Vajande dokumentär om regnskogen

Detta gör han genom att först besöka sin gamla klasslärare samt den kvinna som via organisationen ”Regnskogens barn” tog emot pengarna, för att sedan resa till Costa Rica på jakt efter ”sin skog”, som han kallar den.

Ämnet är ytterst brännande och känns speciellt viktigt att belysa nu; vi lever med en myriad av insamlingsprojekt, välgörenhetsgalor, värvare på gatan etcetera, och i de flesta fall har vi ingen möjlighet att själva kontrollera vart pengarna går. Vi står också inför ett reellt miljöhot som inte kommer att lösas om inte vi ändrar på vår inställning till den egna planeten. Således är ”Jag köpte en regnskog” ett viktigt inlägg i en debatt som vi inte har råd att inte ha.

Rent filmatiskt däremot har dokumentären tydliga brister. Det största problemet ligger i narrationen som kännetecknas av en naivitet som hela tiden gränsar till okunnighet. Det känns som om Andrén i sitt berättande plötsligt är åtta år igen och förundras över att det kan finnas krokodiler i floden och att många av de mediciner som används kommer från regnskogen – ett grepp som skär sig då man ser honom, fullt vuxen, vandra runt bland skövlad skog och förtvivlad urbefolkning. Ju mer man ser desto mindre relevant känns just Jacob Andréns regnskogsplätt, problemet är så mycket större än så och det är nästan så att man längtar efter ett dokumentärt epos där de elaka skogsskövlarna ställs inför rätta och den misshandlade regnskogen till sist får upprättelse och fredas för evigt.

Andrén träffar under sin resa ett flertal människor vars liv mer eller mindre frivilligt präglas av kampen för regnskogen och det är dessa människor som slutligen bär upp dokumentären och gör den till något mer än naivt navelskåderi. Särskilt mötet med Daniel Janzen känns givande. Janzen är en man som ägnat sig liv åt att köpa upp mark där skogen har skövlats för att sedan låta den återhämta sig ifred. Det är eldsjälar som dessa som får en del av ens cynism att smälta bort och någonstans där längst inne känner man att ja, kanske det är så att de där slantarna som stoppades ner i en bössa faktiskt gör en skillnad någonstans i världen.

Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration