Fria Tidningen

”Det är en kämpa eller dö-situation”

Rana Sikander, mångårig fackaktivist med rötter i Pakistans arbetarkamp vill prata om ett Pakistan bortom den gängse mediebilden av bombdåd, krig och fundamentalism. FRIA träffade honom för ett samtal om arbetarrörelsen i Pakistan och hur han ser på framtiden för vänstern.

Rana Sikander från Pakistan Trade Union Defence Campaign (PTUDC) besökte för en tid sedan Stockholm. Från sitt hem i Belgien ansvarar han för PTUDC:s arbete i Europa och reser ofta till Pakistan för att delta i arbetarrörelsen där. Han är även engagerad i trotskistiska The Struggle, som verkar inom det styrande Pakistan People’s Party, PPP. Det är en mörk bild Rana målar upp när han ska beskriva situationen för arbetare i sitt hemland.

– Det ser inte bra ut, säger Rana Sikander uppgivet. De har minimilöner och de flesta tillhör inget fackförbund. Många är daglönare och jobbar på gatorna säljandes frukt och andra saker. Inkomsterna är låga och priserna ökar hela tiden. I Pakistan tvingas människor att sälja sina barn, vi har mödrar som hoppar ner i floden tillsammans med sina barn för att ta livet av sig. Vi vill se ett slut på allt det här.

Hur är arbetarklassen sammansatt?

– Det är väldigt svårt, det största delen av arbetarklassen är bönder som bor långt borta. Vi försöker, och lyckas till viss del, ena alla arbetare.

Hur når ni ut till arbetare i den informella sektorn och ute i landet?

– Vi går ut i kamp. PTUDC och aktivisterna i The Struggle finns överallt i Pakistan och våra kamrater går ut och möter de här arbetarna, vi bygger upp en representation. Men det tar tid, det är ingen lätt uppgift. Om godsherren får reda på det dödar de dig på en gång, de vill inte ha sånt.

Det är med andra ord ingen lätt uppgift som arbetarrörelsen och de progressiva krafterna i Pakistan står inför. Ändå finns det flera ljuspunkter och Rana Sikander är övertygad om att dessa kommer att växa.

– Jag kan ge dig ett exempel. För ett par månader sedan hade vi en väldigt stor generalstrejk mot det hollänska storbolaget Unilever i Sadikabad och vi fick stöd av kamrater i Tyskland, Holland och Sverige. Det skrevs om det i europeiska tidningar eftersom Unilever finns överallt. Strejken fick de att aldrig sparka några mer arbetare vid fabriken. De jobbar kvar där fortfarande.

– Andra segrar den senaste tiden har varit telekommunikationsarbetarnas, arbetarna på Karachi Steel mill, hamnarbetarna i Karachi och Postarbetarfacket i Baluchistan.

Skulle du säga att arbetarrörelsen i Pakistan är på frammarsch?

– Ja , Pakistans arbetarklass inser att om de inte kämpar så dör de. Det är en kämpa eller dö situation och därför kämpar de.

I ett fattigt land som Pakistan ställs arbetarrörelsen inför särskilda utmaningar. PTUDC driver kampanjer mot såväl barnarbete och tvångsarbete och får för det motta hot och trakasserier från både staten och fundamentalister. Han berättar om hur polisen stod passiv när aktivister från ett religiöst parti gick till attack mot ett läger mot tvångsarbete i Lahore. En annan fråga är kvinnors ställning i samhället och på arbetsmarknaden. För Rana Sikander är det en viktig fråga.

– Det är den största frågan eftersom de flesta kvinnor bor på landsbygden och är daglönare. Vi anser att män och kvinnor har lika rättigheter och vi kämpar för det. I Pakistan är det största problemet för anställda kvinnor att de har familjeproblem och lever under ett annat tryck. Så det är svårt att jobba med kvinnor i länder som Pakistan och Afghanistan. Men vi har många kamrater från varje sektor av Pakistan, vi har till exempel ett lärarförbund med i PTUDC och i Lahore finns det kontorsanställda kvinnor som vi försöker skapa ett förbund med.

Utöver rent fysiska hot mot landets arbetaraktivister pekar Rana Sikander ut korruptionen och privatiseringar som de största hotet mot arbetarrörelsen.

– Privatisering är det största hotet. Jag ger dig ett exempel från när Musharraf var president och hans son och dennes vän ville köpa Pakistan Steel Mills. Man sa okej och en auktion hölls. Tre personer: Musharrafs son, köparen och styrelseordföranden i Pakistans Steel Mills, satt där och på en halvtimme var det sålt. Liknande saker händer varje dag.

Pervez Musharraf störtades i en folklig revolt 2008 och numera styr en folkvald regering under Pakistan People’s Party. Rana Sikander ger inte mycket för den nya regeringen och hur den hanterat korruptionen.

– Jag tycker att det här är den mest korrupta regering i PPP:s historia. De säljer allting. Premiärminister Zardari är den rikaste personen i Pakistan, han vet inte ens hur mycket pengar han har. Korruptionen ökar fortfarande.

Även förväntningarna på att den nya folkvalda regeringen under PPP och premiärminister Asif Ali Zardari skulle få slut på kriget mot talibanerna har kommit på skam. Rana Sikander finner inga tillräckligt starka ord för att beskriva vad det inneburit för vanligt folk i Pakistan.

– Det är fruktansvärt, säger han med eftertryck. Värre än fruktansvärt egentligen, men jag kan inte hitta något tillräckligt starkt ord. Vanliga arbetande människor tvingas lämna sina hem den här vintern och lever i läger nära Peshawar. Om du såg deras situation, det är för jävligt och det är väldigt kallt i det området i Pakistan. Och de ger dem inte ens de mest grundläggande förnödenheter.

Hur är det att kämpa för socialism under de här förhållandena?

– Jag tror att det finns mer hopp än förut. Människor inser vilka som är deras fiender, innan visste de inte det. Efter 11 september förstår den vanliga arbetarklasskillen i Pakistan vad som pågår och att det är slut på oss om vi inte håller ihop.

Slutligen, hur ser framtiden ut för vänstern i Pakistan?

– Väldigt bra, säger Rana Sikander lågmält. För varje dag blir vi starkare och mer folk förenar sig med oss. Det jag ser här i dag är att kampen fortsätter, även i Europa och Sverige. De här två dagarna i Stockholm har stärkt mig. Vi kommer att segra.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Jordbruksverkets inblandning väcker kritik

Intervju

Efter det stora intresset för Reko-ringar har Jordbruksverket satsat på ett projekt som ska stödja etableringen av nya ringar. Men initiativet välkomnas inte av alla.

Fria Tidningen

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Stockholms Fria

”Adoption är en kolonial praktik”

Intervju

Maria Fredriksson tycker adoption från fattiga länder är ett problem. Men som adopterad själv är det svårt att få gehör för sin kritik, menar hon.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu