Sökandet efter det goda livet
Ganska nyligen gav förlaget Modernista ut Anteckningar från kriget, en volym om fyra anteckningsböcker skrivna 1943-49 som hittades efter Marguerite Duras död 1996. Bland annat kan man där ta del av skisser till scener ur det som skulle komma att bli Duras fjärde roman, nämligen Sjömannen från Gibraltar från 1952. Nu finns den tidigare oöversatta boken på svenska i översättning av Ulla Bruncrona.
Litteratur
Sjömannen från Gibraltar Författare Marguerite Duras Översättning Ulla Bruncrona Förlag Albert Bonniers
I centrum för berättelsen står en man som under en semester i Italien kommer underfund med att allt inte står rätt till i hans liv. Han är anställd vid kolonialdepartementet där han mestadels kopierar födelse- och dödsattester. Från att i ungdomen varit engagerad inom politiken och under andra världskriget hjälpt judar genom att utfärda falska identitetshandlingar har hans liv blivit allt gråare och händelsefattigare. Vänner har han inga, och fästmön som även hon arbetar vid samma departement älskar han inte.
Han beslutar sig för att lämna sitt gamla liv när han stöter på en amerikansk kvinna på en lustjakt som reser runt på de sju haven i sitt sökande efter en förlorad kärlek – sjömannen från Gibraltar. Den här tematiken är återkommande hos Duras: passionen som drabbar och som med tiden utvecklar sig till lidande.
Under tiden som kvinnan söker efter sjömannen tar hon ombord andra män som under en kort tid får agera som tidsfördriv innan hon slänger av dem i nästa hamn.
Men mötet som uppstår mellan Anna och romanens huvudperson blir annorlunda. Han som har gjort sig fri och vill skapa ett nytt händelserikt liv, och Anna som med sitt rastlösa sökande mer framstår som en som flyr från sitt, hittar varandra och under resans gång blir det alltmer uppenbart att de älskar varandra.
För att komma från Duras är Sjömannen från Gibraltar relativt konventionell och lättillgänglig. Den är inte lika fri i formen som hennes mest betydande verk, utan har mer beröringspunkter med exempelvis Hemingway och Steinbeck. Det loja livet på båten, som endast utgör en liten prick på de stora oceanerna, där tiden fördrivs med drinkar och långa samtal utgör en isolerad plats, en arena, där Duras effektivt driver berättelsens nav som rör sig runt ensamhet, sorg och den ouppnåeliga ideala kärleken. Långt borta vid horisonten skymtar mörka moln över kontinenten som precis har upplevt ett andra världskrig.
Duras tillägnar boken Dionysos – fruktbarhetens och det goda livets gud. I Duras berättelse blir sökandet efter sjömannen från Gibraltar, en figur som ständigt är undflyende, till en bild av människans ständiga jakt efter mening. Sjömannen uppenbarar sig aldrig och frågan är om han ens existerar.




















Kommentarer:
Skriv ny kommentar