Filmer som synliggör en annan verklighet | Fria.Nu
Göteborgs Fria

Filmer som synliggör en annan verklighet

Mer än 20 hbt-filmer visas på filmfestivalen, flera av dem under denna helg.
   – Det är ett tema som publiken vill ha. Det märker vi på alla som ringer och hör av sig, säger Andreas Degerhammar, programkoordinator.


Hbt-temat på Göteborg International Film Festival samlar vitt skilda filmer med ett gemensamt – de skildrar en kärlek som inte är traditionellt heterosexuell. Här ingår nio filmer med allt från kinesiskt triangeldrama, lesbisk variant av Spring Lola och transsexuella i Pakistan.
Den som har lusläst programmet märker dock att utöver det finns det fler filmer i programmet som är hbt, queer eller normkritiska. En film som definitivt hör till dessa är den indiska filmen Natarang som handlar om Guna, en fattig egendomslös arbetare som förlorar jobbet. Istället bestämmer han sig för att försörja sig som teateraktör. Men när ingen av hans manliga skådespelare vill spela den kvinnliga rollen, blir han själv tvungen att göra det – något han gör så bra att det skapar tvivel kring hans maskulinitet. Denna film finns i sektionen Beyond Bollywood. Och i sektionen
The Ingmar Bergman International Debut Award återfinns en spännande filmatiseringen av den homosexuelle författaren Christopher Isherwoods nyckel- roman En enda man från 1964. En roman som brukar kalls ”den första frigjorda gayromanen”. Den handlar om den kylige, korrekte universitetsprofessorn George (Colin Firth) som förbereder sin sista dag i livet. Han har planerat att ta sitt liv efter åratal av sorg över förlusten av livspartnern Jim. För regin står stjärndesignern Tom Ford.
Kaj Heino, ordförande för RFSL, har läst programmet noggrant och verkar relativt nöjd med vad han hittat.
– Jag räknade till minst 22 filmer totalt som på något sätt är queera, det blir fem procent av totala antalet filmer, vilket är ok, säger Kaj Heino.
Han tycker att det är lite märkligt att det finns många fler hbt-filmer än de som hittas under den sektionen.
– I värsta fall missar folk bra hbt-film. Men det är ju mest en organisatorisk fråga. Men tror man att det bara är nio filmer totalt som tar upp hbt så blir man lurad, säger Kaj Heino.
Film är ett av de bästa sätten att belysa hbt-frågor tycker Kaj Heino.
– Det handlar om synliggörande. Filmen visar upp en bit av verkligheten utan att det för den sakens skull måste vara helt politiskt korrekt. I en debatt tillexempel blir det politiskt så fort jag säger något, funderar han.

Filmfestivalens digra program innehåller många teman. Att bunta ihop hbt-filmer till ett tema och på detta vis
accentuera att människorna i dessa filmer tillhör en specifik grupp är typiskt för ett vi-och-dem-tänkande.
Kaj Heino anser att man kan ifrågasätta valet att göra de här filmerna till ett tema.
– Det är ingen egen genre på något sätt. Men jag väljer alltid att tolka allting positivt, jag är glad att festivalen tar temat på allvar och vill visa upp våra liv och vår vardag. Sen kan man ju klaga på att nu har man gjort oss till en speciell grupp människor igen, men jag vill inte tolka det så, säger Kaj Heino.
Redan för tre år sedan hade festivalen en sektion med hbt-filmer, då under vinjetten Love Actually. Det var en lyckad satsning och Andreas Degerhammar, programkoordinator, som är en av dem som valt filmer till festivalen, tycker sig märka ett sug efter den här typen av filmer.
– Det är ett tema publiken vill ha. Det märker vi tydligt på alla som ringer och hör av sig. Det är heller inte svårt att hitta bra filmer som passar in. Varje år åker vi på tre filmfestivaler som riktar in sig på just det området, säger han.
Degerhammar tycker att det är motiverat att dela in hbt-filmer i en egen sektion.
– Det ser vi som en tjänst till publiken, det blir lättare att hitta helt enkelt. Andra teman, som filmer från ett specifikt land, är ju också väldigt brett och samlar alla typer av film, med ett gemensamt, att de kommer från samma land.

Trots att det verkar funka väl med hbt-filmer på festivaler är det fortfarande relativt sällsynt att de tar sig in på kommersiella biografer.
– Det lever kvar att det inte är kommersiellt gångbart. Men visst börjar det sippra in, Milk och Brokeback Mountain är ju ett par exempel, säger Andreas Degerhammar.

Fakta: 

<h2><strong>Helgens hbt-filmer </strong><br><strong>Ander</strong> av Roberto Castón<br><strong>A woman's way</strong> av Panos H. Koutras<br><strong>Hymn to love </strong>av Stefano Consiglio<br><strong>And then came Lola</strong> av Megan Siler och Ellen Seidler<br><strong>To die like a man </strong>av Joao Pedro Rodrigues</h2>

Annons

Rekommenderade artiklar

Musikalvrål från vänsterns djup

Musikalfilmen Folkbildningsterror har kallats ett feministiskt uppvaknande bortom graven. Regissören Antiffa beskriver processen.

Göteborgs Fria

© 2020 Fria.Nu