Låt oss återinföra flogistonteorin | Fria.Nu
Fria Tidningen

Låt oss återinföra flogistonteorin

I dessa Nobeltider undrar FRIA:s Daniel Sterner: Vart tog de vetenskapliga revolutionerna vägen? Med ett begränsat historiskt perspektiv på en sisådär hundra år finner man att utvecklingen av banbrytande, omstörtande och revolutionerande vetenskapliga teorier verkar ha avstannat.

Visst ser vi nydaningar inom de olika fackvetenskaperna med jämna mellanrum. Vi förväntar oss nya och fräcka konsumentinriktade tillämpningar vartannat år. 4G-mobiltelefoni, nya hushållsapparater, självgående gräsklippare och så vidare. Några oförutsedda innovationer verkar dock inte förära oss med sin närvaro längre.
Är det för att vi nått en så hög teoretisk nivå, som har en närmast total överensstämmelse med vår empiriska verklighet, att naturen ej längre rymmer några hemligheter? Återstår endast rutinmässig normalvetenskap för att fullborda vårt universella kunskapsanspråk? Knappast. Inom den teoretiska fysiken kvarstår fortfarande betydande oförenligheter. Ännu finns ingen enhetlig teori som förenar den allmänna relativitetsteorin, vedertagen för de större dimensionerna, med kvantmekaniken, för de riktigt små. Detta problem följde förra århundradets überhjärna Albert Einstein i graven. Liknande problem råder inom snart sagt samtliga fackvetenskaper.
Så låt oss göra som de senmedeltida tänkarna gjorde: vi stjäl idéer som varit bortglömda i århundraden och sätter in dem i ett modernt sammanhang. Aristoteles omfattande verk om naturen, kosmos och logiken blev till stora delar fördömda, bortglömda eller förstörda efter hans död 322 f Kr. Över tusen år senare återinfördes de till västerlandet via korstågen – arabvärlden hade med stor omsorg förvaltat hans naturvetenskapliga läror – vilket innebar en nytändning för filosofi och vetenskap i Europa. Så var fröet sått för den vetenskapliga revolutionen.
Jag tror att ett liknande grepp kan vara nödvändigt i dag. Att vår konforma hyperkultur gör sann idémässig nybyggaranda mer och mer osannolik råder det inget tvivel om. Vår fixering vid nuet begränsar vår historiska referensram och vår fantasi. Bättre! Snabbare! Effektivare! En kultur som konsoliderat både sin historia och sin framtid i en evig, sensationalistisk och direkt här-och-nu-mentalitet ter sig hopplöst banal och statisk.

Så låt oss gå ner i källaren och rota lite i vår vetenskapsteoretiska skattkista. Varför inte damma av något inom, tja, till exempel kemin? Där har inget intressant hänt sedan 1864, då Alfred Nobel sprängde sitt kvarter på Söder i Stockholm i luften. Låt oss gå tillbaka i tiden. Låt oss göra ett besök i 1700-talets Preussen. Låt oss återinföra flogistonteorin! De härigenom framprovocerade konflikterna och motsägelserna kommer få hela det befintliga teoretiska korthuset att rasa, varpå vi introducerar vår befängda och osannolika nya tes med full kraft, får nobelpriset, skrivs in i historieböcker för all framtid och rymmer till skogs med en tonårig älskarinna.
Hur mycket jag än önskar att jag själv kommit på detta geniala ämne, så måste sannfärdigheten tillskriva flogistonet och dess medföljande teori den tyske alkemisten och läkaren Georg Ernest Stahl. Det var en excentrisk man på alla sätt: som familjefar klädde han sina tretton barn, sin fru och sin svärmor i likadana grå uniformer, delade in dem i arbetslag och lät dem tillverka knödel i närmast industriella volymer. Knödelförsäljningen gagnade honom en smärre förmögenhet, med vilken han kunde kosta på sig att dra ned på sin tid som praktiserande läkare och i stället ägna sina kemiska experiment stor omsorg. Som läkare var Stahl beryktad för att utöva omotiverad proktologi i tid och otid, inte ens hans kollegor förskonades. Som alkemist var han så gott som ensam om sin inriktning – studium av förbränningsprocesser. I detta vände han båda de dominerande forskningsskolorna ryggen – de som ämnade förvandla bly till guld å ena sidan, de som försökte göra guld till bly å den andra. Stahl sökte i stället samband och förklaring till olika typer av förbränning. Varför brann vissa ämnen och andra inte?
Stahl ansåg att just förbränning var en tematisk gemensam nämnare för materien, naturen och människan. I den förenades de fyra elementen jord, eld, vatten och luft i ett aktivt och organiskt utbyte. När metaller rostade rörde det sig om långsam förbränning. Brinnande trä genomgick snabb rostning. Det som höll människan vid liv var även det en förbränningsprocess. Denna sista tes slog Stahl fast efter att ha undersökt en läkarkollegas anal med en öppen oljelampa i hand. Explosionen som följde blåste bort både Stahls ende överordnade och hans egen möjlighet till att någonsin mer odla slokmustasch. Underligt nog blev han inte omedelbart avskedad och åtalad, utan fick i stället ta över sin rostade kollegas roll som hovläkare hos konung Fredrik Wilhelm I av Preussen. En lyckosam utveckling, då kung Wilhelm råkade dela den excentriske alkemistens intresse för det tyska pastejköket.

År 1700 presenterade så Georg Stahl sin teori. Flogiston – grekiska för antändning – visade sig vara den eftersökta komponenten som skulle lösa de mysterier som länge varit förknippade med förbränning. När en bit trä brinner avger den flogiston till luften i så snabb takt att flammor uppstår. När allt flogiston lämnat träet slutar det brinna och kan därefter inte antändas. Järn som rostar, brinner långsamt, avger sitt flogiston över så lång tid att inga flammor uppstår. Förklaringen till att järnet är tyngre när det rostat och avgett allt sitt flogiston beror på ämnets kanske mest säregna egenskap – det är av negativ vikt! Att askan efter träbiten som brunnit upp i stället väger mindre kan för den enfaldige verka inkonsekvent. Förklaringen är att mycket av askan förstås blåst iväg under experimentet. Dessutom är det bara träbockar som bryr sig om kvantitativa metoder – det krävs väl inte så mycket begåvning för att inse värdet av det deskriptiva, det inneboende, det organiska? Kemi är en konstform, en vacker och graciös vetenskap. Vill du syssla med vikt, mängd och volym så är det bara att knata raka vägen till knödelfabriken.
Det gjordes en rad kreativa förbättringar av flogistonläran. Skottarna Joseph Black och Daniel Rutherford samt britterna Joseph Priestley och Henry Cavendish kom under 1700-talets sista årtionden med sina experiment och observationer att snudd på fullända teorin. De fann att luften i en sluten behållare, där ett ljus fått brinna tills lågan slocknat, var mättad med flogiston. Hamstrar, marsvin och kaniner som släpptes in i behållaren dog ögonblickligen, vilket gav dem insikten om att flogistonfyllda behållare är olämpliga att förvara husdjur i. Vidare, genom att skumma av det röda pulver som kvicksilver beläggs med vid upphettning i koncentrerat solljus, hetta upp pulvret och isolera ångan så lyckades man skapa helt flogistonfri luft. Denna hade, i bjärt kontrast till marsvinsbehållarens luft, en uppiggande och livlig inverkan vid inandning. Dessutom blev man rolig i huvudet av den för en stund, och sprang ibland till skogs med en tonårig älskarinna.

Säg mig de vetenskapens under som skulle kunna gå oss förbi med flogistonteorins stolta återtåg. Tänk bara vilka revolutionerande transportmedel vi skulle utveckla när vi tyglat flogistonets lättkraft! Alla skulle kunna bli roliga i huvudet närhelst de ville, ty inte kan man förbjuda något som finns i luften? Man kanske kunde lägga flogistonmattor utefter stadens gator för att råda bukt med ohyra och hundar? Tillämpningarna är obegränsade.
Flogiston, o du elementära frälsare! Kom, bärare av världen. Kom, undflyende skimrande väv. Kom, du kosmiska skönhet och blända oss med din bedårande självklarhet.

Annons

Rekommenderade artiklar

Kulturkrönikan

Nu när hela världsekonomin som vi känner den har kommit igenom skärselden och verkar vara på återhämtningen kan det vara på sin plats med en liten reflektion om pengars betydelse. Tre olika förhållningssätt till pengar representeras av tre tänkare ordnade i fallande grad av världsligt och andligt inflytande: Usama bin Ladin, Groucho Marx och jag själv.

Göteborgs Fria

Dekadent dekalog

FRIA:s favorit-dj Daniel Sterner har funderat och satt ihop en sammanställning med en – på ett eller annat sätt – dekadent låt per årtionde från 1910-talet och framåt.

Göteborgs Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2018 Fria.Nu