorisonten skildras ett samhälle som på många sätt inte alls är olikt vårt, ett samhälle som har förvisat en grupp människor till Utkanterna.

Fria Tidningen

© 2018 Fria.Nu