Civilisationskritisk konst med arbetartakter | Fria.Nu
Uppsala Fria

Civilisationskritisk konst med arbetartakter

Det börjar oftast med att han blir arg. Då kan han greppa vinkelslipen, rota fram plastfigurer och penslar eller studera mäklarfirmornas estetik. Tommy Eriksson är självlärd konstnär och arbetargrabb, som med lika delar engagemang och flit, tungsinne och sprudlande fantasi angriper samhällets orättvisor. Just nu är det de icke-mänskliga djuren han ger röst i en utställning på Galleri Villavägen sju.

– Det är 79 stycken. Jag köpte 80 i leksaksaffären, men när jag var klar hittade jag en på golvet i ateljén. En liten gris hade rymt. En hade blivit fri, säger Tommy Eriksson och ler.
Men strax bakom leendet finns allvaret.
– Jag funderar mycket på det. Hur människor behandlar djur. Man pressar ur dem verkligen allt. Jag tycker det är äckligt att djur bara får finnas till för människors vinning och egoism.

Uppsalakonstnären Tommy Eriksson ställer just nu tillsammans med ett antal andra konstnärer ut verk i miniatyr på Galleri Villavägen sju, Uppsalas nyaste och kanske mest genuint hemtrevliga konstmuseum. Först hade han tänkt tacka nej, men så fick han idén till de fem verk som han nu bidrar med i utställningen och som han lite löst benämner Var extra snäll mot djuren nu i juletider. Det han företagit sig är att stänga in små skära leksaksgrisar i boxar av plexiglas. I en av dem är det grotesk trängsel, precis som på vilken större grisgård som helst, medan det i de övriga boxarna ryms en eller två grisar. De har å andra sidan fått små knivar och gafflar makabert instuckna i sina kroppar.

Det är inte första gången Tommy Eriksson skapar konst utifrån ett djurrättsligt perspektiv. Redan för tio år sedan sålde han grafiska blad föreställande bitar av sitt eget kött förpackade i frigolittråg för 39,90 i köttdiskarna på flera Ica-butiker runt Uppsala. Och i januari i år väcktes det uppståndelse kring en installation han hade på Galleri 1. På en värpläktare satt hönor, omsorgsfullt tillverkade i papier-maché, och bevittnade en skräckfilm; ett matlagningsprogram där deras artfränders kroppsdelar och ägg tillreds för att bli människoföda.
– Jag försökte att använda mig av lite humor för att folk inte skulle bli alltför rädda för verkligheten och inte våga se. Men jag mötte många reaktioner och hade flera intressanta diskussioner med dem som kom och såg utställningen, berättar han.

Under Linnéåret 2007 blev han inbjuden att medverka på en utställning i Tokyo. De flesta konstnärer hade gjort idel hyllningar till den store adelsmannen och botanikern, men Tommy Eriksson hade valt att tolka uppdraget lite annorlunda och istället tagit fasta på hur Linné rullade ut röda mattan för rasbiologin som sedermera fick sitt huvudsäte i Uppsala. Under samlingsnamnet New order ställde han ut plexiglasboxar med fack där diverse föremål var sorterade efter färg. I en box fanns fack för ”nya arter”, hybriddjur som simmande giraffer och idisslande pandor.
– Linné lär ha sagt ”Gud skapar, jag ordnar” och då tänkte jag att då ska inte jag vara sämre utan jag skapar helt enkelt nya arter. Det kan ses lite grand som en kommentar till vår tids genmanipulation och att våra sätt att sortera i kategorier kanske inte är de smartaste. I facket för rött hamnade till exempel både en indian och en ketchupflaska.

Tommy Eriksson är i likhet med Uppsalas kanske mest kända konstnär, Bror Hjorth, uppvuxen i Dalboda i Norduppland. Sprungen ur arbetarklass var det inte alldeles självklart att han skulle välja konstnärsbanan.
– Jag har funderat mycket på varför det blev så. Hemma hade vi kanske totalt fem tavlor och ingen i min familj eller släkt har sysslat med något konstnärligt. Jag fattade väl egentligen inte att det gick, det fanns inte som ett alternativ för mig.

Det var först i 30-årsåldern i början av 1990-talet som han halkade in på det spåret. Då hade han arbetat på byggen i många år och var trött på jargongen, villkoren, tempot.
– Jag kände att jag var tvungen att göra något annat. På slutet kändes det nästan som att göra lumpen. Men i dag har det ju blivit ännu värre på arbetsmarknaden, det är helt och hållet arbetsgivarnas marknad och är man anställd är man mest rädd att förlora jobbet och vågar inte säga ifrån.
Han säger att han upplever att villkoren för konsten och konstnärerna också hårdnat. Att det i dag främst handlar om att sälja sig själv.
– Jag känner mig hela tiden som en ofrivillig företagare. Man ska anpassa sig och gå med vinst. Men det är svårt att sälja konst och konsten får inte riktigt ta någon plats. Reklamen däremot får breda ut sig för att det finns pengar i den.

I en utställning förra hösten, också den på Villavägen sju, sammanförde han reflektionerna kring den tilltagande kommersialiseringen av konsten med en vrede över den rådande bostadspolitiken.
– Under lång tid var jag ute och fotograferade kojor i skogen, det finns många i området kring Eriksberg där jag bor. Många av dem har barn byggt, men en hel del är också uteliggarkojor. I kombination med det studerade jag mäklarnas estetik, hur de marknadsför sina objekt och tog efter det, berättar han.
Resultatet blev en serie ”bostadsannonser” i A4-format där kojorna bjuds ut med löfte om luftighet, centralt läge och närhet till boulebanor, naturen och allmänna kommunikationer.
– Det var roligt att Uppsalahem var en av dem som köpte av mig, säger ”mäklaren” själv som i konstprojektet marknadsförde sig som en som ”säljer attraktiv konst”.

Många kanske främst identifierar Tommy Eriksson som en originell grafiker som ofta arbetar med abstrakta motiv och ovanliga metoder. 2006 tilldelades han landstingets kulturstipendium med motiveringen ”att han med de djupa kunskaper han besitter i skilda grafiska tekniker ska beredas möjlighet att skapa och utveckla bilder i material som ljusfilm och ljusdioder”. Och det gjorde han i konstprojektet ”Working class hero” där olika verktyg som hammare och tumstockar belyses så att man måste stå långt ifrån för att urskilja dem.

Lika varierande i uttryck som hans projekt varit hittills är de han planerar att göra. Tommy Eriksson berättar gärna om sina idéer, och det fullständigt prestigelöst. Samtalet blir aldrig ointressant även om det emellanåt medger rum för en stunds eftertänksam tystnad.
– Somliga har givit mig rådet att hålla mig till ett område för att lyckas. Men det skiter jag i. Jag känner att jag inte vill ha sådana begränsningar, jag vill arbeta med det som är kul och känns meningsfullt.

På halvtid arbetar han som konstlärare vid Wiks folkhögskola, ett roligt ”brödjobb” kallar han det, som ofta innebär spännande utbyte av idéer. Men han säger sig inte, som många konstnärer gör, vara särskilt beroende av inspiration för att verka.
– Jag tror inte på något skapande geni. De gamla arbetartakterna sitter i. Jag går alltid upp halv sju och börjar jobba. Går till ateljén, tar fram vinkelslipen och går loss och filar på någon plåt, säger han. Det är egentligen ingen konst med konst. Nästan vem som helst kan bli konstnär, det krävs lite talang men det mesta är hårt arbete.
Däremot anser Tommy Eriksson att bra konst måste sätta igång mottagarens tankar och utgöra en motkraft.
– Det är där processen brukar börja för mig. Jag kan läsa tidningen och bli arg över något och gå igång på det. Jag försöker alltid att jobba med flera skikt i mina verk. Alla ska kunna få ut något ur min konst om den funkar som jag vill att den ska.

Fakta: 

”Jag känner mig hela tiden som en ofrivillig företagare. Man ska anpassa sig och gå med vinst. Men det är svårt att sälja konst och konsten får inte riktigt ta någon plats. Reklamen däremot får breda ut sig för att det finns pengar i den.”

Tommy Eriksson

Annons

Rekommenderade artiklar

Romernas historia i blickfånget

Den 27 januari är Förintelsens minnesdag. Men dagens fokus ligger oftast på de judar som mördades av nazisterna. Att det var fler människor som skulle utplånas enligt visionen om tredje riket har hamnat i skymundan. På Fredsmuseum uppmärksammas förföljelsen av romerna och förintelsen av dem, Samudaripé. I en utställning ställs betraktaren ansikte mot ansikte med dem som lyckades överleva terrorn och massakern.

Uppsala Fria

Hallå där Jonas Göthner...

... rån organisationen Uppsala Pride som tilldelats ett stipendium på 70 000 kronor ur Olof Palmes minnesfond för att driva antirasistiskt arbete under festivalen.

Uppsala Fria

Queer antikapitalism på agendan

Hur påverkar de dominerande ekonomiska perspektiven personer vars liv avviker från rådande normer? Och vad kan vinstdrivande företag ha för intresse av att formulera myter kring olika målgrupper baserade på sexuell läggning? Uppsala Fria har pratat med Mika Nielsen som forskar på ämnet, och som slår fast att behovet av en queer antikapitalism är skriande stort.

Uppsala Fria

Miljon till mytiskt och arkeologiskt centrum

Riksantikvarieämbetet har beslutat om fördelning av 2010 års forsknings- och utvecklingsmedel. Totalt tilldelas 31 projekt och olika uppdrag 13 miljoner kronor. Två projekt i Gamla Uppsala får dela på nära en miljon kronor.

Uppsala Fria

Det ohörbara omkring oss

Kroppen minns. Trauman från psykiska och fysiska övergrepp lagras som ohörbara spår i oss. Ljudkonstnären Mari Kretz visualiserar det sårades signaler i utställningen Ta Kymatika som öppnas i dag, lördag på Teatergalleriet.

Uppsala Fria

© 2017 Fria.Nu