Konsumera dig lycklig

Annie Leonard ägnade tio år åt att undersöka konsumtionssamhället, och presenterar vad hon kommit fram till i The Story of Stuff – en mycket pedagogisk film om hur vår konsumtion av prylar påverkar miljö och människor (finns att se på www.storyofstuff.com). Hon drar där en koppling mellan den minskade lyckan och konsumtionssamhällets födelse. En artikel som citeras är den av ekonomen Victor Lebow från 1955 där han beskriver situationen. Han skrev bland annat att
eftersom det finns en sådan enorm produktionsapparat kräver den ”att vi förvandlar köpandet och säljandet av varor till ritualer, att vi söker vår andliga tillfredsställelse, tillfredsställandet av vårt ego, i konsumtionen”. Känns detta igen?

På 1950-talet började man även öppet i tidskrifter diskutera hur man skulle kunna göra så att varorna går sönder så fort som möjligt, men med bibehållet kundförtroende. En liknande företeelse känner vi igen i modet. Genom att med jämna mellanrum ändra en produkts utseende kan man göra så att folk ser att man inte har handlat sin produkt den senaste tiden. Då är man en dålig människa som borde skämmas för att man inte bidrar till samhällets väl. Här används gruppsykologi på ett effektivt sätt. Allt för att öka konsumtionen.
Att man har haft framgång råder det inga tvivel om. Genomsnitts-svensken bombarderas av cirka 3 000 reklambudskap varje dag, som säger att man suger men att det går att lösa genom att köpa den här produkten. Av de saker som köps i USA är det enligt The Story of Stuff bara en procent som fortfarande används efter sex månader, antagligen är Sverige i dagsläget inte långt efter. Är det här ett hållbart samhälle? Är det ett samhälle vi vill leva i? Hur skulle vi kunna göra istället?
Varför inte dra ner på produktionen? Fyradagarsvecka är redan någonting som på grund av krisen införs på en del arbetsplatser. Antagligen skulle det räcka med så lite som två dagars arbetsvecka för att producera det vi behöver för ett normalt liv utan utsvävningar. Och om vi slutar konsumera mer än vi behöver hamnar vi i balans med naturen på samma sätt som celler i en frisk kropp, istället för den cancerliknande verkan vi nu har.

Forskningen visar dessutom att vi inte blir lyckliga av saker, snarare tvärtom. Däremot blir vi lyckliga av att hjälpa andra. Tänk om reklambudskapen uppmuntrade alla till ett sådant beteende istället? Vi skulle då kunna lägga den nyvunna fritiden på att lära oss att tillfredsställa vår egoism, inte genom att konsumera, utan genom att hjälpa andra till den grad som vi nu hjälper oss själva. Det vore att använda samhällets tryck för att komma i harmoni och balans, såväl i relationerna mellan människor som med naturen, samt maximera lyckan genom att tillgodose varandras önskningar. Kanske skulle vi då även stöta på lite andlig tillfredsställelse.