Under rusningstiden i torsdags morse befann sig Niklas Lundengård på Uppsala centralstation för att

Under rusningstiden i torsdags morse befann sig Niklas Lundengård på Uppsala centralstation för att manifestera sin rätt att söka jobb utan att göra avkall på sin personlighet. Tillsammans med ett 400 liter stort gräddfilspaket och sin maskot mötte han morgonstressade tågresenärer med sitt budskap: ”Ge Niklas en gräddfil in på arbetsmarknaden”. Syftet med kampanjen är att profilera sig mot arbetsköpare och samtidigt belysa de fördomar som finns mot unga människors förmåga i arbetslivet.

Niklas Lundengård är nöjd med morgonens kampanj. 700 visitkort delades ut till förbipasserande resenärer och ett 20-tal personer tog sig tid att skaffa sig lite information om kampanjen.

– Själva idén med att jobba mot pendlare är att man kan visualisera problematiken på ett snabbt sätt. Många tyckte att idén om att profilera sig själv till arbetsgivare är väldigt bra.

På sin blogg kastar han om rollerna och sätter den arbetssökande i beslutsfattarrollen. Här är det arbetstagaren som ställer krav på jobbet och arbetsköparen istället för tvärtom, och även om både kampanjen och bloggen är humoristiska och galna inslag så är grundbudskapet viktigt och tankeväckande.

Niklas Lundengård är välutbildad och driftig, han har två examina bakom sig, skriver en d-uppsats i kommunikation och jobbar extra i en matvaruaffär. Ändå menar han att den äldre generationens fördomar är ett hinder i jakten på drömjobbet.

– Det tar bara några sekunder att bilda sig en uppfattning om någon annan människa och utifrån det blir vi dömda och placerade i ett fack. På mitt nuvarande jobb får jag ständigt kommentarer om mitt hår och uppmaningen att jag ska klippa mig.

Niklas Lundengård har en bakgrund inom det socialdemokratiska partiet och berättar om förvåningen som hans politiska kolleger uttrycker över hans vältalighet i talarstolen. Men det är hans mamma som får stå som symbol för 50-talistgenerationen, eller snarare för konservatismen, sedan hon sa till sin son att han skulle klippa sig och skaffa ett jobb.

– Många från den generationen möter mig med skepsis. Jag har ett ledigt sätt att vara och mitt hår är bara en symbol för min person.

Han tänker alltså inte klippa sig och inte heller köpa en dyr kostym för att passa in i en viss klädkod, utan försöker hitta en arbetsplats där han kan få vara den han är. Drömjobbet finns inom reklambranschen, gärna som projektledare på en byrå som arbetar med kreativ marknadsföring för att nå ut.

– Det här som jag gör är en kampanj men också ett experiment på hur man kan använda olika medier för att få fram ett budskap.

Niklas poängterar att det inte bara är den äldre generationen som är konservativ och fördomsfull utan att det finns hos oss alla på olika sätt.

– Det finns en oförståelse för varandras situation. Många äldre tycker att unga människor är slöa och dåliga på att ta egna initiativ.

Vad krävs för att människor ska titta bakom frisyren?

– Vi måste skapa en diskussion om vad som är viktigt egentligen. Vi måste bli bättre på att förstå och acceptera varandra.b